När man lyssnar på Jesper Huors program ”Gåtan Göran Lindberg” i P1, om den f.d. polischefen och rektorn för polishögskolan, som just dömts för våldtäkt mm, börjar man undra hur det egentligen står till inom det svenska rättsväsendet.

I radioprogrammet får vi veta att redan omkring 2007 kunde man ha satt dit Göran Lindberg, om man hade ansträngt sig. En ung flicka hade blivit grovt våldtagen, kommer till läkare och hennes skador blir ordentligt dokumenterade, DNA från förövaren kan säkras och man känner till bilmärke och färg samt en del av våldtäktsmannens bilnummer. Men undersökningen läggs ner. Ingenting händer alltså, trots att man troligen hade kunnat avslöja Göran Lindberg redan då om man hade ansträngt sig.

I samband med att historien rullades upp flera år senare och Lindbergs namn blev känt, påstods det i media att det fanns listor över män, varav en riktig kändis, som deltagit i Lindbergs sexkedja, män som sedan aldrig nämnts vid namn och som, vad det verkar idag, inte alls utreds. I varje fall har deras namn inte offentliggjorts. Vad föranleder denna hemlighetsfullhet?

Jämför man fallet Lindberg och hur det hanterats med fallet Julian Assange blir man ordentligt konfunderad. I det senare fallet kommer, enligt media, två kvinnor till Citypolisen en fredag eftermiddag och frågar om vad de hade råkat ut för kunde vara våldtäkt varvid jourhavande åklagare Maria Häljebo Kjellstrand omedelbart beslutar att Assange ska anhållas som skäligen misstänkt för våldtäkt. Någon eller några timmar senare har Expressen historien och skriver om den redan dagen därpå varpå historien och Assanges namn är ute över hela världen inom några timmar. Någon dag senare tar ordinarie chefsåklagare Eva Finné över fallet och konstaterar att nej, våldtäkt var det inte fråga om, inte ens om sexuellt ofredande, möjligen ofredande, varför anhållan av Assange hävs. Därefter dröjer det inte länge förrän fallet förs över till åklagarmyndighetens Utvecklingscentrum Göteborg där chefsåklagare Magnus Bolin och överåklagare Marianne Ny håller i överprövningen. Det beslutas nu åter att det handlade om vådtäkt och att Assange ska förhöras och fallet utredas.

Frågan inställer sig naturligtvis varför det var så bråttom att sätta dit och lämna ut Assanges namn medan det inte är ett dugg bråttom att avslöja vilka höjdare eller kändisar som ingick i Lindbergs sexnätverk och medverkade i de olaliga sexverksamheter som han anordnade? Varför var det inte så noga med att försöka utreda vem som hade våldtagit den illa tilltygade unga flickan men så väldigt viktigt att direkt anhålla Assange för något som inte ens de utsatta visste om det skulle betraktas som våldtäkt (enligt AB, som förstås kan ha fått det mesta om bakfoten, men ändå)?

Vad som än hänt vad gäller Assange, och vad han än har gjort eller inte gjort, så ställer man sig frågande inför det faktum att dessa två fall, Lindgren och Assange, har hanterats på så kapitalt olika sätt. Något måste vara fel inom rättsväsendet. Redan om man bara ser till fallet Assange blir man konfunderad.  Jämför man Assanges fall med fallet Lindberg förefaller rättsväsendet rent ruttet.

Tydligen kliar sig även människor i andra länder i  huvudena och undrar hur rättsväsendet ser ut i Sverige.

/Kerstin

Länkar:
- Gåtan Göran Lindberg, Jesper Huor, Dokumentärredaktionen, P1
- Polisen granskar våldtäktsutredning, AB
- Här häktas polischefen, AB
- Det var ett övergrepp. AB
- Wikileaks grundare anhållen för våldtäkt, Expressen
- Anhållan mot Assange hävd, Expressen
- Förundersökning inleds mot Assange, AB
- Assange åter misstänkt för våldtäkt, AB

Säga vad man vill, men Marian Radetzky är i alla fall ärlig med vad han anser, och han avslöjar nästan utan att blinka vad Moderaterna har för målsättning, den där som man döljer bakom talet om ”Det Nya Arbetarpartiet”. Bara att lyssna på Radetzky och jämföra med de senaste fyra årens politik:

