Vinnare och förlorare i "Hamiltonskandalen"
Nu har jag tagit del av materialet vad gäller det famösa Halalprogrammet i TV i går kväll, som Hamilton fått löpa gatlopp för i både massmedia och på en mängd bloggar. Det var ju dessutom inte riktigt den historia som det föreföll först.
Så vad hände?
Hamilton hade kommit till studion, inbjuden som gäst och för att tala om klasskillnader. När han kommer vägrar en, alternativt två av flickorna att ta hans utsträckta hand, varvid Hamilton blir irriterad, provocerad som han säger själv.
Vad han säger inledningsvis får vi inte höra för inspelningsteknikern hade inte hunnit sätta på sin bandspelare direkt. Det gjorde han emellertid snabbt då denna kulturkrock utspelade sig, givetvis vädrandes en liten skandal. Vi kan alltså höra en diskussion om det lämpliga/olämpliga/legitima i att inte ta en framsträckt hand när man bor i Sverige. Hamilton anser att invandraren ska anpassa sig till det land den kommer till och säger, att han är beredd att göra det om han kommer till andra länder, och i Sverige är det god sed att ta i hand alltså bör man lära sig att göra det om man bor här. Flickorna menar att de måste ha rätt att vägra eftersom islam förbjuder kvinnor att ta främmande herrar i hand. Det hårresande är att Hamilton säger att vill man inte anpassa sig så ska man bosätta sig i en håla i skogen och leva som eremit. Eventuellt hade Hamilton börjat med att säga att de kunde flytta hem om de inte vill anpassa sig, och då påpekar en av flickorna att hon är född i Sverige.
Det här var ingen riktigt trevlig diskussion förstås och Hamilton borde ha avstått från att säga en del av det han sade, som det där om att bo i en jordhåla, eller om att åka hem, om han nu började med att säga det. Han avslöjade också att han är klart indoktrinerad i över- och medelklassens, på okunnighet grundade, struntprat om det förkastliga i att ge invandrarbarn hemspråksundervisning. Den idén är en av de dumheter som massmedia har lyckats indoktrinera nästan hela svenska befolkningen att omfatta. Denna indoktrinering började i början av 90-talet och var då mycket tydligt en del i borgerlighetens vilja att underminera och skära ner inom offentlig sektor.
Vad menade Hamilton med talet om ”jordhålan”?
Jag kan dock förstå vad Hamilton menade med ”jordhålan”, och det vidimerar han själv i dagens Aftonblad (här): För att människor alls ska kunna umgås utan alltför många konflikter måste de vara någotsånär överens om en massa umgängeskonventioner. Om alla försöker genomdriva att just deras idé om vad som är den rätta hälsningsceremonin accepteras, så skapas just en massa friktion mellan människor och i slutänden kan de inte umgås alls. I synnerhet skapas verkligt allvarliga konflikter om somliga med sitt sätt att hälsa förolämpar dem de hälsar på. För många svenskar i medel- och överklass är det en grov förolämpning att inte ta en framsträckt hand, som är en fredsgest. Man kan tycka att detta är dumt, att de människor som känner sig förolämpade är korkade eller fördomsfulla, men det hjälper inte. Man förändrar inte deras reaktioner genom att fördöma dem. Ska man förändra det så handlar det om grundlig utbildning, med hjälp av massmedia och skola. I verkligheten gör politiker och media allt för att ingen sådan utbildning ska komma till stånd.
Vilka är nu vinnare och vilka är förlorare på det som uspelat sig i saken, på TV, i tidningar och på bloggar?
Jo, den direkte vinnaren är producenten för programmet Halal, som lyckades skapa skandal och upprörda känslor och därmed sannolikt dra mängder av tittare till programmet Halal. Den andra vinnarparten, och på sikt, är sverigedemokraterna.
Förlorare, i stort och över tid, är de flesta muslimer i landet, de tre flickorna och Hamilton – i nu nämnd ordning.
Det är helt riktigt att man ska motverka fördomar och splittring mellan folkgrupper i landet, men att spela upp sådana här, i hemlighet inspelade dispyter, i TV, är inte att motverka fördomar. Det är, sedan får de som upprörts och genast fördömt Hamilton, säga vad de vill, att medverka till och att intensifiera sådana.
Hamilton är bara offer för en massmediapropaganda som många köpt
Här har massmedia, och alliansens politiker, arbetat som flitiga bävrar under många år, för att få hela svenska folket att anse att invandrarna (varmed menas muslimerna) inte vill anpassa sig och att Sverige därför måste ställa krav på dem. Hamilton tillhör dem som har köpt den här propagandan, men detta delar han med mycket stora delar av svenska folket. Propaganda är nämligen ett mycket effektivt sätt att skapa fördomar, om man vill använda den till det, och det har ansvariga velat göra alltsedan början av 90-talet, både media och politiker. Här har så en egotrippad TV-producent ansträngt sig för att fördjupa dessa fördomar och bloggare som reagerar med ryggmärgen och börjar skälla ut Hamilton, eldar under samma brasa.
