Den 29 augusti åkte allianspartiernas ledare tåg från Stockholm till Linköping för att fira att de hade lyckats hålla ihop i åtta år. För att få lite publicitet om denna viktiga händelse tillkännagav de samtidigt, att nu ska de ta itu med järnvägen, som ska få 55 miljarder ”extra”. Enligt regeringens promemoria innebär detta ”en kraftfull satsning för att skapa ett robust och modernt järnvägsnät för det tjugoförsta århundradet”. Det sägs vidare att satsningen ”skapar bättre förutsättningar för jobb och tillväxt”.

Naturligtvis svalde tidningar, radio och TV regeringens reklambudskap. Men när man tittar närmare på vad regeringens förslag innehåller, så handlar det om mycket prat och lite verkstad.

Till att börja med ska de nya banorna mellan Bollebygd och Mölnlycke i Västsverige (och mellan Järna och Linköping i Östsverige) inte påbörjas förrän år 2020 respektive 2017. De som blivit arbetslösa på grund av krisen i det västsvenska ”fordonsklustret” får vänta i åtta år på denna stimulans av arbetsmarknaden. De som nu pendlar in till Göteborg och tvingas sitta i bussar som fastnar i köer både morgon och eftermiddag får vänta i minst tolv år på att Boråsbanan ska kunna svälja några tåg till per dag. Något verkligt alternativ till bussarna blir inte järnvägen på denna sträcka förrän banan byggts ut till dubbelspår hela vägen. En sådan utbyggnad ska enligt regeringen bara ske om, och när, det finansiella läget tillåter.

Att utlova 35 miljarder till järnvägsbyggen, med start år 2017 är ett billigt sätt att ”investera för jobb och tillväxt”. Inga pengar behöver anslås nu, frågan om finansiering överlämnas till den regering som sitter efter nästa eller nästnästa val. Frågan är om det över huvud taget kan betraktas som ett löfte. Vem ska ställas till ansvar om man inte har börjat spränga för järnvägstunneln under Landvetters flygplats om åtta år? Vem ska pendlarna Borås – Göteborg ställa mot väggen om de inte får fler tåg år 2024?

Utom de 35 miljarderna till framtida järnvägsbyggen så utlovas 20 miljarder ”extra” till drift och underhåll. Med den summan ligger det till så här. För ett år sedan lade regeringen fram statsbudgeten för 2012 och där fanns också en prognos för några år framåt. Av denna framgick att man planerade för halverade investeringar i järnväg de närmaste åren, jämfört med nuläget. Järnvägs-Sverige gick naturligtvis i taket, alla insatta visste ju hur trängande behovet av ny räls, nya luftledningar och nya signalsystem var, för att inte tala om dubbelspår och utbyggnad av mötesstationer på överbelastade banor. Det såg helt enkelt ut som om regeringen planerade för en omfattande överflyttning av gods- och persontransporter till landsväg.
Den dåvarande infrastrukturministern fick verkligen några frågor om indragningen av investeringspengar, och hon hävdade då att kapacitets- och förseningsproblemen skulle lösas med klyftigare upplägg av tidtabellerna och differentiering (läs höjning) av banavgifterna. När en journalist frågade varför man inte kunde påbörja dubbelspårsutbyggnaden mellan Göteborg och Borås svarade hon: Vad ska göteborgarna göra i Borås?

Våren 2011 hade regeringen bett Trafikverket att utreda hur kapaciteten på järnvägsnätet skulle ökas, helst utan några nybyggda banor. Kapacitetsutredningen fick så småningom tilläggsdirektivet att utreda kapaciteten i hela det svenska transportsystemet, alltså inklusive vägar, sjöfart och flyg.

Nu är infrastrukturministern utbytt och Kapacitetsutredningen har redovisat vad den kommit fram till, med mycket övertygande kartor, tabeller och kalkyler. Beräkningarna visar, att för att järnvägsnätet ska fås att fungera som det var tänkt, så måste reinvesteringar på 88 miljarder göras under perioden fram till år 2025. Utredningen har också kommit fram till att om järnvägssystemet ska kunna ta hand om en fortsatt ökning av godstransporterna och persontrafiken så måste det omedelbart byggas nya spår på överbelastade linjer, främst kring Stockholm, Göteborg och Malmö.

När regeringens egen utredning kommit till sådana resultat kan frågan inte sopas under mattan längre. Man måste gå till beslut. I höstens budgetproposition kommer det alltså att stå att investeringarna i järnväg inte ska minskas, som det stod i senaste budgeten.. De ska höjas till den nivå som Trafikverket anser nödvändig för att inte järnvägen ska förfalla. Det är detta som regeringen kallar ”den största ökningen av järnvägsunderhållet någonsin”.

Någon omedelbar utbyggnad för att avlasta de överbelastade linjerna kring de stora städerna blir det alltså inte. Dessa byggprojekt skjuts fram så långt att det kommer att bli nödvändigt att bygga ett antal provisoriska lösningar för att t.ex. pendlingen in till Göteborg ska fungera. Däremot blir det, kan man läsa i slutet av regeringens promemoria, höjningar av banavgifterna. Att öka kostnaden för att resa och transportera gods med tåg kan kanske minska överbelastningen, men i stället kommer vi att få dyrare tågbiljetter och fler långtradare på vägarna.

Även om veckans nyhet om järnvägen inte är vad den synes vara så pekar den ändå på en förändring i regeringens inställning. Det som förut var omöjligt, att påbörja byggandet av Götalandsbanan mellan Göteborg och Stockholm, tycks nu fullt möjligt, även om det inte kan ske de närmaste fem åren. Om oljepriset stiger lite till kanske byggstarten kan tidigareläggas? Järnvägsutredningarna för både Mölnlycke – Bollebygd och Järna – Linköping ligger färdiga sedan ett par år, linjesträckningen är fastställd. En handlingskraftig regering skulle kunna ge Trafikverket klartecken att gå vidare redan i år, och då skulle man kunna börja spränga för stationen under Landvetter flygplats 2014 i stället för 2020.

/Dan Gmark

Länkar:
Jobb- och tillväxtsatsningar: 55 miljarder till järnväg. Promemoria från regeringskansliet 2012-08-29
Budgetpropositionen för 2012. Finansdepartementet 2011-09-20.
Transportsystemets behov av kapacitetshöjande åtgärder (sammanfattning av huvudrapporten, 48 sidor). Trafikverket 2012-04-27
Transportsystemets behov av kapacitetshöjande åtgärder (Remissversion, 272 sidor)
Det stora tågrånet, bok av Mikael Nyberg, Karneval förlag
Det Stora Tågrånet – hur den svenska järnvägen styckades upp och slutade fungera, Motvallsbloggen 16/12 2011
Det stora tågrånet 2 – om kostnaderna för avregleringen, konkurrensutsättningen och privatiseringen, Motvallsbloggen 20/12 2011