Marian Radetzky (Från SVTs program Striptease 1997-05-28) del 1 av 2

Marian Radetzky (Från SVTs program Striptease 1997-05-28) del 2 av 2

Jämför exempelvis Radetzskys respekt för lagar på arbetsmarknaden och om att betala avatalsenliga löner och hålla sig med svart polsk städerska, med de efter valet 2006 nytillsatta moderata ministrarnas inställning i saken, och till avgifter för allmänna nyttigheter, ex. TV-avgiften. Det är uppenbarligen så att den här gruppen inte anser sig ha anledning varken att följa svensk arbetslagstiftning eller att betala avgifter för våra gemensamma nyttigheter. De anser sig stå över lagen. De anser sig bättre än alla vi andra. Vidare har Radetzky inga höga tankar om städerskor precis. De är inte, påstår han, värda många kronor för sina insatser. Så vilka är det som nedvärderar städning?

Tre inlägg om ekonomi som gör att man kan tappa livslusten:

1: ovanstående uttalanden av Radetzky.
2: Aron Etzlers bidrag i den nyutkomna boken ”Högerns svarta bok” och
3: Den här artikeln av ekonomen Michael Hudson, framför allt den sista halvan av artikeln

Vill man förstå vad som händer så kan man göra det, men förstås, till priset av minskad livslust och risk för känsla av uppgivenhet. De megarika finansiella eliterna och politikerna bedrar oss alla så otroligt grovt att Europa inte sett liknande jättebedrägeri mot befolkningarna sedan trettiotalets Tyskland.

Det finns bara ett hopp. Litet men dock hopp, att vi får en Röd/grön regering efter valet, och därmed lite mer tid på oss att förändra den fullständigt förödande politisk/ekonomiska färdriktningen.

Låt dem inte lura oss längre, låt oss rösta Rött och börja engagera oss politiskt.

/Kerstin

Länkar:
- NeoLiberalism and the Counter-Enlightenment, Michael Hudson, May 27,2010
- Massiv Protest i Frankrike. Ett blankt Nej, Kildén & Åsman
– Så har jag fått en länk i en kommentar. Det som står där borde läsas av alla svenskar, eftersom det handlar om Sveriges framtid – som lydrike under de stora i EU.

Så några av de viktigaste blogginlägg jag läst inför det här valet:
- Världens dyraste jobbpolitik, Storstad
- Läs, gråt, rösta, Storstad

Länk-PS:
Och på bloggen Storstad ser vi tydligt hur Alliansen förverkligar Radetzkys dröm

Rekommenderad läsning:
Högerns svarta bok, en antologi från 2010

Det är väl underligt, Alliansregeringen och dess supporters klankar alltid ner på allt som är kollektivt, kollektivt ägande, kollektivt agerande inom fackföreningarna, kollektiv solidaritet mellan löntagarna. Det är kommunism och förkastligt varför man agerat kraftfullt för att slå sönder fackföreningarna och lyckats ganska bra med den saken, och för att sälja ut gemensam egendom. Men kollektivt agerande och solidaritet mellan dem i den rika eliten, inom Svenskt Näringsliv ex, det är helt OK. (Förmodligen för att det är därifrån man får sina partibidrag, de där man inte vill redovisa offentligt och att det är därifrån man räknar med att få en god personlig belöning efter sin politiska gärning, en välavlönad anställning utan betungande arbetsuppgifter.)

Dessutom är kollektiv bestraffning av vanliga människor helt OK enligt Alliansregeringen, som när man bestraffar alla sjuka för att några få fuskar med de kollektiva försäkringarna. Kollektiv bestraffning har annars alltid ansetts förkastligt och vara något som inte hör hemma i en demokrati. Men vi vet ju redan vad Moderaterna anser om demokratin, att den aldrig borde ha införts.

Läs Jenny Fjells, disputerad läkare och initiativtagare till nätverket Resurs, öppna brev till Fredrik Reinfeldt.

Tack Ilse-Marie, på bloggen Ett hjärta Rött, för länken.