Hamilton sade en del i affekt som man inte bör säga och för det kan han kritiseras, men det verkliga föraktet har producenten för TV-programmet gjort sig förtjänt av. Han, som efter moget övervägande, lägger in dispyten i programmet, trots att det inte fanns bilder till den, som spelade in den i hemlighet, som borde förstå att de enda som kommer att dra nytta av det här är sverigedemokraterna och som valde att lägga ut det i TV trots att han borde begripa att sådana där inslag förvärrar motsättningar mellan svenskar och invandrare. Han som ansåg att tittarsiffrorna var viktigare än att inte underblåsa många svenskars fördomar och skapa mer irritation över invandrarna. Det anser jag är det verkligt föraktliga i hela den här historien och det allra allvarligaste i eländet. Att han utnyttjar de tre flickorna till vad som inte kan ses som annat än jakt efter tittarsiffror, till vilka kostnader som helst, för andra människor, det är ynkedom.
Själv känner jag djupt med alla de hedervärda muslimer som nu kommer att ställas tills svars för att ”de inte anpassar sig”.
Andra bloggar om ämnet:
– Jinge: Carl Hamiltons klavertramp i Halal-TV
– Svensson: Hamilton bar sig åt som en idiot
– Är det rasistiskt att vilja skaka hand med en muslim?. Hamilton i AB
04/11 22:55 at 22:55
Jag håller med dig i en del av du skriver, men jag har lite svårt att förstå Hamiltons affekt och klara övertramp.
Och sen undrar jag vad du menar med: ”Propaganda är nämligen ett mycket effektivt sätt att skapa fördomar, om man vill använda den till det, och det har ansvariga velat göra alltsedan början av 90-talet, både media och politiker.”
Vad är det politikerna och media velat skapa?
Man kan kritisera politiker till höger och vänster för olika saker, men i invandringsfrågan har det inte rått nån större skillnad mellan allianspartierna och oppositionen. Det har hojtats då och då från folkpartistiskt håll om språkkrav och dylikt, men samtidigt är det faktiskt i folkpartiet de mest invandringsliberala finns. Det är där man hittar folk som helt vill avskaffa nationsgränserna.
04/11 23:48 at 23:48
Bara att skriva in ordet ”invandrare” i sökfunktionen på den här bloggen så har du en hel bok om ämnet, och hur man betett sig i ”invandrar- och flyktingfrågan” sedan slutet av 50-talet i stort sett. Men illa blev de inte förrän i slutet av 80-talet och de första åren av 90-talet.
05/11 00:43 at 00:43
Nej, jag som har samma eller nästan samma uppfattning som du i många frågor, kan inte alls hålla med dig. Tror att du ändrar dig. Betänk vilka ordmassor du behöver för att få fram din summering av Hamiltonaffären!
När du läst igenom det lugnt och kritiskt, har du nog modifierat dina uppfattningar.
T ex inte är väl Carl Hamilton offer för propaganda?
När man blir i affekt (eller är full) tittar inte då sanningar fram?
Och medelklassens och överklassens fredsgest är att ta i hand?
Du som kan mycket om historien vet att överklassens representanter blev tvingade att ta LO:s representanter i hand en gång i tiden. En fredsgest? Ja.
Hamiltons (och andras) beteende i denna affär är avslöjande för vilka som döljer sitt klassförakt i prat om lika rättigheter, ”invandrarvänlighet” och skäll på SD.
05/11 01:34 at 01:34
Nix Sixten Anderasson:
Jag ändrar mig inte i ett enda avseende. Jag står för allt jag skriver här. Det är inte nedskrivet i någon hastigt mod, det är noga genomtänkt.
Däremot skulle jag säkert behövt skriva mycket mer för att klargöra vad det handlar om och den historia som ligger under (nämligen massmediakampanjen mot flykting-och invandrarpolitiken i början av 90-talet och vad den resulterade i). Men bloggen är inte bästa forum för den saken.
I länkrullen till höger, under rubrken Special, har du en länk till ”Flyktingpolitiken på 90-talet”. Den ger en del av bakgrunden till mina åsikter i den här frågan. Somliga andra finns i andra inlägg på den här bloggen.
Dessutom tycker jag väldigt illa om att man anklagar människor för vilka föräldrar de lät sig födas av.
05/11 10:43 at 10:43
Nog tycker jag att Hammilton hade en viss rätt att bli förbannad. Att inte ta en framsträckt hand är faktiskt i Sverige mycket oartigt och är ett direkt avståndstagande från någon.
Kulturella skillnader är något som finns men en anpassning till det land och de människor man möter är nog ett ”måste”, om ett möte mellan människor skall ske smidigt.
Vinnare och förlorare är nog som du beskriver och kanske skulle producenten ta ett större ansvar för vad han sänder.
05/11 12:50 at 12:50
Kerstin, du ändrar ingenting. Men bra att du inte tar illa upp.
Sverige är ett klassamhälle. För det mesta ser man då i första hand på den stora skillnaden mellan rika och fattiga.
Strindberg skrev för hundra år sen att folket stirrar på den ekonomiska födelen. Men ser inte att överklassen styr tankelagarna, att det vi tänker och tycker styrs uppifrån (Fritt ihågkommet från Litan katekes för underklassen)
Vad du skrivit om massmediadrevet mot invandrare är mycket bra! Utmärkt!
