Nej då, ingen vänstervridning i sikte, hur död nyliberalismen än kan verka
Satt och såg programmen Agenda special, om finanskrisen, på TV i går kväll. Det slår mig, när jag ser dessa program, att när man säger att man lärt sig något av krisen efter 1929, så menar man att man nu i första hand försöker rädda den ekonomiska eliten.
Efter kraschen 1929 försökte politikerna fortsätta att tillämpa liberal ekonomisk politik, inte rädda några banker utan låta dem gå omkull, sänka skatter och i övrigt spara in på offentliga utgifter. Det gick åt skogen och förorsakade en superdepression. Då kom man på att börja tillämpa Keynes idéer och i USA introducerades New Deal, som handlade om att börja betala ut pengar till de arbetslösa och fattiga, genom att satsa på offentlig verksamhet och infrastruktur som skapade arbeten åt alla dessa arbetslösa. Resultatet blev en återhämtning i ekonomin. Sedan kom förstås kriget, som förvisso hörde ihop med krisen och som möjliggjordes just för att Hitler skapade arbetstillfällen till alla arbetslösa i Tyskland, genom att sätta igång offentliga verksamheter, i huvudsak krigsindustri och vägprojekt, men även bilindustri (Volkswagen), men det är en annan historia.
Den här gången tänker man sig uppenbarligen att genom att garantera bankkundernas insättningar och bankernas fortsatta existens, så ska man slippa omfördela några resurser i samhällena och slippa att satsa på offentliga sektorn. Ingen socialistisk politik här inte, även om somliga tycks tro att det är socialisering staterna sysslar med just nu, i och med (eventuella) statliga övertaganden av banker.
Jag tror alltså att vi kan glömma förhoppningen om ens en mild vänstervridning av politiken, i varje fall om man lyckas häva krisen och denna inte blir sju resor värre än beräknat. Men även i det fallet misstänker jag att Västvärldens regeringar hellre skjuter på sina egna medborgare än börjar föra en mer solidarisk ekonomisk politik. Man har ju numer sina specialstyrkor, att sätta in inom EU om social oro utbryter och i Sverige har det ju nyss åter blivit tillåtet att sätta in militär mot svenskar.
Också i USA verkar man vidta vissa försiktighetsåtgärder. Så här skriver Jeff Huber den 15:e oktober på sin blogg (men i ett helt annat sammanhang):
Yet, incredibly, a combat unit from the Army’s 3rd Infantry Division has just been assigned to U.S. Northern Command to quell ”civil unrest” and conduct ”crowd control” inside the United States.
Och detta, menar Jeff Huber ungefär, trots att man har brist på soldater både i det ena och det andra av USA:s krig runtom i världen. Ska vi tro att den här, av en yrkesmilitär (1) i USA ifrågasatta, stationeringen handlar om en ren tillfällighet eller hänger den ihop med ”erfarenheterna och den taktik man tillämpade” vid en annan katastrof, Katrina?
2/3-samhället klarar demokratin av, utan att de ekonomiska eliterna behöver avstå eller frukta något, men 1/3-samhället blir ett allvarligt hot. Bara att hoppas att det inte går så illa för de där två tredjedelarna kommer att dra det kortaste strået, vad som än händer.
Fotnot:
1) Jeff Hubers meriter: U.S. Navy (Retired) commanded an E-2C Hawkeye squadron and was operations officer of a Navy air wing and an aircraft carrier. (Länk till hans blogg finns också till vänster här)
20/10 12:20 at 12:20
Förmodligen har du helt rätt, även om vi skulle få se en mer reglerad kapitalism behöver detta inte innebära ett uns av vänsterpolitik. För att vrida politiken vänsterut krävs att arbetarklassen sätter press på statsmakten att tillgodose dens behov och inte bara kapitalets och borgarklassens – en massiv strejkrörelse (förmodligen vilda strejker med tanke på vilka som sitter vid rodret inom facket) av det slag vi hade under 70- och 80-talet. Återstår att se om en sådan bemöts med gevär eller reformer…
20/10 12:37 at 12:37
Det var 3000-4000 man i den där divisionen. Jag förstår inte vad man skulle göra med den ganska lilla styrkan? Kunde kanske räcka till att ockupera Washington och delar av New York men inte så mycket mer. När jag läste om det här på någon USA-blogg tyckte jag mest det lät som den vanliga hysteriska nivån som många ägnar sig åt därborta.