Man kan inte låta bli att undra över hur de människor är funtade som anser att sänkta skatter, några hundralappar mer i plånboken för just dem själva, är det viktigaste i världen. Tycker de verkligen att cancersjuka människor gärna kan dö utan att de omhändertagits på bästa sätt under sina sista levnadsdagar eller att allvarligt sjuka bör kastas ner i total fattigdom om de inte kan arbeta?  Är de så totalt egofixerade att de anser att ”bara just JAG får mer i plånboken – just nu, så tycker jag allting är bra”. Är de så totalt fantasilösa att de inte inser att vilken minut som helst kan de själva tillhöra de hjälpbehövande och sjuka eller att de allra flesta av dem kommer att tillhöra den gruppen – förr eller senare om de får leva?

Ja, jag talar förstås inte om dem i den superrika eliten, för de behöver ju inte tänka på vad som händer om de blir sjuka, ja behöver inte tänka överhuvudtaget vad det verkar. Men alla de andra som röstar på något av Allianspartierna- hur tänker de? Jag förstår det faktiskt inte.

/Kerstin

Rekommenderad läsning:
- Facit: Detta har hänt med a-kassan, Storstad
- Perversa effekter och anekdotisk bevisföring, Stardust Blogg

Moderaterna vill absolut inte ha en lag som tvingar de politiska partierna att redogöra för varifrån deras bidrag kommer. Detta trots att EU rekommenderar en sådan lag.

Europarådet drog slutsatsen att det behövs regler för att inte Sveriges rykte som ett land utan korruption inom det politiska systemet skulle skadas. På den hårda kritiken svarar regeringen att det ”finns inga planer att ändra dagens system”. (DN)

Moderaterna borde nog snarare välkomna en sådan lag för annars är det ju lätt hänt att väljare tror att partiet agerar i stora bidragsgivares intressen istället för i svenska folkets, att de är lika korrumperade som sina idoler, de amerikanska partierna alltså, som i stort sett ägs av storföretagen och de gigantiska finansintressena. Men tom i USA är partierna enligt lag skyldiga att öppet redovisa varifrån de får bidrag över en viss storlek.

Moderaterna skulle ju, tycker man, vilja undvika misstankar om att man fått stora pengar från exempelvis det läkemedelsindustriella komplexet, som klart tjänat på Alliansens/Moderaternas politik. För dessa är det för det första en stor hjälp att Alliansen drog in alla bidrag till Kilen, nästan direkt efter förra valet, organisationen som stöttade och hjälpte läkemedelsberoende människor (att komma ur beroendet), de mest lönsamma personer som de s.k. läkemedelsbolagen kan ha. Likaså tjänar läkemedelsbolagen stora summor på att regeringen slagit sönder det statliga Apoteket och nu tillåter viss läkemedelsförsäljning i diverse andra affärer. Alla vet att det säljs mer läkemedel när sådana kan säljas lite varstans. Privatiseringar av vårdcentraler och sjukhus leder också till större vinster för läkemedelsbolagen och de stora vårdkonglomeraten.

Alla vet också att vården är ofantligt mycket dyrare – och sämre i USA, där de privata profitintressena styr allt, än den varit i det Sverige som hade gemensamt och solidariskt finansierad, ägd och styrd vård.

Vad väljarna tycker om hemliga partibidrag? Jo så här enligt DN;

Även inom de partier som av integritetsskäl inte redovisar sina större bidragsgivare finns en majoritet bland de egna väljarna för att man ska redovisa sina privata partibidrag. Det visar en ny mätning som Sifo gjort på uppdrag av Miljöpartiet där 1.125 svenskar intervjuats mellan den 31 augusti och 2 september.

Inom Moderaterna är 51 procent av de tillfrågade för och 42 emot. Inom KD är 44 för och 39 procent emot. Totalt är 60 procent av de tillfrågade i undersökningen för en redovisning av privata partibidrag över 20 .000 kronor och 26 emot. Övriga har svarat ”vet ej”. (DN)

Så där ser man, det är inte i  huvudsak det svenska folket, eller ens de egna väljarna Moderaterna bryr sig mest om vad gäller den här saken. Så vilkas intressen tillvaratar man i första hand?