Men det fattas varför? Var och är journalisterna och/eller redaktionerna illvilliga? Eller dumma?
Majoriteten av dem var ju vänster från 70-talet.
Mitt försök till förklaring utgår från klasser. Huvuddelen av folket är proletärer, i meningen att de är hävisade till att leva på arbete, pensionärer, sjuka och arbetslösa på tidigare utfört arbete.
Den del som har den verkliga makten över produktionen och därmed över samhället är mycket liten Till sin hjälp har de ”tankelagsproducenter”.
Vårt folk utmärkte sig efter andra världskriget och decennier framöver på att välkomna och hjälpa flyktingar på ett utomordentligt sätt.
Förutom Vänsterfolk utmäkte sig också den tidens folkparti.
Men ett delar sig i två: solidaritet och välgörenhetstänkande. Det första övervägde hos den arbetande klassen, det senare hos borgerligt tänkande.
Det senare ledde mer till tycka synd om-och-ta hand om de invandrade. Vilket är farligt på flera sätt. Det kan slå om till motsatsen, när man tycker att man gjort för mycket – för de otacksamma!
Kom därtill arbetslöshet – till en del vållad av besparingarna. Vi har inte råd-mantrat gynnade egoismen.
Jag tror att de förut så socialistiskt tänkande journalisterna och politikerna – även i s och v -påverkades av detta. Det hade också gått dem väl och de bodde inte längre nära invandrarna, som man låtit gettoiseras.
En förklaring så god som nägon, Kerstin?
Utvecklingen har fortsatt och för min del är jag inte räddast för SD, utan mer för den del av medelklassen som har inflytande på ”tankelagarna”. I Danmark och UK har det gått långt i hets mot muslimer. Även kända kulturpersoner larmar om att mislimer tänker ta över i dessa länder.
Snart kommer nog också svenska författare att komma ut med liknande budskap.
05/11 14:59 at 14:59
Sixten Andreasson:
Skället i massmedia på flyktingar och invandrare började redan innan krisen i början på 90-talet briserade. Det började när det blev en högermålsättning, liksom en socialdemokratisk, att offentlig sektor skulle bantas – helst bort. Alltså redan omkring 1989. Tro mig, jag var mycket vaken på det här på den tiden och samlade alla tidningsklipp jag kunde om hur diskussionen gick, just för att jag reagerade starkt mot det redan då. Jag försökte skriva om saken, men det var liksom inte PK. Avsnittet som ligger på den länk jag hänvisar till skrevs 1992 och var bara ett avsnitt i ett helt bokmanus – som inte någon var intresserad av.
Det började alltså med att det framfördes åsikter i massmedia om att det var synd om flyktingar att de inte fick arbeta under hela den tid då de väntade på uppehållstillstånd. Det som från början var/blev en kampanj för att de skulle få arbeta, och som sammanföll med tidens politik (som gick ut på att företagen behövde en massa arbetskraft som måste frigöras från offentlig sektor) övergick gradvis till att bli alltmer av en hetskampanj mot flyktingar och invandrare.
Journalister gav sig nu ut i flyktingsvängen och intervjuade flyktingmottagare, som inte klarade sina jobb, och som klagade på flyktingarna, och snart kunde man läsa alltmer i tidningarna, och höra på radio och TV, om ”hur de inte ville anpassa sig, hur man hade daltat med flyktingar, hur vi måste börja ställa krav på dem, hur vi inte fick sopa problemen under mattan” etc. etc.
Ganska snart därefter började unga nassar med attentat mot flyktingförläggningar, mot flyktingar, några invandrare dödades och någon började skjuta prick på invandrare med lasersikte – om du minns den saken. Det här kallades för ”pojkstreck” i massmedia och skulle absolut inte jämföras med att nynassar i Tyskland gjorde samma sak. Och fortfarande hade inte arbetslösheten exploderat. Den kom dock några år senare.
Nå, varför skrev journalister som de gjorde?
Det hela började nog egentligen med den tilltagande rasismen nere i Europa, framför allt i Frankrike redan i början av 80-talet. Där hade man kadrer av svartarbetande invandrare utan uppehållstillstånd och fullt utvecklade invandrarghetton, sådant som vår svenska flyktingpolitik gick ut på att undvika. Så mot slutet av 80-talet startade ”rör-inte-min-kompis-rörelsen” i Frankrike. Några försökte införa den även i Sverige, men vid den tiden hade vi inga problem varken med arbetslöshet, med illegala invandrare eller med invandrare eller flyktingar i allmänhet så försöken föll platt. Vi förde en helt annan politik i Sverige än i Tyskland men framför allt i Frankrike. och en undersökning 1987 om svenska folkets inställning till invandrare visade på en ökande tolerans, som flera undersökningar hade visat sedan den första undersökningen vidtogs i slutet av 60-talet. Därför var det inga svenskar som började bära den där ”rör-inte-min-komis-handen.
