Internationell politik21/04 04:37
Apropå egna hus och hem och bostadsbrist
Läser en artikel i E24 om en kvinna som tagit ett av de där fatala bostadslånen i USA och om hur hon nu inte ser någon annan möjlighet att komma ur eländet än att ta en soldatvända till Irak.
Fattigt folk är ett lands största rikedom – igen. Dels kan man suga av dem det lilla de har, på alla möjliga vis, dels kan man använda dem som kanonmat, eller bombmat i det här fallet kanske.
Hörde förresten Johan Norberg, i radion, hävda att hungerupproren i Asien och Afrika beror på att folk har fått det så mycket bättre. Så det är väl bara att hoppas att de inte får det ännu bättre för då svälter väl ännu fler ihjäl, och mycket snabbare.
Länk:
Krossade drömmar, E 24
21/04 10:17 at 10:17
Det måste väl finnas ngn lag mot dessa typer av lån ? Och hur i H-e är bostadslånföretagens upplägg – dom måste ju räkna med att en viss andel inte kan betala tillbaka, men om ingen kan det så går ju luften ur direkt (!?)
Idioti !
Tur att motsvarande inte finns i Sverige, ännu… Men hör har vi ju iof de idiotiska SMS-lånen med 600-800 % ränta – lite mer ärligt dock om man säger rakt ut från början vad det kostar, tycker dock dom skall tvingas redovisa den effektiva räntan (precis som alla andra långivare) så man som låntagare vet vad det blir på årsbasis !
/K
21/04 10:28 at 10:28
Hej Kerstin,
Det var en finurlig formulering, men den faller på att det rör sig om olika grupper. Den ökade efterfrågan beror inte minst på ökad matkonsumtion i länder som Indien och Kina som snabbt blir rikare. Kineser äter 30 kilo mer kött per år än för 20 år sedan och det går åt 8 kg spannmål för att få fram ett kilo kött. Det är klart att det leder till ökade priser, vilket drabbar livsmedelsimporterande länder inte minst i Afrika hårt.
Om det inte finns flexibilitet i produktionen kan tyvärr bättre tider i vissa länder leda till sämre tider i andra. Om detta är FN och FAO etc helt eniga.
21/04 14:20 at 14:20
Johan Norberg:
Ja visst var det fyndigt :-).
Så beror de höjda priserna också på spekulation i råvaror, precis som bönderna i Sverige spekulerade i höjda priser på potatis under första världskriget så att vi fick hungerkravaller i Sverige, medan potatisen ruttnade i lagren. Men sedan hade ju staten ”den dåliga smaken” att ransonera mat och införa vissa regleringar vid nästa krig för att undvika sådana. Den ville inte ha en kommunistisk revolution – vilket väl var underligt, för sådana effekter ska ju inte den totalt fria marknaden få.
21/04 14:27 at 14:27
Klas:
Nu var nog inte tanken att folk skulle drabbas på det här sättet, utan man tänkte sig det rakt motsatta, att de skulle få äga sina hem och därmed bli goda små kapitalister, precis som man tänkte sig att småfolket skulle bli nöjda kapitalister genom att alla äger lite aktier -också ett område där de stora elefanterna kan skinna småfolket på deras pengar.
Nu är jag inte säker, men tyckte att jag för någon tid sedan, före subprimelånenes explosion i USA, hörde vår alliansregering glunka något om förmånliga lån till vanligt folk, nu inför försäljningarna av allmännyttan. Det lät ju som om den ville upprepa USA:s misstag – inte ovanligt att man gör i Sverige dessvärre. Nu kanske det inte blir något av den saken utan de bostadslösa i Sverige får nöja sig med att bo i tält under broarna – eller så.
21/04 15:21 at 15:21
Men Kerstin, det var ju ransonering och priskontroller som Hammarskjöldregeringen införde under första världskriget. Det var det som gjorde att bönderna slutade odla och gav spannmålet som foder till boskapen i stället för att sälja det på marknaden. Ekonomhistorikern Eli Heckscher skrev mycket om detta och drog slutsatsen att det var därför vi fick hungersnöd och hungerkravaller.
21/04 21:15 at 21:15
Johan Norberg:
Efter genomläsning av mina uppslagsverk och lite letande på nätet, fick jag till slut lite mer kött på de där benen än det du serverade oss ovan. Jag fastnade för en C-uppsats om spanska sjukan, där författaren, Mattias Bylesjö, redogör för gången i frågan. Den redogörelsen stämmer ganska väl med vad mina uppslagsverk säger i saken. I båda källorna framgår det att det inte var så enkelt som att Hjalmar Hammarskjölds regleringar åstadkom försörjningseländet under första världskriget. Hans regering försökte snarare att komma tillrätta med en besvärlig situation som uppkom i och med krigsutbrottet. Han lyckades inte så väl. Däremot lyckades den av socialdemokrater dominerade samlingsregering, som satt under andra världskriget, tämligen väl med sin reglering under nästa stora krig.
Så låt oss följa Bylesjös resonemang genom några citat. Han börjar med att berätta om hur svenskt näringsliv ställde in sig på exportmarknaden, som fick en kraftig skjuts när kriget bröt ut (de röda markeringarna är mina):
Kompensationssystemet innebar att de som exporterade kött samtidigt skulle förse staten med en viss mängd varor till rabatterade priser.
Här kan man förstås invända att om marknadspriserna stiger så får väl svenskarna finna sig att betala mer för maten. Marknaden har ju aldrig fel, (vilket jag har förstått att Johan Norberg anser). Så kunde förstås regeringen Hammarskjöld ha gjort, med resultatet att en hel del svenskar definitivt skulle ha svultit ihjäl.