/Kerstin

Länkar:
- S byter sida om hemliga partibidrag, DN
- Fp vill att moderaterna redovisar partibidrag, Arbetaren
- Regeringen vill hålla partibidrag hemliga, Ekot SR
- Man kan få magsår för mindre, Lasses blogg
- Mutor är detsamma som korruption, Lasses blogg
- Moderaterna ljuger, Jinge.se

Om läkemedelsindustrin:
- Tusentals fast i läkemedelsmissbruk, Läkemedelsvärlden 3/9 2010
- Maknaden löser inte recistenshot, Läkemedelsvärlden
- WHO och pandemiexperterna – en sorlig historia, Läkemedelsvärlden

”Triangulering” är det begrepp man brukar förknippa med det agerande som innebär att ett parti lägger sig så nära sina politiska motståndare som möjligt. Det har talats en hel del om hur alla partier träffas i mitten numer, hur triangulering blivit vägledande för framför allt socialdemokratiska partier de senaste decennierna, sådana som Blairs i England och ja, Socialdemokraterna i Sverige, vilket förstås är en förenkling, men en som inte är helt utan poänger. I vissa och grundläggande frågor har våra partier just gjort detta.

Men den tydligaste och bedrägligaste ”trianguleringen” i Sverige står Moderaterna för, en triangulering i retoriken endast, när man övergått till att kalla sig ”Det Nya Arbetarpartiet”. Det är ju ingalunda så att Moderaterna i första hand driver frågor som gynnar arbetare och lågavlönade, vilket de här fyra åren demonstrerat bortom alla tvivel.

Allt oftare hör vi hur somliga, i historia ofantligt okunniga oftast ganska unga och av högern välindoktrinerade människor, hävda att nazism och kommunism är samma sak. Det ser vi däri, menar de, att Hitler kallade sitt parti ”Nationalsocialism”, vilket ju visar att han var socialist (och i att Mussolini var kommunist från början). Dessutom ser vi det däri att både Hitler och Stalin mördade mängder av människor i sin ideologis namn (hur många som mördats och mördas just nu i kapitalismens och demokratins namn glömmer eller ser man inte).

Jag vill nu hävda att Hitler var den förste att triangulera just i retoriken, och otroligt framgångsrikt dessutom, tills hans land låg i spillror, och att Moderaterna idag gör precis samma sak som Hitler gjorde, arbetar ivrigt på att få människor i arbetarklassen att tro att man företräder dennas intressen.

Enligt samma logik som den som säger att socialism/kommunism och nazism är samma sak måste detta förstås innebära att Moderaterna numer blivit ett socialistiskt/kommunistiskt/nazistiskt parti eftersom arbetarpartier alltid varit socialistiska eller kommunistiska. Om Moderaterna inte vore socialistiska/kommunistiska/nazistiska skulle de ju inte kalla sig ”arbetarparti”. Högern i alla Västländer försvarar ju också ivrigt mördande runtom i världen i kapitalismens och demokratins namn. Så anses exempelvis en miljon irakiers död vara ett helt rimligt offer på kapitalismens och demokratins altare. Exemplen kan mångfaldigas.

Jaså, går det inte att resonera på det sättet? Varför då? ”Jo för det är nya tider nu och idag är det passé att tala om arbetarklass kontra kapitalistklass”, sägs det. Därför betyder ”arbetarparti” något helt annat idag än det gjorde tidigare. Jo, det ansåg Hitler också. Socialism i hans tappning var inte alls samma sak som kommunism eller som socialdemokratisk socialism. Det var möjligen ”sann socialism” enligt honom, på samma sätt som Moderaterna påstår att deras parti numer är det ”sanna arbetarpartiet”.

Att det är nya tider nu är förstås struntprat. I verkligheten har vi precis samma motsättningar mellan arbete och kapital idag som alltid har förelegat. De lönearbetande har, rent objektivt, ett intresse av att få upp sina löner såg högt som möjligt och att skapa samhällen som ger dem en gott och tryggt liv. Kapitalägarna har det motsatta intresset, att driva ner lönerna och så långt som möjligt och att riva alla samhälleliga trygghetssystem. För dessa samhällsklasser föreligger helt olika villkor, fortfarande. Att driva ner löner och riva välfärdsstaten är just vad Moderaterna verkat mycket framgångsrikt för den här mandatperioden, och dessvärre under de senaste 25 åren med benäget bistånd från Socialdemokrater och fackföreningar, sorgligt nog.