Journalister hade vid just den här tiden börjat skriva mycket mer om Europa och mindre om världen i övrigt. I Frankrike gick Le Pen framåt, det skrevs om detta och om den tilltagande rasismen i Frankrike och massmedia utttryckte avståndstagande.
I Sverige pågick, som sagt, samtidigt propagandan för skattegnöl och bantande av offentlig sekter, av högern kallad den ”ofantliga sektorn”. Mot slutet av 80-talet smalt successivt och nästan omärkligt kraven på bantning av offentlig sektor ihop med kravet på att asylsökande skulle få arbeta medan de väntade på uppehållstillstånd – och snart med att journalister började ge sig ut på flyktingförläggningar och träffa frustrerade och okunnig personal närstädes. Attityden gentemot flyktingar förändrades väldigt snabbt nu.
Snart började försiktig kritik av flyktingarna i media, och ganska snabbt därefter, och då var vi vid 1989, började en veritabel kampanj mot dem, de var lata, de var arbetsovilliga, de ville inte anpassa sig, vi kunde inte lägre sopa problemen under mattan, vi måste börja ställa krav på invandrarna etc. etc. Nu fick unga nynassar vind i seglen, kände att de hade medhåll av media. Det blev väldigt inne i media att låta de här nynassarna, ett nytt och spektakulärt fenomen i Sverige, framträda i massmedia, och de fick vräka ur sig sina fördomar ohejdat och oemotsagda.
Så kom regeringen Bildt, och flyktingarna fick tillstånd att arbeta under asyltiden. Men vad spelade det för roll då, när det ganska snabbt inte fanns några jobb. Vidare fick de bosätta sig var de ville – och därmed bestämde sig regeringen för att vi skulle ha samma typ av ghetton här som nere i Europa, som vi inte hade haft tidigare och som svensk flyktingpolitik hade gått ut på att förhindra. Nu har vi det och nu börjar problem, som inte fanns i Sverige tidigare, utvecklas. Detta hänger förstås också ihop med medlemskapet i EU.
Det tar bara fem år att skapa en värstinggeneration.
Jag är dessutom själv väldigt kluven inför kvinnosynen hos somliga muslimska invandrare, och givetvis också gentemot fundamentalistiska kristnas kvinnosyn. Ska vi verkligen bidra till att de muslimska extremisternas kvinnosyn omhuldas och respekteras? De här flickornas demonstration innebär ju samtidigt att de säger att svensk kvinnosyn är felaktig. Att det är OK att kvinnor betraktas som något som måste gömmas undan, som inte får umgås med eller ta i män. Den innebär också, som någon man påpekat på en annan blogg, att man ser på män som rena sexmaskinerna som inte kan ta en kvinna i hand utan att vilja våldta henne – för att hårdra det. Den är faktiskt också en förolämpning både mot svensk kvinnosyn och mot svenska män alltså. För att inte tala om invandrarkillars tal om ”svennehoror” om de invandrarflickor som förälskar sig i, eller umgås med svenska killar. Detta är också rasism, men den motsatta mot vår svenska rasism. Ur deras synpunkt är det vi svenskar som är smutsiga och underlägsna. Jag finner det väldigt allvarligt när man fått motsättningar av det slaget i samhället och anser att samhället borde vidta åtgärder för att inte förvärra dessa motsättningar. Att sända det inslag som Halal sände, är då att göra motsatsen. Det är att säga att invandrare måste ha rätt att ha en nedsättande syn på svenskar och det ska vi respektera och får vi inte bli upprörda eller irriterade över. Driver man den tesen då skapar man fler problem mellan olika kulturer och folkgrupper. Samtidigt säger man nämligen att de som hyser denna uppfattning om oss svenskar inte får ses med irritation av oss svenskar. Den uppfattningen kan man ju ha, men den kommer inte att leda till att svenskar i allmänhet tycker att invandrare är bra och fina människor, som förvisso de flesta av dem är.
Eftersom Hamilton tidigare visat att han anser att kvinnor och män ska vara jämlikar, så har jag en känsla av att hans reaktion också avspeglade denna inställning och den kan jag sympatisera med, även om jag inte sympatiserar med hans sätt att uttrycka den i det här fallet.
Som sagt, det här är ett problem med många bottnar, och inget enkelt sådant.
05/11 16:11 at 16:11
Märkte ni hur den svenska unga killen i förorten reagerade då tjejjerna ej stäckte fram handen?
05/11 16:36 at 16:36
Marcin:
Jo, jag märkte det. Det såg ju snygg ut och verkade tolerant.
Det finns flera möjliga förklaringar till hans reaktion. Dels var han van vid invandrare eftersom han tydligen bodde i ett invandrartätt område, dels kanske han inte riktigt hade tänkt igenom vilken kvinnosyn de muslimska kvinnor, som vägrar ta män i hand, representerar, eller så kanske han sympatiserar med denna kvinnosyn, även om jag inte riktigt tror på det senare.
05/11 17:25 at 17:25
Men Kerstin, jag skrev ju att din utredning av ”mediadrevet mot invandrare” var riktig. Och bra gjord.
Men den motsäger väl inte mitt försök till förklaring?
Som bygger på att Sverige är ett klassamhälle. Förklaringen är en första skiss – men är den helt förkastlig?
