Jag hade helt fel i mitt förra inlägg, när jag trodde att Johan Norberg var förtjust i USA:s politik. Det är han inte alls, visar det sig nu – när delar av den amerikanska ekonomin börjar kollapsa.

I ett inlägg, på Aftonbladet Kultur, säger han att Bush är en usel president därför att han agerat moralens väktar och:

Samtidigt mutades läkemedelsbolagen och pensionärerna genom en kopiös expansion av läkemedelssubventionerna, lärarna fick en fördubbling av den federala utbildningsbudgeten, kyrkorna fick skattepengar till socialhjälp, bönderna berikades med ett mångmiljardpaket och stål- och skogsarbetarna fick tullskydd.

Det är alltså för lite av liberal politik och för mycket av offentlig sektor och social omsorg i USA, ”det hade jag ingen aning om”, för att travestera en tidigare svensk statsminister.

Man förstår också att orsaken till det amerikanska eländet är att väljarna har felaktiga åsikter, åsikter som Bush tagit hänsyn till. Man kan, mellan raderna, läsa att politiker inte ska bry sig om väljarnas åsikter för då går det riktigt illa.

På så vis bröt Rove och Bush med den individualistiska traditionen från Ronald Reagans dagar och skapade det som nu kallas ”big government conservatism”. Rösterna skulle köpas med väljarnas egna pengar. De inhemska utgifterna ökade snabbare än under någon president sedan Lyndon Johnson på 1960-talet och ändå sänktes skatterna så att underskottet skenade och dollarn rasade.

Carl Rove får ta ansvar för allt detta elände eftersom han, med sina råd, förorsakat att det republikanska partiet nu faller samman.

Inte ett ord om vad Irakkriget kostar, även om Norberg tycker att det var slarvigt att inte ha en plan för vad man skulle göra när man störtat Saddam.

Fast jag har förstås för mig att man visst hade planer för den saken, som att ta över kontrollen av oljan, dela ut lönsamma projekt i Irak till diverse amerikanska företag och att upprätta permanenta militärbaser i Irak ex.

Sedan betedde sig inte irakierna som Bush & Co hade tänkt sig, men den saken berör inte Norberg. Man får väl anta att om den amerikanska regeringen inte hade öst ut sådana ofantliga summor på social omsorg och på att förbättra skolan, så hade irakkriget inte varit något ekonomiskt problem.

Sån tur att vi har Johan Norberg, som kan förklara hur saker och ting förhåller sig i världen.

Fast jag blir en aning överraskad över Johan Norbergs fientliga inställning till skattesänkningar. Den delen av hans ideologi har jag inte anat, inte ens kunnat föreställa mig som en del av hans tankepaket.

Länk:
– ”Rove – en man utan principer”, J Norberg i AB