De samhällsklasser som kommunister talat om alltsedan Marx dagar är lika verkliga idag som då. Men att förvrida synen på människor och indoktrinera dem att tänka i andra banor är vad både den under kortare perioder demokratiska högern och fascismen (den öppet antidemokratiska högern alltså), alltid strävat efter. Det är enklare för den rika eliten att regera ett folk som tror att det tjänar på regimen än att regera ett folk som inser att så inte är fallet. Makten över tanken är därför den viktigaste makten. Det är den som TIMBRO och högern kämpat för att få alltsedan början av 70-talet och i hög utsträckning lyckats skaffa sig de senaste 15 åren.

Hitler, den förste att triangulera således, insåg detta mycket klart. Genom att kalla sitt parti för ”Nationalsocialism” och fylla begreppet med en helt annan innebörd än ”socialismen” hade för dåtidens människor, kunde han lura mängder av tyskar att tro att han skapat ett verkligt arbetarparti (den falang inom nazistpartiet som trodde på detta och som ville förstatliga företagen såg Hitler till att kväsa effektivt, genom att låta mörda dess ledare). Han tog alltså till precis den metod som Moderaterna använder sig av idag (fast Hitlers ekonomiska agerande var det motsatta), för att lura tyska folket att han stod för något annat än han faktiskt stod för, för att lura dem att tro att han agerade i arbetarnas intresse medan han i praktiken agerade i kapitalets.

Så fort Hitler tagit makten avskaffade han det som var den begynnande demokratin i Tyskland, satte socialdemokrater,  fackföreningsaktiva och kommunister i koncentrationsläger och gynnade kapitalistklassen genom att förbjuda alla andra partier liksom fackföreningar och strejker exempelvis. Han lyckades med detta konststycke på grund av det socialdemokratiska partiets svek i Tyskland, ett svek som många av detta partis företrädare alltså fick betala för med livet så småningom. Så långt har nu inte Moderaterna gått och behöver de inte gå om de är tillräckligt framgångsrika i sin indoktrinering och i att kontrollera människors tankar.

Man måste dessutom skilja mellan ideologi och praktisk politik.

Och återigen, jag har skrivit om detta tidigare på bloggen, de nazistiska och kommunistiska ideologierna är inte alls samma sak även om både Hitler och Stalin var vidriga diktatorer i sina länder och båda lät mörda verkliga och inbillade motståndare inom deras respektive statsbildningar.

Eftersom en bloggpost inte räcker för att utreda vanföreställningen, ivrigt och energiskt frammanad av TIMBRO, att socialism/kommunism/nazism är samma sak, nöjer jag mig med att här avsluta med den kommentar som jag lade in på bloggen Biology & Politics häromdagen, men aningen redigerad:

Den som inte ser skillnaden mellan en ideologi som säger att alla människor är lika mycket värda, som är socialismens och kommunismens grundläggande människosyn, och den nazistiska ideologin som säger att mänskligheten består av Ûbermenschen och Untermenschen (övermänniskor och undermänniskor), sådana som judar, slaver, romer, socialdemokrater, kommunister och fackföreningsaktiva bl.a. och som bör avlivas för att befria mänskligheten från deras fördärvliga genetiska inflytande, har inte begåvats med stor tankeförmåga eller är otroligt okunnig om politiska ideologier och politisk historia, alternativt ljuger medvetet för att bedra oss.

Den politiska praktiken däremot har varit en ytterligt sorglig historia även vad gäller kommunismen men högerns och kapitalismens, och senare den s.k. demokratins, historia är inte vacker den heller om man förmår att se verkligheten utan ideologiska glasögon. I båda fallen har ledare och förespråkare ansett att hur många liv som helst kan offras för den egna makten och den egna ideologin. Idag anser således liberaler, kapitalister och många som påstår sig försvara demokratin, att inga medel, hur avskyvärda de än är, ska skys för att försvara de egna intressena och utvidga de rika eliternas makt. Så har tom tortyr kommit till heders igen för att uppnå det syftet, en metod som för inte så länge sedan huvudsakligen förknippades med medeltiden och med nazismens grymma regim.

Dessutom ser man tydligt hur dagens höger går in för att riva det välfärdssamhälle man alltid varit emot och ersätta det med den hårda utslagningens politik. Högerns parti i Sverige försöker numer få oss att tro att det är ett arbetarparti, för att vi inte ska se vad den i själva verket åstadkommer.