Ett delar sig i två. Det som först är i huvudsak är bra visar sig sen ha byggt på två saker: solidaritet och välgörenhetstänkande. Och den dåliga sidan tar sen överhanden, vilket leder till backlash hos den annars trevliga medelklassen inom media.
Har funderingar på samma sätt betr svenska skolan – dess utveckling sett nu i efterhand.
Sen det här med religion. Behöver väl inte säga att jag är ateist. Men som Marx: det är en privatsak (liksom väl handslag? haha)Och bör respekteras. Tror att tokigheterna går tillbaka och försvinner. De förhoppningar man hade på 50-60-tal att det skulle gå snabtt stämde inte. Det blev tvärtom. Kan nog förklaras.
Men det allvarliga nu är att hetsen mot en speciell religions utövare ökar i Europa. Liknar den historiska antisemitismen.
Vilka kulturpersonligheter blir först ut som hetsare? (Menar inte att Carl Hamilton blir det! Onej!)
05/11 17:58 at 17:58
Vad gäller klassamhället är vi helt överens, liksom Hamilton är det.
Nu har jag ju skrivit att jag ansett hetsen mot invandrare allvarlig sedan slutet av 80-talet, sådär ä’r vi ju också överens. Undvikande av denna hets kräver insikter/kunskaper – och de saknas definitivt inom media och hos dagens politiker, dessvärre också hos en del invandrare.
05/11 18:56 at 18:56
Till el, nej tror inte vi båda är överens om klassamhället. Vad jag anser är att för att förstå vad som händer i Sverige måste man söka orsakerna i just detta med klasser.
Att upplysa nuvarande mediaaktörer och politiker hjälper föga. De är inte mycket okunnigare än vi två(!), men de anser sig agera för samhällets och naturligtvis för deras eget bästa. De vill och tror att det sammanfaller. Så fungerar ett klassintresse.
Däremot ska vi sprida upplysning till andra (majoriteten) hur det förhåller sig. Svårt eftersom det råder sånt mediamonopol.
05/11 19:08 at 19:08
Sixten Andreasson:
Ledsen, den där ”el” på kommentar nr 11, var jag, förstår inte varför inte mitt namn kom in. Det är korrigerat nu dock.
06/11 04:31 at 04:31
Vad menar du egentligen med:
”Han avslöjade också att han är klart indoktrinerad i över- och medelklassens, på okunnighet grundade, struntprat om det förkastliga i att ge invandrarbarn hemspråksundervisning.”
Att alla i arbetarklassen gillar hemspraksundervisning? Har inte sett nagra siffror men tror du verkligen att over och medelklass ogillar hemspraksundervisning, medan den adla arbetarklassen inte har nagra asikter om hemspraksundervisning. Handlar detta inte mer om dina fordomar an over och medelklassen?
06/11 10:57 at 10:57
Hmmm, intressant diskussion. Skulle bara vilja inflika att rör-inte-min-kompiskampanjen nog fick lite större genomslag än vad du skriver om, åtminstone på vissa ställen.
Jag är född -76 så jag var väl kanske i rätt ålder, men av vad jag minns hade de flesta av mina kompisar ett märke på sig under en period. Jag har även diskuterat just den kampanjen med en del mer eller mindre jämnåriga under det senaste året faktiskt och så fort jag nämner det brukar folk le igenkännande och säga att de hade ett märke.
Det är mycket möjligt att det beror på vilken umgängeskrets jag tillhör, man brukar ju söka sig till likasinnade
Sen blev det tyvärr ingen långlivad kampanj, vad jag minns, men sen har mitt minne aldrig varit särskilt bra heller
06/11 11:57 at 11:57
Lars skriver:
Vad menar du egentligen med:
“Han avslöjade också att han är klart indoktrinerad i över- och medelklassens, på okunnighet grundade, struntprat om det förkastliga i att ge invandrarbarn hemspråksundervisning.”
Jag har nog inte sagt att ”alla i arbetarklassen gillar hemspråksundervisning”.
Man skrev mycket i tidningarna och talade mycket om det onödiga i denna undervisning i radion och på TV, under 90-talet. Även en sådan känd person som Harry Schein uttryckte klagomål, i DN, över att de fick sådan. Jag anser nog att de flesta som befolkar massmedia tillhör medelklassen. Det var från dessa källor som många människor i samhället började uttrycka sin förargelse över denna undervisning, som de ansåg förhindrade att barnen lärde sig s svenska, eller som de ansåg vara en alldeles för dyr historia. De flesta människor visste inte ens, dessförinnan, att invandrarbarnen fick sådan undervisning.
Det galna i dessa klagomål består i att det är precis tvärtom mot vad de här opinionsbildarna hävdade. Barnen lär sig bättre svenska om de också kan sitt modersmål ordentligt och hemspråkslärarna hjälpte dem också med de vanliga skolämnena, med sådant de inte hade förstått när den svenska läraren hade gått igenom det.
