Om Mohamed Omars avbön, som bör accepteras av alla
 |
Mohamed Omar har gett ut en skrift, En opeiätares bekännelser, i vilken han förklarar sig, ber om ursäkt, alldeles väldigt, för att han under några år intog antisemitiska ståndpunkter, efter att Israels bombningar i Gaza gjort honom rasande. Hans upprördhet i det fallet är inte är svår att förstå. Upprörda blev alla anständiga människor över vad Israel utsatte människorna i Gaza för. Alla slog dock inte över |
på det sätt som Mohamed Omar här erkänner att han gjorde och som han fördömdes för av hela det svenska kulturetablissemanget.
När jag nu har läst Mohamed Omars skrift, om vars innehåll man kan läsa mer på andra bloggar, Pierre Gillys och Björn Nilssons ex, varför jag inte refererar innehållet här, tycker jag att Mohamed Omar är en stark person. Det ska mycket av inre styrka och mod till för att gå ut och be om ursäkt för och förklara sina allmänt kända felsteg som han gör i den här skriften. Inte många människor klarar av att göra en sådan avbön offentligt. Att han berättar om sin bakgrund gör honom dessutom till en mer levande människa, i alla fall i mina ögon. Sen vet jag inte om han hade behövt ursäkta sig så mycket som han gör.
Han gjorde en resa in i en religion, som säkert kommer att ha berikat och utvecklat honom, precis som han skriver. Det har, enligt honom själv, gett honom djupare insikter, både om honom själv och om medmänniskorna.
Jag träffade Mohamed Omar, och utbytte några meningar med honom, under de Nordiska Fedssamtalen i Degerfors för några veckor sen. Han verkar vara en trevlig ung man som ärligt menar vad han skriver i denna skrift. I varje fall jag är beredd att förlåta och glömma och jag hoppas innerligt att alla andra också är det.
Med tanke på vad han berättar om sin utbildning blir jag dessutom mycket imponerad av hans skrivarbegåvning och förmåga att uttrycka sig, så tar han väl vara på den i fortsättningen borde han kunna gå långt på författarbanan.
Lycka till i fortsättningen Mohamed Omar. Och tack för att jag fick lära känna dig lite bättre genom din skrift.
/Kerstin
PS: Boken kan beställas via Mohamed Omar: “Genom att sätta in 72 kr (60 kr för boken, 12 kr för porto) på pg-konto 548413-4. Ange namn och adress. Han skriver att han postar skriften så fort han hinner!”
28/08 12:27 at 12:27
Björn Nilsson:
Lyckades radera ditt inlägg av misstag. Är hemskt ledsen. Har du det kvar så lägg gärna in det igen.
Men du uttryckte tvivel om att somliga grupper, däribland ahlmarkarna, skulle förlåta MO. Det är väl ganska troligt att det finns sådana grupper och vissa av dem är nu ganska inflytelserika i Kultursverige. Kanske ännu en sak att lära lär sig, att somliga misstag är irreparabla, åtminstone delvis. Att uttrycka klart antisemitiska åsikter tillhör nog den gruppen misstag.
28/08 13:12 at 13:12
Politiken, media och debatten i dessa dagar domineras totalt av en sorts dygdeetik och då är det tveksamt om nog så uppriktiga ursäkter räcker. För tyckarens dygd är viktigare än det tyckaren säger.
28/08 18:57 at 18:57
Martin:
Beror på vad man ber om ursäkt för. Om man låter sig omvändas från en vänsterståndpunkt till att bli moderat då förlåts man direkt och är därmed en mycket god propagandaikon för högern. Kan tom tjäna stora slantar på omvändelsen. Men antisemitism är en ännu värre synd än kommunism, enligt media, så där kan det vara svårare, är jag rädd.
28/08 20:50 at 20:50
Den största synden är att tala sanning. I alla läger!
29/08 14:05 at 14:05
Marcin:
Det var kryptiskt, vad menar du?
