Så här ser det ut i vissa områden i Libyen idag:

Unreported World – Libya: My Week With Gunmen (6 månader efter ”revolutionen” utlagd 3/6 2012)

Tillägg 1  4/6 kl  11.20 2012:
Den här filmen försvann snabbt. Men den finns att se här. Konstigt att så många TV-kanaler inte vill ge spridning åt sina nyheter. Eller är det så illa att påbud har utgått från högre ort att filmen inte får ligga ute på YouTube nu, just när Väst tänker sig att slå till mot Syrien och införa samma sorts ”demokrati” i Syrien som i Libyen?
Man kan också läsa jurnalisternas berättelse om resan till Libyen här.
Intressant att konstatera att där man idag hävdar att valet i Syrien är ett rent skämt, alternativt att det ju inte kan räknas eftersom det genomförs under vad som närmast är ett inbördeskrig, där är det ingen av Västmakternas företrädare som säger att det är meningslöst att anordna val i ett Libyen, som är i fullt kaos och där det råder vad som måste kallas ett allas krig mot alla. Vad gäller Libyen försöker istället dessa samma makter upprätthålla skenet av att demokratin är nästan genomförd redan och att allting är såååå mycket bättre där nu än tidigare, nu när libyerna är befriade.

Tillägg 2 9/6 kl 14.25: (Nedanstående film är nu samma som den ovan)
Har strukit en del av tillägget här eftersom vi funnit filen igen, efter att den i natt verkade ha försvunnit. Vi fortsatte att leta efter filmen idag, och hittade den igen på Channel 4, men med ett tillägg i URL:en, en annan URL alltså. Nu finns den således att se på länken ovan igen. Det kan ju hända att Channel 4 ändrar tillägg i URL:en när filmen inte längre är den senaste i en serie.  Så illa att man tagit bort den helt från nätet, som jag trodde, var det alltså inte. Underlättar för att hitta den gör ju inte detta dock

Nu har vi också hittat filmen på LiveLeak, och sätter in den istället:
Libya: My Week with Gunmen

Artikeln om besöket i Libyen finns också kvar. Där kan man bl.a. läsa att:

As we discovered during a sometimes frightening journey across northern Libya for the Channel 4 documentary series Unreported World, some militias abuse their power to terrorise local populations and exact horrific reprisals on their enemies. David Cameron stated a year ago that Britain’s intervention in Libya was intended to end dictatorship and install democracy. This aim has so far met with only partial success. Gaddafi has been replaced by what is in effect a patchwork quilt of local dictatorships. Even Tripoli is at the mercy of approximately a dozen rival militias. Ultimately they may not settle down until an agreement is reached over who controls the nation’s oil reserves.

(min översättning: Som vi upptäckte under vår ibland skrämmande resa genom norra Libyen för Channel 4:s dokumentärserie Unreported World, ägnade sig en del miliser åt att terrorisera de lokala befolkningarna och utöva verkligt ruskiga vedergällningsaktioner mot sina fienden. David Cameron påstod för ett år sen att Storbritanniens ingripande i Libyen skulle göra slut på diktaturen och införa demokrati. Detta har hittills bara varit en begränsad framgång. Gaddafi har ersatts av vad som är ett lappverk av lokala diktatorer. Till och med Tripoli behärskas av omkring ett dussin rivaliserande miliser. De kanske inte lugnar ner sig förrän det har nåtts en överenskommelse om vilka som ska kontrollera nationens oljereserver.)

Bara en sak här med anledning av rapporteringen på radion idag: Det har inte belagts av någon oberoende undersökning vilka som står bakom massakern i Houla. Den norske FN representanten, Mood, har inte sagt att det är den syriska armén som är skyldig. Den syriska undersökningen säger att det är den väpnade oppositionen som står bakom massakern. Regimen har inget att vinna på dylikt mördande, det har däremot den s.k. väpnade oppositionen, vilket redan visat sig. Det förefaller därför, enligt min uppfattning, osannolikt att massakern var den reguljära syriska arméns verk.

Vad gäller det senaste om Syrien, besök Syrienblogg.

