Josefssons förmåga att förstöra all vettig diskussion
Kunde förstås inte låta bli att titta på Janne Josefssons debattprogram under kvällen, då det skulle handla om Halal-programmet och där Carl Hamilton skulle medverka, och få förklara sig, trodde jag. Behövde bara se fem minuter av diskussionen för att bli påmind om varför jag aldrig tittar på det där programmet annars.
Janne Josefsson är rent otrolig vad gäller att se till att ingen får tala till punkt och att därmed ingenting intressant kommer ut av hans debattprogram. Det gjorde det inte i det här programmet heller. I stort sett ingen fick tala till punkt. Nästan varenda en som först gavs ordet avbröts mitt i en mening av Josefsson, som likt en lejondomptör delade ut talutrymmet till än den ene än den andra, utan att bry sig om innehållet i vad de talande sade och om de fick komma fram till den poäng de ville göra.
Det var bland de värsta TV-program jag har sett. Det var så att jag tycker att Annika Lanz radioprogram är ett under av ordning, reda, seriositet och djup i jämförelse.
Det skulle förvåna mig om Carl Hamilton någonsin mer ställer upp i ett TV-program. Jag är ingen TV-kändis men har medverkat i några få program och jag bestämde mig, efter att ha blivit misshandlad av TV-producenter ett par gångar, för att aldrig mer ställa upp i TV om jag blev tillfrågad.
Både Carl Hamilton och de andra som ställde upp i diskussionsprogrammet var värda mer respekt än den Janne Josefsson bestod dem. Han själv däremot är inte värd någon respekt alls numer, liksom inte heller producenten för Halal-programmet, ett program som jag inte heller kommer att se någon mer gång, dels pga av de fula grepp som producenten tagit till, dels på grund av att programmet knappast var något att se.
Sedan ondgör sig journalister över att de inte får forskare att ställa upp. Försöker man göra förnedrings-TV , eller förnedringsradio, av allting, så ska man inte förvånas över detta och över den misstro som forskare, och många andra, hyser gentemot journalister och radio- och TV-producenter. Man behöver inte ens ha blivit utsatt själv, det räcker med att man ser hur andra har blivit det för att man ska dra öronen åt sig – om man är någotsånär tankeförmögen, och det brukar forskare vara.
07/11 19:06 at 19:06
Ja, jag kan bara hålla med dig igen! När Stina Dabrowski ledde ”Debatt” trodde jag inte att det kunde bli sämre. Sensationsjournalistisk på botten-träsk-nivå av värsta sort! Viktiga samhällsfrågor som helt kommer bort, så partiskt att det var pinsamt osv. osv. Men sen visade Janne Josefsson att programmet visst kunde sänkas både en och två nivåer!!! Om man jämför Stina och Janne så har åtminstone Stina en någorlunda förmåga att inte fokusera allt på sig själv hela tiden. Men hur f-n tänkte dom när dom satte Janne Josefsson till att leda ett debatt-program? Han klarar liksom inte alls av att INTE stå i centrum, så det är ju inte konstigt att han avbryter folk hela tiden, han känner väl att han inte får tillräckligt utrymme själv annars. Och jag är inte heller förvånad att folk inte ställer upp i TV, TV-journalister utgör inte precis intelligensreserven, snarare Vi-som-vill-synas-reserven, så lägger man till sensationslystna producenter som jagar höga tittarsiffor utan ansträngning, ja, då är det klart att intelligenta människor kommer i kläm och behandlas illa. Nä, det är inte konstigt att TV-tittande går ner i en ond spiral, för ju färre tittare dom får desto mindre satsar dom på kvalitet i ett horribelt feltänk. Men som sagt, man får nog inte jobb på TV för att man kan tänka direkt.
08/11 03:15 at 03:15
Exakt Anja och visst är det dystert
08/11 19:57 at 19:57
Problemet med Debatt är väl att den korta tid – 45 min – inte alls räcker till att behandla de komplexa ämnen som programmet ändå insisterar med att ta upp. Om man därtill ska behandla TVÅ ämnen per program, en tamare ”aptitretare” och ett mer kontroversiellt ämne, säger det sig självt att det bara blir ytligt, de medverkande hinner inte utveckla sina synpunkter..
I torsdagens debatt fick dock Carl Hamilton MEST tid per medverkande, det vågar jag nästan säga utan att ha klockat hans repliker. Den tiden använde han till största delen till att förklara sig, vad som hände och varför, inte till att diskutera sakfrågan. Det var dåligt då han redan har fått ge sin syn på händelserna i ett otal media, det var som om han hade ett behov av att urskulda sig.
08/11 23:43 at 23:43
Gina:
Det kanske han fick, men han fick nästan inte komma till sina poänger någon gång innan han blev avbruten, och med tanke på att han liksom satt på den anklagades bänk borde han ha fått gjort det.