30/08 00:10 at 00:10
Men glöm då inte att M Omar umgicks i högerradikala kretsar redan på 90-talet (minns Jonas de Geer och tidskriften Salt). Sedan blev han kulturvänsterns favorit. Därefter föll han (åter, skulle man kunna säga) ner i det islamistiska och historierevisionistiska träsket. Nu är det tydligen dags att än en gång klä sig i vänsterskrud. Kanske är det allvarligt menat (vi får innerligt hoppas det),men kullerbyttorna är många, egentligen alltför många, för att man skall kunna ta honom politiskt på allvar. Det krävs mer än en (säkert läsvärd) liten skrift för att tvätta bort hans frenetiska samröre med nazister och revisionister.
30/08 04:02 at 04:02
David:
Nej, jag vet ingenting om detta, vet inte vem Jonas de Geer är, inte vad Salt stod för.
Att byta politisk åsikt när man är väldigt ung är nog ingenting man ska läggas till last. Man är inte så klart tänkande som tonåring. Men hans vistelse i de verkligt allvarligt antisemitiska rummen var betänkligt. Det har han som sagt bett om ursäkt för nu och för min del räcker det.
30/08 10:29 at 10:29
Jo, jag skrev väl ungefär att Israellobbyn kommer att fortsätta att tjata vad Omar än säger. Den har ju förlorat en tillgång och är därmed förmodligen rätt sur.
Vad David skriver om är något som inte fanns med i ”bekännelsen” men som kan vara viktigt. Omar har känt sig utanför, och då har han ibland försökt hänga sig på bekantskaper som inte varit helt lyckade. Sådant är mänskligt även om det är tokigt. Tycker själv att när han släppte in ett sagolikt följe nassar och knäppgökar på sin blogg så var det omdömeslöst, för vid det laget var han så gammal att ordet ’ungdomssynder’ inte passade längre.
30/08 10:31 at 10:31
Inga tonårssynder. Han var över tjugo.
Rekommenderar dig att kolla upp nazisten J de Geer, Salt och Omars aktiviteter. Det finns en elitisktisk
och auktoritär sida hos Omar som mycket
väl kan aktiveras igen. Vad skall den naiva kulturvänstern då säga? Börja
böla om att den ”svikits” igen?
30/08 13:58 at 13:58
Ett sista ord om ”fallet Omar”.
Intressant, Björn, det du skriver om att han utelämnat det omfattande och långa högerradikala engagemanget. Så mycket för hans ärliga och fullständiga ”avbön”! Den var tydligen väldigt selektiv! Omar vill in i värmen till varje pris. Han är betydligt mindre av en stackare drabbad av utanförskap än en kylig taktiker. Sina verkliga (politiska & religiösa) åsikter tror jag han håller för sig själv.
30/08 14:06 at 14:06
Björn Nilsson:
Vi är väl överens vad gäller det MO nu ber om ursäkt för. Hans tidigare eskapader känner jag inte till däremot. Men jag kan ju ta mig själv som exempel.
Jag var borgerlig, folkpartist, tills jag var omkring 25 år gammal, välindoktrinerad av min läroverkstid och först när jag började studera statskunskap vid universitetet, i 25-årsåldern, och förstod hur lurad jag hade blivit om vår näraliggande historia, ändrade jag min politiska inställning. Det var en psykiskt mycket påfrestande tid när hela min världsbild rasade. Vad skulle jag tro? Men jag reagerade så att jag kastade mig över mer material för att försöka ta reda hur det faktiskt var istället för vad jag hade trott. Ett år senare hade jag börjat bygga den nya världsbilden och mådde avsevärt mycket bättre.
Så David:
Utifrån denna bakgrund och på grund av min egen ålder idag, betraktar jag nog inte folk som vuxna förrän de börjar närma sig de 50, nåja. I varje fall betraktar jag de flesta som väldigt unga och omogna under betydligt längre tid än tonårstiden. Sen finns det de som är medvetna och mycket kunniga betydligt tidigare än de flesta och de som aldrig blir det.