/Kerstin

Tillägg 4/6  kl 16.30 2012, om Houlamassakern i Syrien
Här en film med två vittnen till vad som hände i Houla.
Witnesses to al-Houla Massacre in Syria (English subtitle by Syriaonline).wmv (Utlagd 1/6 2012)

Och varför inte titta även på denna film, om vad som sägs i Säkerhetsrådet om Houla Massakern:

Finally UN acknowledges armed terrorists’ role in Syria unrest (utlagd 30/5 2012)

Och här hotar Susan Rice, USA:s FN-amabssadör,som var en av de ivrigaste förespråkarna för ”no-fly zone” över Libyen, att landet skulle bombas alltså:

Rice to al-Assad: Your days are numbered (utlagd 7/2 2012)

Observera att FN, enligt sina stadgar, inte får ingripa för att avsätta ledare i medlemsstater, och Syrien är medlem i FN, och att inget land får angripa något annat land med mindre än det självt är militärt hotat/angripet av detta land. Rätt och moral står inte högt i kurs i den nya globaliserade värld vi lever i nu. Vilket land som helst, som inte lydigt går i USA:s ledband kommer att drabbas av samma öden som Libyen och nu Syrien. USA har hittat det idiotsäkra sättet att attackera andra stater och avsätta deras regimer, för i vilket land finns det inte regimkritiker, i vilket land finns det inte skjutgalna vettvillingar, vilket land kan man inte skicka in legoknektar att skapa kaos och det perfekt skälet för USA att attackera?

Länkar:
- Syriens kommentar till Houla-massakern, Motvallsbloggen 29/5 2012
- Lies, War, and Empire: NATO’s “Humanitarian Imperialism” in Libya, Andrew Gavin Marshal 26/8 2011
- Initial Report of Judicial Investigation Committee on al-Houla Massacre: Victims belonged to Peaceful Families who Refused to Stand up against State, nsnbc 1/6 2012
- US / NATO War on Syria and Iran likely in Spite of Security Council Veto, Christof Lehmann, nsnbc /6 2012 (Nog verkar det som om USA och Ryssland just nu ägnar sig åt ett slags ”chicken race”, försöker få den andre att ge sig först. Sådant spel på den här nivån är fruktansvärt farligt – för oss alla. Det kan i värsta fall resultera i ett nytt världskrig.)
- Vilka var mördarna i Hula? 8 Dagar 2/6 2012 (Citat: Den ryske frilansjournalisten Marat Musin presenterar ett sensationellt vittnesmål ifrån byn Hula i Syrien. Enligt honom begicks massmorden i byn av wahhabitiska rebeller, som samlade liken i moskén och därefter tillkallade al-Jazeera och FN. De 108 mestadels bakbundna offren, däribland många barn, tillhörde ”fel” islamsk sekt.)
- Bosnia, Kosovo, and Now Libya: The Human Costs of Washington’s On-Going Collusion with Terrorists, Peter Dale Scott, The Asia-Pacific Journal: Japan Focus 1/8 2011 (Citat: London Daily Telegraph reported, ”Under rebel control, Benghazi residents are terrorized, many ”too frightened to drive through the dark streets at night, fearing a shakedown or worse at the proliferating checkpoints.”
Moreover, about 1.5 million black African migrant workers feel trapped under suspicion of supporting the wrong side. Numbers of them have been attacked, some hunted down, dragged from apartments, beaten and killed. So-called ”revolutionaries” and ”freedom fighters” are, in fact, rampaging gunmen committing atrocities airbrushed from mainstream reports, unwilling to reveal the new Libya if Gaddafi is deposed. Thomas Mountain concurs that “Since the rebellion in Benghazi broke out several hundred Sudanese, Somali, Ethiopian and Eritrean guest workers have been robbed and murdered by racist rebel militias, a fact well hidden by the international media.” Such reports have continued. Recently, Human Rights Watch accused the rebels of killing Gaddafi supporters who were just civilians and looting, burning and ransacking pro-Gaddafi supporters’ houses and areas.”  Detta skrevs alltsåi augusti 2011, innan Ghadafi hade mördats och innan USA m.fl. började tala om ”den lyckade operationen i Libyen. De som följde med i internationella media visste detta redan då men svenska media teg som muren om det här. Rellerna var, enligt dessa, superhjältar, den stora Godheten som kämpade mot den stora Ondskan. Sedan blev  det precis som de flesta med vissa insikter förutsade, ett betydligt värre elände när Ghadafis regim störtades, inte bara för Libyerna utan även för andra delar av Afrika. Och nu står Syrien på tur.)