I alla fall, 1916 hade köttkonsumtionen gått ner till 79 procent av konsumtionen före kriget medan exporten av livsmedel låg 50% över förkrigsnivån. Det kött som såldes billigt ”av staten” täckte” bara c:a 20-30 procent av stadsbefolkningens behov. Så läser vi:
Detta var år 1915, alltså då kriget pågått c:a ett år. Regleringarna var ännu inte omfattande. Men nu:
Så läser vi vidare:
Så tilldelade man människor en ranson av bröd/brödsäd, och nu inträffar tydligen det som Johan Norberg talar om i sin kommentar och som han vill hävda utgjorde själva orsaken till matbristen under och efter första världskriget. Brödsäden blev så billig, pga statens ingripande, att bönderna föredrog att använda den till foder åt kreaturen. Vad som inte nämns, i den här citerade uppsatsen, är att det troligen också blev svår/dyrt (sannolikt bådadera) att importera kreatursfoder, vilket också torde ha bidragit till böndernas agerande. de tjänade ju bra på fläskexporten. Hur som helst så blev spannmålsbristen ännu större. Men då ska vi alltså komma ihåg det faktum att priserna redan tidigare hade stigit så att detta utgjorde ett allvarligt folkförsörjningsproblem. De steg inte initialt för att regeringen införde regleringar.
Nåväl, potatisen då? Jo priset på potatis var ganska länge stabilt men så kom året 1916 med dålig skörd varvid priset steg ordentligt, från 29 öre/fem kg 1913 och fram till 1916 till 87 öre för samma mängd i april 1917. Den 16:e april beslutades om prisstopp vid 66 öre. Men:
Mattias Bylsesjö har följande kommentar i slutet av sin uppsats, om regeringens agerande:
Den här historien bidrar till att nyansera uppfattningen om vad som var orsak och vad som var verkan vad gällde att folk inte fick tillräckligt med mat under första världskriget.
Att regleringarna som vidtogs efter ett tag inte var lyckade har varit en allmän åsikt dock, men dels vidtog man dem för att komma tillrätta med vad marknadskrafterna ställde till med vid krigsutbrottet, dels tyder ingenting på att allting hade varit total frid och fröjd bara marknadskrafterna hade fått spela helt fritt under hela kriget.
Till detta kan läggas att medan vanliga arbetare fick det betydligt sämre under krigsåren blev somliga betydligt mycket rikare, inte minst somliga av dem som ägnade sig åt spekulation i eländet.
22/04 23:57 at 23:57
Men varför bemöter inte Johan N din senaste kommentar till hans kommentar…?
23/04 04:25 at 04:25
Lasse Strömberg:
Jag vet inte – förstås.
Men jag har dessutom för mig att vid nästa krigsutbrott så började man inte med att göra ingenting utan då vidtog man åtgärder direkt, vis av erfarenheterna från första världskriget.
Såg förresten att nuvarande regering tillsatt en utredning (Beslut vid regeringssammanträde den 20 juni 2007) som ska utreda folkförsörjningen under kriser, eftersom den anser att situationen är en helt annan idag än vid de tidigare storkrigen. Inte ens denna regering tycks anse dock, att man kan strunta i att vidta åtgärder i sådana fall utan att man ibland måste ta till regleringar och ransoneringar.
23/04 10:55 at 10:55
Vid krigs- och krisläge är ju den fria marknaden satt ur spel varför åtgärder kan motiveras.
Om nu Sverige tjänade så bra på fläskexport så torde ju det gått bra för staten (via skatter) och de som exporterade, och detta borde ha gett billigare andra varor som man kunde importera (staten hade ju också fått mer pengar och borde kunna köpa in livsmedel till dom som inte klarade sin egen försörjning)!?
Men just i krigstid kanske det inte är så enkelt att importera livsmedel varför det blir en brist, och därför bör/måste man reglera marknaden extra hårt !?
Reglering stälelr dock väldigt ofta till med massa saker eftersom det är väldigt komplext att reglera flera miljoner människor, och historiskt så har det blivit fler och fler hål i regleringen och ingen blir nöjd till slut.
För nuvarande regleringsmissr se tex regeringen i Venezuela som reglerar exporten av vissa livsmedel så hårt att inhemska producenter nu inte producerar de livsmedlen (det lönar sig inte) och därför måste dom importera dessa till väsentligt högre kostnad !
(visst har venezuela alltid varit beroende av importen – men att göra sig av med beroendet genom att tala om ”att ni får inte betalt för era livsmedel med producera mer iaf” – hur blir det längden ?)
/K
24/04 17:23 at 17:23
Regler har vi alltid. Föreställningen om en helt oreglerad värld är ett fantasispöke.
Frågan är bara vilka regleringar, åt vilket håll, vem som slår fast dem, och hur. Det är sånt som kallas politik, och den äger rum på alla nivåer.
Att en verksamhet överlåts till köpmän att bestämma om är inte mindre reglering än att den överlåts åt en kommunal institution.
28/04 01:51 at 01:51
Klas:
Jodå, det går alltid att peka på ofullkomligheter i verkligheten och skylla på denna när den nyliberala (borde heta gammelliberala) marknadsekonomin inte fungerar. Men de är just det som är kruxet. Den där ideala situationen, som teorin utgår ifrån, den föreligger aldrig någonsin. En teori som inte tar hänsyn till verkligheten är en usel teori vare sig den står till höger eller vänster på den politiska skalan.