Som ung har man, generellt sett, en tendens att slå över, oavsett vad man hyser för åsikt, och bli väldigt kategorisk. Med åren ser man fler nyanser och inser att man nog var ganska ensidig och inte minst alldeles för fördömande när man var yngre.
30/08 16:36 at 16:36
OK, ännu ett sista ord dårå. Det du skriver Kerstin är inte tillämpbart på den man vi diskuterar, och som försvarstal är det därför, om du ursäkar, undermåligt. (Men du känner heller inte till Omars karriär.)Det är en sak att en gång föralla göra upp med sina ungdomssynder, en helt annan att gång på gång återvända (ideologiskt-religiöst) till det mörkblå och bruna hål man kravlat ur. Den otroliga snabbhet varmed Omar ändrat kurs väcker dessutom tvivel på äktheten i hans olika rollbyten. Detta måste man (som i alla andra frågor, Syrien etc) förhålla sig kritisk till.
30/08 17:00 at 17:00
Det enda jag har att tillägga är, om du har rätt, frågan om varför han inte tog upp även dessa ”synder” när han skrev ett häfte om sitt liv och sökte förståelse för sina felsteg.
Men tills vidare och tills han bevisat motsatsen i framtiden, väljer jag att förlåta och inte fördöma honom för eventuella andra ungdomssynder.
31/08 21:09 at 21:09
David har fel i sak och snuddar vid lögnen när han säger att Omar haft en bakgrund i nazismen runt 00-talet när Samtidsmagasinet Salt gavs ut. Vad du möjligtvis syftar på är att han rörde sig i samma kretsar som Jonas de Geer, men dessa kretsar var knappast nazistiska utan kretsade kring kulturpersonligheten Tage Lindbom, som samlade ungdomar i sitt hem för vilka han höll föredrag och hade samtal med. Lindbom medverkade i Salt, men det var det flera som gjorde utan att man för den sakens skull kan kalla dem nazister. Anders Björnsson, senast aktuell som konferencier under Fredsdagarna i Degerfors, finanstidningens kulturredaktör Knut ”Mac the Finger” Carlqvist, FiB-juristerna Erik Göthe och Lars-Gunnar Liljestrand samt Ny Tids Ulf Modin var några av de som publicerade sig i tidningen, att kalla dem för extremhöger p.g.a. detta vore befängt, liksom i fallet med den unge Jonas Omar.
01/09 03:49 at 03:49
Sigge Andersson:
Tack för informationen. Det var ju en helt annan sak det.
01/09 15:05 at 15:05
Att döma av några av kommentarerna här så tycks det som om Björn har rätt i att en sida har ”förlorat en tillgång och är därmed förmodligen rätt sur”.
01/09 18:46 at 18:46
Sigge: Läs rätt innantill! Jag skrev att Omar rörde sig i ”högerradikala kretsar”, vilket är precis vad han gjorde. Samtidsmagasinet Salt startade mycket riktigt som en konservativ tidskrift (typ Axess idag), men vad du utelämnar Sigge, är att den ganska snabbt urartade i extremism och historierevisionism (t.ex. intervju med David Irving!). Anders Björnsson och andra publicerade sig i de första numren. Därefter ville ingen ta i Salt ens med tång. Jonas de Geer (Omars vän då och möjligen fortfarande) utvecklades i nazistisk riktning.
Sigge, berätta gärna lite om ”kulturpersonligheten Tage Lindboms”politiska åsikter! Såsom att demokrati är uttryck för människans hybris och att gudomliga hierarkier bör införas.Det är där Omars hjärta klappar. Denne Omar som nyligen skänkte kungen sin skrift med dedikationen från en ”undersåte”…
01/09 19:44 at 19:44
David:
De argument du kör med är rena ”guilt-by-association”-argumenten och det är alltid fula argument.
