Massmedia09/08 13:03
Sommarprogrammet – det nya "Mitt livs historia"
Konstaterar att Sommaprogrammet, som förr ofta leddes av folk med samhällsengagemang och som var ganska intressant då och då, numer mest är en under sommaren dagligt återkommande ”Mitt livs historia”, en radioversion av den där novellen som man i min ungdom läste i flicktidningen Min Melodi.
09/08 15:00 at 15:00
Men du!
Som bloggare skulle man ju kunna skapa någon typ av alternativ.
En blogg där man varje dag gav en intressant gästbloggare fria tyglar.
En tanke…
09/08 20:58 at 20:58
Lokesson:
Visst den som har ett extraordinärt intressant inlägg av klar motvallskaraktär kan ju alltid försöka komma in som gästbloggare här :-). Jag är enväldig redaktör.
Annars finns det en del bloggar där många/flera skribenter skriver, och även bloggare som tar in gästbloggare ibland. Så idén är inte helt ny och alls inte dum.
10/08 12:41 at 12:41
Signaturmelodin är trevlig! Minns att jag tittade på listan över sommarpratare före sommaren, men kände inte att det var någon som lockade till lyssning. De flesta helt okända för mig. Presentationerna har inte heller lockat, varför jag oftast avstått.
Vilka var värda att lyssna på? Det finns ju ett 30-dagarsarkiv, man kanske kan lyssa utan musiken?
10/08 16:43 at 16:43
Britt:
Jag har lyssnat troget på Sommar under hela programmets livstid men under senare år har pratarna blivit så egofixerade och därmed så ointressanta att jag numer ofta stänger av när första ”jag-satsen” kommer: ”Jag ska berätta om mig själv och försöka förstå vem jag är och…” och då är det klippt för min del.
Vet alltså inte vilka program som varit bra eller hörvärda i sommar. Jo förresten, Karin Söders dotter hade ett bra sommarprogram. Är det Annika Söder hon heter?
12/08 23:09 at 23:09
Ja, mycket jag-ältande blir det. Men i bästa fall kan man ju lära sig mycket av att ta del av andras livserfarenheter och kanske finna något allmänmänskligt däri. Martina Lowden berättade om att vara mobbad under hela skoltiden och ta sin tillflykt till böcker, på ett både rörande och givande sätt enligt mig.
12/08 23:22 at 23:22
Robert K Huselius:
Jovisst, en och annan har ju en intressant livshistoria att berätta. Kanske bara är avundsjuk för att min egen är totalt ointressant och fullständigt odramatisk. Fast jag var ju också allvarligt mobbad i skolan. Men vem 17 är egentligen intresserad av det?
14/08 02:50 at 02:50
Egentligen kanske alla har en livshistoria värd att höras av många. Synd bara att så många överallt är så maniskt intresserade av att blaja på om hur väl de lyckats med sina liv och hur fint de har det, sådant är förstås bara irriterande. I stockholmspressen klarar folk inte av att uppge sin hemvist utan att lägga till en fullständigt omotiverad drapa om hur bra man har det just där. Man undrar vem de försöker övertyga.
14/08 04:29 at 04:29
Robert K Huselius:
Vet inte hur det är i Stockholm idag, men jag har det väldigt bra där jag bor :-), men vem bryr sig? Menar, när jag, jag, jag är det enda som är intressant, hur kan då andras liv vara intressanta – för någon?