Men att vänstern fortfarande är alldeles för osynlig håller jag med om.
20/10 19:28 at 19:28
terje;
Och det tror jag inte att de arbetande människorna kommer att göra, inte deras representanter heller.
Björn Nilssoton:
Om man börjar skjuta skarpt in i en protesterande folksamling så behövs det inte så mycket för att hela protesten ska komma av sig ganska snabbt. Så det handlar kanske mer om hur man använder de här 3-4000 soldaterna, organiserar ”upprorsförsvaret” på. Jag tror att de räcker ganska långt jag.
21/10 08:48 at 08:48
Kerstin: Eller så skapar man ännu mer upplopp om man börjar skjuta skarpt på demonstranter (ta tex upploppen i LA!?).
Troligen vill man bara projicera makt – som det så fint heter. Dvs. bara närvaron av soldater med skarpladdade vapen kan dämpa en hotfull situation. Ungefär som när USA kör iväg ett hangarfartyg utanför ngn nations kust när dom börjar kaxa sig lite väl mkt !?
/K
21/10 14:54 at 14:54
Klas:
Som här ex, fast det verkar ha varit ett annat fall.
22/10 12:34 at 12:34
Såg här ex. Hade svagt minne av händelsen, men det drunknade i det hela. Sexdagarskriget som israelerna jublade över. Mycket intressant video. Lång men de hade ju letat upp så många politiker som ännu levde från den tiden och överlevande från Liberty.
23/10 13:29 at 13:29
Beträffande 29 års kris bemöttes den på väldigt olika sätt i olika länder.
I Skandinavien och USA fanns det då en stark arbetarrörelse som uttryckte sig med strejker. Där fick vi en keynesiansk politik.
I England och Frankrike var arbetarrörelsen ganska besegrad och gjorde inte mycket. Därför hände inte särskilt mycket i politiken heller.
I Tyskland var arbetarrörelsen inte bara besegrad utan dessutom totalt demoraliserad genom att dess ledning hade beordrat paramilitära grupper att skjuta på den. Och där vet vi hur det gick.
Det verkar som det är det fransk-engelska läget som gäller i Europa idag. Dvs att resultatet blir ingenting.
23/10 14:58 at 14:58
Hmm – njee – det verkar inte vara riktigt relaterat.
USS liberty var väl en ”under cover” operation där Israelerna misstog fartyget för ett egyptiskt fartyg !?
Jag menar mer att man visar en närvaro (inte försöker gömma sig) i form av tex ett hangarfartyg – som USA ofta gör – i tex formosasundet eller i persiska viken (innan krigen)
Problemet är förstås att man måste vet a vad man skall göra om det inte räcker – och problemet är ju att det byggs upp prestige så till slut är det svårt att backa bort dessa ”maktdemonstrationer” – och då trappas konflikten upp ytterligare och kan totalt haverera.
Och ofta räcker det ju med ett misstag sför att så skall ske- som tex om en polis råkar skjuta en demonstrant när dom egentligen bara var där för att ”visa sig”…
/K
23/10 19:09 at 19:09
Klas, du har tydligen inte sett videon (69 min) jag refererar till. Enl de som var med hade båten tydlig amerikansk flagg mm och de såg på fm flera israeliska plan i klart väder flyga över och de måste ha notera det. Se fillmen – ingen suspekt produktion utan ABC – då kan du bättre bedöma om den israeliska olycksfallsversionen har trovärdighet.