Utöver detta så möjliggör hemspråksundervisningen för invandrarfamiljer att återvända hem, om de önskar det. Kan barnen inte läsa och skriva sitt hemspråk, så drar sig föräldrarna i många fall för att återvända för att barnen då inte klarar av skolan i hemlandet. Så det finns flera goda skäl att ge invandrarbarn hemspråksundervisning.
MAD:
Jodå, visst fanns det de som började bära ”handen”, men inte såg man så väldigt många sådana där jag bodde, och som du själv skriver, det blev ingen långvarig kampanj. Kanske fler bar dem på vissa ställen, och väldigt få på andra.
06/11 12:05 at 12:05
Sixten Andreasson skriver:
Men det allvarliga nu är att hetsen mot en speciell religions utövare ökar i Europa. Liknar den historiska antisemitismen.
Jo, det började liksom ute i Europa redan i slutet av 80-talet och i Sverige blev kampanjen allt mer intensiv i början av 90-talet. Att muslimer skulle bli den nästa ”hatgruppen” kunde man se redan då. Vad tror du att jag skrev en massa om saken redan då för? Naturligtvis för att jag såg vad som var under uppsegling.
06/11 16:19 at 16:19
Lite mindre djuplodande, och jag såg inte det aktuella inslaget, men rent generellt, och ändå:
Torde inte den mer korrekta reaktionen hos tjejerna (och alla andra) som inte vill ta i hand, vara att hälsa på deras sätt och samtidigt tydligt berätta att dom inte tar i hand pga religion/kultur ?
Det första man vill röja undan för att undvika eskalerande motsättningar mellan grupper är ju missförstånd !
Skulle sedan Hamilton, eller ngn annan, bli arg efter att ha fått förklaringen så är det då på dennes ”planhalva” – då har dom som inte ville ta i hand iaf förklarat sig.
Jag kan både tycka att man när man kommer till en ny kultur måste anpassa sig, men också tycka att man måste få ha sin tro/kultur kvar till viss mån.
I detta fallet är det svårt, och det finns många gråzoner – ev. kan man tycka att handslag är så viktigt för den nya kulturen att man får göra avkall i sin religion (bokstavstroende och fundamentalister har jag inte mkt för !!!), eller så är regeln om ”icke beröring” så viktig att man då varje gång får vara beredd att förklara sig…
/K
07/11 00:29 at 00:29
Kerstin,
jag tycker du har lyssnat dåligt på SVT Plays ljudupptagning. För mig som är van vid svenska språket framstod det direkt som uppenbart att vad Hamilton framförde var just: ”För att människor alls ska kunna umgås utan alltför många konflikter måste de vara någotsånär överens om en massa umgängeskonventioner. Om alla försöker genomdriva att just deras idé om vad som är den rätta hälsningsceremonin accepteras, så skapas just en massa friktion mellan människor och i slutänden kan de inte umgås alls.” och vill man inte umgås med andra så kan man precis som Carl Hamilton säger lika gärna ”bosätta sig i en håla i skogen och leva som eremit”. Det finns knappast någon anledning att klandra Hamilton.
Jag har även sett igenom hela programreportaget. För mig framstod de tre tjejerna som ganska barnsliga och omogna , men det tycker jag man kan ha överseende med.
07/11 00:39 at 00:39
Jan G:
Ja, jag är väl inte så van vid svenska språket som du kanske, och det är väl min förklaring av vad Hamilton menade som du citerar, var säger jag något annat? Så vad menar du – vad var det jag lyssnade slarvigt till?
07/11 06:24 at 06:24
Klas:
Jo, om man vägrar ta i hand som de här flickorna gjorde så anser jag att man ska ha en hel harang i beredskap, som både förklarar varför man gör så, och ber om ursäkt för det och förklarar att man inte alls vill förolämpa någon med det. Man kan inte ta för givet att alla svenskar vet det nämligen.
Men, som jag skrivit på en annan blogg, de här tjejerna har valt vilka delar av muslimsk sed de vill följa, i det här fallet en sed som är en förolämpning mot många svenskar, och valt bort andra, nämligen sådana om är obekväma för dem själva. De ska inte ta i hand, men däremot vill de nog inte alltid ha en bror, en morbror, pappa eller någon annan manlig släkting med sig så fort de ska bege sig hemifrån. Och som en kvinna påpekade i dagens Debattprogram på TV, de kunde klappa en hund, trots att detta inte är acceptabelt för muslimer då hundar anses mycket orena och då en rättrogen muslim måste tvaga sig från topp till tå om han gjort det. Så de väljer det som passar dem och det gör att jag inte tror på deras djupa religiositet utan tror att det handlar mer om en slags ungdomlig protest mot Sverige, överhet eller mot ett samhälle som de anser diskriminerar dem. Vore de svenskar skulle de färga håret grönt och sätta en säkerhetsnål genom näsan istället, för att demonstrera sin särart eller sin protest mot det konventionella vuxensamhället.
07/11 13:55 at 13:55
Kerstin,
jag uppskattar i hög grad vad du skriver i Motvallsbloggen. Jag läser där i stort sett varje dag, ibland flera ggr, och sedan bloggen ”Sidan Tvåochenhalv” avstannade genom att en ofullkomlig sjukvårdsorganisation medförde ägarens för tidiga frånfälle tyckar jag att det du skriver är den mest sympatiska av de samhällspolitiska bloggarna.
