Vi vanliga dödliga har inte märkt av krisen än – men det kommer vi att göra framöver
De konservativa är sanna nyliberaler och röstade alltså nej, i representanthuset nu i kväll, till ”Bushs” krispaket . De ska dessutom inte rösta igen förrän på torsdag. Undrar om de förstår vad de gör?
Under tiden rasar banker och finansinstitut ihop, både i USA och i Europa och på löpande band, kurserna på börserna rasar och paniken har väl i stort sett redan brutit ut. Därmed kan vi högst sannolikt se fram emot en depression som i värsta fall överträffar 30-talets.
När bankerna sitter i den sits man nu sitter i börjar de vägra låna ut pengar. Företag kan inte låna för att klara sina leveranser eller för att investera, människor blir av med sina arbeten, konsumtionen rasar och ännu fler tvingas slå igen etc. etc. Bankerna börjar dessutom kräva in lån de har uteliggande och det kan leda till att en hel del svenskar tvingas lämna sina hem men stå kvar med skulder som de inte får täckta av försäljningen, som var fallet vid vår inhemska bankkris i början av 90-talet.
Härhemma har den borgerliga regeringen bäddat för den verkliga tragedin för alla dem som förlorar sina jobb och säkert också för pensionärerna.
Vi som kan vår 1900-talshistoria och som var med när vi hade våra bankkrascher i början av 90-talet, och den borgerliga regeringen lyckades skapa oss en alldeles egen depression i Sverige, börjar drömma mardrömmar.
Jag måste erkänna att jag blir livrädd för vad som väntar oss i värsta fall, men även för vad som kan vänta oss i bästa fall. För en sak är klar, vi har inte börjat se konsekvenserna ens. Dem ser vi inte förrän bankkrascherna börjar slå mot oss vanliga människor, och det gör de med eftersläpning.
Snart kommer det empiriska testet på Naomi Kleins tes att politiker och de ekonomiska eliterna använder kriser för att omfördela resurser och makt från vanligt folk till sig själva. Det gjorde de i Sverige förra gången, tror någon att det blir annorlunda den här gången?
Länk:
Dagens industri
Tillägg 30/9 kl. 03.00
– Vadå? Gamling, gå och dra något gammalt över dig, du begriper ju ingenting av den nya tiden”
Krasch – boom – splash
– Mamma!!! Pappa!!! Mormor!!! Morfar!!! HJÄÄÄÄLP!!
30/09 10:24 at 10:24
Den vänster som skulle kunna göra något åt krisen verkar vara mer intresserad av andra frågor, i alla fall i Sverige och Europa. Handfallenheten är förskräckande.
30/09 11:35 at 11:35
Björn Nilssoton:
(har du bytt namn, eller var det en felskrivning?)
Hur som helst så undrar jag också varför vänstern tiger stilla?
Men man ska ju egentligen vara närmare 40 idag för att ha något verkligt och initierat minne av vår egen bankhärdsmälta i början av 90-talet, och så uråldriga personer vet ju aldrig vad de talar om eftersom det är helt ”nya tider” nu :-(.
30/09 14:58 at 14:58
Milda makter Klas och Anna:
Ber tusen gånger om ursäkt. Förstår inte vad jag tänker på numer.
Jag lyckades radera båda era kommentarer.
Jag blir väldigt glad om ni kommer tillbaka med era kommentarer.
Men Anna föreslog, i den raderade kommentaren, bl.a. att det inte var republikanernas fel att räddningsförslaget röstades ner, eftersom demokraterna har egen majoritet. I själva verket var det i huvudsak republikaner som röstade nej till förslaget även om några demokrater rimligen också borde ha gjort det. USA:s system kan inte jämföras med det svenska eftersom man har utpräglade personval och ingen partipiska kan därmed vina lika effektivt där som här.
Sedan, om jag inte missminner mig, så föreslog Klas att hela räddningspaketet mest handlade om att rädda syndarna. Så enkelt är det dessvärre inte. Låter man helt sonika alla banker och finansinstitut rasa, i enlighet med nyliberal ideologi, så blir det en fruktansvärd katastrof – för hela jorden och den situationen förlorar faktiskt de sämre ställda allra mest på i slutänden. De rika klarar sig alltid i alla väder, även om de skulle komma att förlora en del de också.
01/10 00:34 at 00:34
Nu har jag ju inte läst Klas kommentar men jag antar att han pekat på att räddningspaketet röstats ner på grund av att det innehöll för mycket pengar till ”skurkarna”. Tydligen har väljarnas protester påverkat de valda.
Min bloggpost om detta: http://knapsublogg.blogspot.com/2008/09/rumble-in-washington.html
01/10 04:10 at 04:10
Det är ej med verkligheten överensstämmande att det var borgarna som orsakade bankkraschen i Sverige. Det var åttiotalets spekulationsvåg i fastigheter och aktier under sossarnas envälde som krisen skapades. Den borgerliga regeringen lyckades faktiskt ganska bra med att hantera bankkrisen i Sverige, speciellt jämfört med Japan, vars börs toppade i december 1989 (LB Hus i Sverige fallerade i januari 1990 och var den första konkursen) och har inte återhämtat sig ännu.
Du har rätt i att i Amerika råder maktdelning, den verkställande makten (presidenten) har inte befogenhet att stifta lagar, det gör kongressen som utgörs av självständiga politiker som har sin egen maktbas i sin valkrets. Jämför det med vår korrumperade enväldesriksdag, där den verkställande makten och lagstiftande makten och dömande makten (konstitutionsutskottet) utgörs av riksdagens majoritet, vars ledamöter är helt osjälvständiga eftersom de inte har någon egen väljarbas utan är prioriterade av partiledningen. Sverige måste skaffa sig en riktig konstitution, med president, parlament, konstitutionsdomstol och bindande folkomröstningar för att kunna kalla sig en riktig demokrati.