Du skriver: ”Det är där Omars hjärta klappar”:
Fråga: Hur vet du det? Med vilka kiruriska verktyg har du tagit dig in i Mohamed Omars hjärta?
Vilken skrift skänkte han kungen? Den jag recenserar här? Och hur visar det i så fall att han är djupt känd antidemokrat? Om man är det för att man gillar kungahuset så torde sådär en 50-60% av svenska befolkningen vara emot demokrati. Det är ju en löjlig insinuation.
Dessutom, om Omar indoktrinerades av en person som den du skriver om här, redan som ung grabb så är det definitivt en överspelad synd. De flesta unga människor är ganska lättledda och dessutom gärna kategoriska/fanatiska i sin tro. Det är därför framför allt unga män är så farliga om de ges för mycket makt.
Jag vet inte om du är kristen eller inte, men jag, även om jag inte är troende, anser att det finns en del bra passager i Bibeln, som de där om att älska sin nästa som sig själv och om att förlåta.
01/09 20:17 at 20:17
Kerstin, det är inte fråga om kirurgi. Gå till läggen! Men det är av någon
anledning inte viktigt i just den här frågan!? Om du velat hade du kunnat beställa fram Salt, ja du hade kunnat
googla lite på de sakar jag berättat. Eller varför inte, om man vill bredda sin horisont, ta en titt på Jonas de Geers blogg, och särskilt kommentarerna där Omar hejar på i frågor om böghat och antisemitism. Detta är inte kirurgi,
det kallas kritiskt tänkande. Men det
du praktiserar är okritiskt tänkande.
01/09 20:47 at 20:47
”simsalablunder”:
”David” är uppenbarligen inte Nazist utan från det andra fanatiska syster-lägret som dricker ur samma unkna källor: Sionismen.
Han har dock en poäng i att Omar vill in i värmen igen, liksom Marcin har en i sin kommentar ovan. Omar har sagt en del förvirrade och motstridiga saker han har också förnekat den kabbalistiska sifferexcersicen (6 miljoner) i den sionistiska dödskulten vilken är den största synden av alla i väst men även bland hans utsprida bitar finns en och annan sanning. För denna synd är straffet som alltid gatlopp, utfrysning och personlig ruin. Ingen klarar av detta i längden och för de som vill tillbaka till ett någorlunda liv igen krävs ett livslångt krälande i stoftet och fullständig avbön. Denna bok är inte tillräcklig. Vi kommer att finna Omar återuppstånden om några år i den andra extremen som David här representerar så småningom som ”islamexpert”
01/09 21:44 at 21:44
David:
Så du vet inte om MO är antidemokrat idag alltså eftersom du inte svarar på de frågorna. Det ser man inte i några gamla lägg nämligen.
Och exakt NÄR hejar Omar på det där hatet då? Under den period som han har bett om ursäkt för nu, eller för många år sen? I vilket fall har han bett om ursäkt för sin antisemitism. Det kan du inte förklara bort. Och som fostrad i en kristen tradition, även om jag inte är troende, envisas jag med att förlåta när någon ber om förlåtelse. Om ditt sinnelag inte är förlåtande är det bara beklagligt. Människor som saknar detta sinnelag brukar vara tämligen inhumana.
Nej, ditt resonemang kallas inte för kritiskt tänkande. Det kallas för långsinthet och är en låg egenskap.
Slutligen: Härmed käre David har vi diskuterat färdigt om den här saken. Det blir inga fler kommentarer från dig framsläppta om det här. Du har fått klargöra din ståndpunkt och längre än så här kommer vi inte.
annti:
Jag envisas med att bedöma MO’s framtida beteende när det har manifesterat sig. Spådomar vad gäller den saken ger jag mig inte in på.
03/10 14:36 at 14:36
Det är alltid lika roligt att bli uppmärksammad.
Ulf Modin