Jag har lyssnat flera ggr på ljudupptagningen och just innan jag skriver detta. Hamilton säger tydligt ”han ska skaka hand i Sverige klarar han inte det så får han bo i en jordhåla och bli eremit” och utifrån vad övrigt sägs i det avsnittet ’hör’ jag att Hamilton hävdar att skall man ’umgås’ med andra är det rimligt att försöka undvika osämja och så gott det går jämka ihop sig och då är det rimligt att att den som avviker mest från de flesta får jämka sig mest och den som inte vill det får väl bli eremit.
Och då hör inte jag det du uppfattar som ”Det hårresande är att Hamilton säger att vill man inte anpassa sig så ska man bosätta sig i en håla i skogen och leva som eremit”. Det finns inget i samtalet som tyder på att H. tycker/kräver att någon anpassa sig på ett kränkande eller underdånigt sätt.
I själva verket framhåller han att han har förståelse för att det finns handlingar som är så djupt motbjudande för den enskilde att man får acceptera att majoriteten gör den största jämkningen.
Jag uppfattade först din blogg om Hamilton som att du ansåg att han hade blivit orättvist beskylld men sedan ändras perspektivet så att Hamilton minsann är skyldig till lite främlingsfientlighet han också. Men kanske läser jag fel där.
I ljudinslaget uppfattade jag Carl Hamilton som försonlig och resonabel medan tjejerna var mer ungdomligt snutiga (vilket jag alltså har överseende med). Kanske hade jag väntat mig att du skulle komma till samma slutsats.
Själv bor jag i direkt anslutning till ett av två särskilda områden i en större sydsvensk stad och har kanske därför en nyanserad syn på frågan om kulturkrockar. För den som bor i just den här landsändan är kulturkrockar en ganska viktig fråga och väl värd att utveckla i en avancerad form. Eftersom jag ägnat snart två timmar åt att överväga formuleringar, lyssna på ljudinslag, ändra feltryckningasr, knacka ner texten så nöjer jag mig att hänvisa till debattartikel i dagens tidning (sydsvenskan.se/kultur/article386371/Halal.html).
07/11 14:53 at 14:53
Jan G:
Tack för ditt klargörande. Då förstår jag.
Jag tycker nog att det var klantigt uttryckt av Hamilton och att man inte ska uttala sig på det sättet, att saken hade kunnat sägas på ett snyggare sätt, men, jag förstår vad han menar och menade kanske snarare att det var detta uttalande som ”uppfattas som hårresande” i bloggosfären.
Jag tar inte avstånd från Hamilton, eftersom han är en person som jag har stor respekt för, i de flesta andra frågor där han offentliggjort sina synpunkter , även om jag inte delar alla hans åsikter. Men, som sagt, förstår att han kritiseras för det här.
Men framför allt anser jag att den som verkligen är värd klander i det här fallet är TV-producenten. Han bröt också mot svensk hövlighet och hederskodex genom att i hemlighet spela in den där dispyten, där Hamilton dessutom knappt fick en syl med i vädret. Producenten sände något som egentligen var högst privat, och som han visste att Hamilton inte ville ha ut över hela Sverige. Det var urfult. Inte nog med det, genom att sända det här skadade han den sak som han ger sig ut för att försvara eller vilja motverka. Det anser jag, och har skrivit både här och på andra bloggar, var totalt oförlåtligt. Det Hamilton sade sades då han kände sig provocerad, det producenten gjorde, gjorde han efter moget övervägande. Dessutom är han inte alls ute för att motverka fördomar mot muslimer utan för att just skapa konflikt och motsättningar, för det är vad som ger tittarsiffror. Jag känner djup avsky får sådant agerande.
Vi kan alla säga saker på fel sätt och som kan missförstås när vi är upprörda, och de allra flesta av oss kan ångra sådant i efterhand och framför allt vill ingen av oss ha sådant uppspelat i TV och sedan utsättas för ytterligare förnedring. Men jag kan inte förmå mig att mena att det var bra, det som Hamilton sade, bara att jag förstår honom och att han inte menade vad han beskylls för att men, vilket jag försöker förklara i det här inlägget.
07/11 20:28 at 20:28
Kerstin, du är mycket stridbar. Och du har ju vunnit. Tänker på din rubrik: Vinnare och förlorare i ”Hamiltonskandalen”. Carl Hamilton är bevisat en hedersman.
Men du har skrivit: ”De här flickornas demonstration innebär ju samtidigt att de säger att svensk kvinnosyn är felaktig.” Du fortsätter på samma linje ytterligare några rader.
På en annan blogg har du skrivit om att de förkastar svenska kvinnors kamp under 150 år för att uppnå sina rättigheter. (hittar inte exakta ordalydelsen)
Är detta obehärskade utbrott på samma sätt som Carl Hamiltons? Är det kanske på sin plats med en ursäkt?
Skulle i stället med dig vilja diskutera hetsen mot invandrare, som särkilt riktar sig mot dem från länder med dominans av islam. Den är värst i andra EU-länder, men hur utvecklas det i Sverige?