En misstanke när det gäller demokraterna är att de kanske medvetet vill förhala en lösning av finanskrisen eftersom den gynnar Obama’s möjligheter att vinna presidentvalet. Det bästa för demokraterna är att finanskrisen dominerar nyheterna ända fram till valet, frågan är om de vågar förhala krispaketet så länge?
01/10 13:04 at 13:04
Jag kommer ärligt talat inte ihåg exakt vad jag skrev
Men dels var det som ni konstaterat ovan att jag tycker att räddningspaketet inte är bra iom att det på ngt sätt ”räddar syndarna” utan att man istället kanske skall ge mer direkt (och billigare?) hjälp till de som direkt drabbas med ev. ockerräntor, drivs från hus&hem, förlorar stora delar av sin pension etc – från fall til lfall…
Sen sa jag också att borgarna knappast kan anklagas varken för denna eller förra krisen – en finansbubbla drivs inte upp på en ynka mandatperiod – det man möjlige kan debattera är hu borgarna skött städningen sen…
/K
01/10 14:01 at 14:01
Johnny;
Det är helt korrekt att det var socialdemokraterna som avreglerade bank- och finansväsendet, vilket ledde till de ohejdade spekulationer som slutade med en krasch. De var oomtvistligt ytterst ansvariga för att den spekulationsbubbla som avregleringarna möjliggjorde kunde ske, just då.
Men jag blir så förundrad över alla dem som, liksom du ovan, skyller den svenska bankkraschen på socialdemokraterna. Menar ni/du, att de borgerliga partierna inte ville ha några avregleringar av bank- och finansmarknaderna? Så var det nämligen inte alls och det borde varje tänkande människa inse, tom nyliberaler borde inse den saken.
Sedan: Den borgerliga regeringen förvärrade situationen och fördjupade den ekonomiska kris som följde på bankkrascherna.
Läs ex: Carl Hamiltons och Dag Rollanders bok ”Att leda Sverige in i krisen. Moral och politik i nedgångstid”, från 1993. Den här boken ger en bra genomgång av vad som hände den gången.
01/10 17:01 at 17:01
Kerstin: ”skyller den svenska bankkraschen på socialdemokraterna.”
Well, sossarna var i regeringsställning under finansbubblans uppbyggnad och borgarna när bubblan sprack.
Nu är ju spekulation ett mänskligt fenomen och finasbubblor är en del av vardagen i en fri marknadsekonomi, så alla de som deltager i spekulationen är ju ansvariga, både banker, finasbolag, fastighetsbolag, privatpersoner och måste ta konsekvenserna av sitt handlande, annars om man är religös kan man ju säga att det är Gud som är ansvarig eftersom hon skapade människan, är man inte religös så är det människans natur som är ansvarigt för alla finanskriser. Vi behöver bara lära oss att upptäcka finasbubblor när de är under uppbyggnad och vara beredda att sälja innan marknaden kraschar och ha goda regler för hur en bankkris skall hanteras.
Staten (skattebetalarna) är i princip obegränsad borgenär för banksystemet och borde därför ha god insyn i bankerna och klara regler, men det är naturligtvis inte någon garanti, om inte professionella bankmän kan upptäcka att de befinner sig i en finasbubbla hur skall då statliga tjänstemän klara av saken?
Jag har inte läst boken och vet ej exakt på vilket sätt den borgerliga regeringen förvärrade krisen genom sitt agerande, men det är säkert möjligt även om jag inte vet vad du syftar på.
01/10 17:39 at 17:39
Det är helt meningslöst att försöka fördela skulden mellan sossar och borgare, de var inne i det båda två och helt eniga vad jag minns.
Frågan om vart oppositionen har tagit vägen är nog så intressant. Vi har ju haft en sorts mexikanskt PRI i Sverige där regeringen har styrt koopterade folkrörelseorganisationer på ett sånt sätt att vi har glömt bort hur man för folklig politik. En viss upptining är på gång, vilket visas av det stabila samarbetet mellan Miljöförbundet Jordens Vänner, Attac, Transport och SEKO. Men det är oerhört lång väg kvar att gå.
01/10 18:41 at 18:41
Johnny:
Ett tips till: Läs boken så vet du sen.
Jan Wiklund:
Japp, de var lika skyldiga allihop. Resten av det du skriver förstår jag inte.
03/10 21:22 at 21:22
Min andra kommentar försvann visst också.
Jag skrev om ett meningsutbyte mellan Johan Norberg och Roland Poirier Martinsson (från Timbro, vilket Norberg inte längre är).
Martinsson angriper Norberg och nyliberalismen från höger. Norberg vill ju enligt sin ”tro” att inga statliga krispaket ska sättas in i rådande kris.
http://www.newsmill.se/artikel/2008/09/30/timbro-efter-finanskrisen-nyliberalismen-iar-idag-den-farligaste-feinden
04/10 00:43 at 00:43
Anna:
Hemskt ledsen, jag blir ibland lite snurrig, som när jag har över 100 spam, ja ända upp till 300 ibland, också att deleta och en och annan kommentar gömmer sig bland dessa spam. Ingen ursäkt men en förklaring i alla fall.
Om Roland Poirier Martinsson skrev ”bokstavsvänstern” exempelvis, istället för ”socalism”, skulle jag hålla med honom om kärnan i det han skriver.