08/11 03:13 at 03:13
I vår kultur tar vi varandra i hand när vi hälsar och att vägra göra det är att förolämpa den andra personen och det blev ju mycket riktigt resultatet i det här fallet.
Om islam förbjuder tjejer att ta främmande män i handen och vår kultur kräver det, så finns det uppenbarligen en konflikt mellan islam och svensk kultur och eftersom vi är i Sverige och inte i Saud Arabien så anser jag självklart att svensk kultur har företräde över islamsk relegion/kultur.
Muslimska kvinnor får helt enkelt anpassa sig till svensk kultur och ta främmande herrar i hand och vill de inte göra det, så får de finna sig i att svenska män blir förbannade och föraktfulla. Det är bara att välja.
08/11 03:36 at 03:36
Sixten Andreasson:
Jo, det där om 150 års kvinnokamp är kanske ett uttalande av samma typ som Hamiltons. Jag kan inte rå för att min ryggmärg krullar ihop sig när jag tänker på den kvinnosyn som ligger under de här kraven på kvinnor, att gömma hår och inte ta män i hand mm. Hamilton kunde kanske inte rå för att han reagerade med förlängda märgen när kvinnorna inte tog hans utsträckta hand, på samma sätt som jag reagerar med hela nervsystemet över den bakomliggande kvinnosynen.
Som jag väl också skrev. Vi har haft nästan samma regler för kvinnor in i ganska sen tid. För omkring 150 år sedan fick inte ärbara flickor talar med främmande herrar, inte gå ut utan förkläde. Gifta kvinnor fick inte visa håret. De fick inte visa anklar eller andra delar av kroppen (med undantag för delar av brösten vid fest??). Kvinnor fick inte sitta på samma sida som män i kyrkan. Kvinnor fick inte äta samtidigt som männen. I bondstugorna skulle kvinnorna stå vid spisen och äta och serva männen vid bordet. Kvinnor skulle inte yttra sig offentligt (kvinnan tige i församlingen hade Paulus påbjudit). Männen hade rätt att slå sina fruar, dessa ägde inte sig själva, deras make var deras lagliga förmyndare. Skilsmässor var aldrig att tänka på.
Judendom, kristendom och islam har samma rötter och uppstod i samma områden. De delar alltså kvinnosyn från början. Så satte kvinnokampen igång hos oss i norra Europa och USA, under senare delen av 1800-talet, för att befria kvinnorna. Ge dem rätt att inneha samma arbeten som män, utbilda sig, så småningom att kunna bära bekvämare kläder, frigöra även kroppen, att kvinnor skulle bli myndiga även om de var gifta et. etc. Det var inte så länge sedan som rättssysemet knappast alls brydde sig om när män misshandlade sina fruar. Sådan misshandel har alltså en lång tradition i vårt land också, även om alla män inte har misshandlat sina hustrur eller barn. Barnaga blev inte förbjudet förrän in på 1970-talet. Lagom aga ansågs dessutom nyttigt, och förespråkas t.o.m i Bibeln (g:a testamentet) om jag inte missminner mig.
Och vad ser vi idag? Jo det går någon slags frälsningsvåg genom världen, många fler blir kristna, och fanatiskt kristna t.o.m., många fler blir troende muslimer och fanatiskt troende sådana – och alltihop det här ser jag som ett kollossalt bakslag för rationalism och förnuft, och dessutom som en ordentlig backlash för kvinnorrörelsen. Kan verkligen inte säga att jag uppskattar detta.
Man kan ju inte förbjuda folk att tro på sagor från stenåldern. Tycka illa om utvecklingen kan man ju göra dock.
09/11 14:24 at 14:24
Kerstin: Inte bara religionerna kan man skylla på allt detta. Vi är väl materialister, jag menar i den filosofiska meningen. Religionerna och deras uttolkare, som prästerskapet i Sverige, hade motsvarande mediafolket i dag, uppgiften att överföra ”tankelagarna” till folket.
Sen har det väl inte alltid varit så mörkt – kvinnor har många gånger ändå kunnat hävda sig. Av materiella skäl – de fick ta hand om barn o försörjning, när karlarna var i krig till exempel. Kvinnans ställning var öht starkare i Norden. Under katolisismen hänföll man här inte till dena Mariadyrkan, som innebar överdriven modersdyrkan samtidigt överdrivet förakt för kvinnan som könsvarelse – hon var syndig, hora. (överdrivet i andra satsen är ironiskt. passade in av symmetriskäl!).
09/11 14:37 at 14:37
Hörru, Johnny, menar du att handtag eller inte är så viktigt att det måste bli konflikt. Är du anhängare av ”kriget mot terrorismen”? Som nu innebär oerhörda liadanden för människor i Irak Och Afghanistan.
Om du är mån om att kvinnor inte ska förtryckas borde väl de västerländska kukarna (flåt att jag gled ner till skolminister Björklunds nivå!) bomba horhusen i Hamburg och Antwerpen i stället för att massakrera bröllop i Afghanistan? I sept dödades 90, de felsta kvinnor och barn, och nyligen 40 i sådana bombattack!