/Kerstin

Länkar:
- Debatten om liberalismen går vidare i DN: Stefan Jonsson om liberal historieförfalskning, Biology & Politics
- Red plenty: lessons from the Soviet dream, Guardian 7/8 2010
- Dying for a living: As Global Economic Crisis Continues, Union Activists in Many Countries Pay the Ultimate Price, J B Gutman, Huffington Post
- Millions Die Due to Withheld Medical Treatment, Mark Hayman, Huffington Post

Rekommenderad bokläsning:
– Hitler. En biografi, Joachim Fest, 2008 (först utgiven 1973)
– Russia at War, 1941-1945, Alexander Werth, 1964
– Den tyska revolutionen, 1918/19, Sebastan Heffner, 2009 (först utgiven 1961)
– Högerns svarta bok, 2010, en antologi
- Det amerikanska folkets historia. Makten och medborgarna – Från Columbus till Clinton, Howard Zinn, 1995 (först utgiven 1980)

Sveriges radio lyckades i Lunchekot berätta om den idag höjda räntan genom att säga att höjningen görs för att ekonomin återhämtar sig så bra men utan att nämna att räntehöjningen handlar om att se till att arbetslösheten inte minskar för mycket. En fantastisk propaganda för Alliansen. Riksbankschefen menar att:

Det har också skett en betydande förbättring på arbetsmarknaden. Hushållens framtidstro är ljus, vilket gör att konsumtionen ökar.

Det vill säga, nu måste vi börja strypa ekonomin igen och se till så att arbetslösheten inte minskar för mycket.

Undrar om riksbankschefen tror på det han säger eller om det bara är ämnat att förstärka det falska intrycket att regeringen skött Sveriges ekonomi så bra? För det kan ju knappast vara obekant för höga vederbörande att ett antal framstående ekonomer i USA nu menar att man står inför en andra nedgång i ekonomin och att Europa just beslutat att spara, vilket förstås innebär försämrade exportmöjligheter för Sverige, negativa ekonomiska återverkningar här alltså, varför framtidsutsikterna ingalunda är så fantastiska som alla påstår nu och försöker få oss att tro.

Det är vidare inte många, politiker och mediafolk, som vill låtsas om att nu har våra diktatorer (dvs gubbarna i riksbanken) ingripit igen, och mot dem har de folkvalda, alltså väljarna, ingenting att säga till om. Politikerna tillsatte dessa diktatorer utan att fråga svenska folket om detta ville ha en grupp utomparlamentariska diktatorer. De kan avsätta dem igen om de vill – men det vill inga politiker av någon outgrundlig anledning. Är väl bra att ha någon att skylla på.

/Kerstin

Länkar:
- Riksbankens räntehöjning var väntad, Lunchekot
Rekommenderad läsning:
- Det enda arbetarpartiet, Ett hjärta RÖTT
- Krigets ekonomi (eller frånvaron därav), Vindskupan

Idag, hör jag på Ekot, ska lagen om en penningbelöning till de invandrare som lär sig svenska fort börja tillämpas. Lagen är så dum att man inte tror att det är sant, vilket remissinstanser redan sagt, men förstås på ett mer överslätande sätt än jag, som numer kallar en spade för vad den är, nämligen en spade.

För det första utgår lagen från att våra flyktingar och invandrare inte vill lära sig svenska, så därför måste de mutas eller lockas att anstränga sig vilket väl är ett snäpp bättre förstås än att hota och piska dem. Men likafullt, denna underförstådda uppfattning är inte bara en otrolig förolämpning mot dem som kommer till Sverige, den är dessutom grovt felaktigt.

Under de 12 år som jag arbetade som lärare i svenska för invandrare (sfi-lärare) träffade jag inte inte en enda kursdeltagare som inte ville lära sig och som inte ansträngde sig att lära sig svenska. Jag träffade en del som inte hade så god studieteknik och som hade större svårigheter att lära sig, men detta kommer inte automatiskt med en penningsbelöning. De som saknar effektiv studieteknik ska lärarna hjälpa så att de utvecklar en sådan.

För det andra: De flyktingar eller invandrare jag hade, som hade stora svårigheter att lära sig språket, hade det av helt andra skäl än att de inte ville. De flesta av de flyktingar jag hade som deltagare led svårt av psykiska problem, på grund av vad de hade varit med om och inte sällan på grund av att de hade familjer och nära släktingar kvar i länder där dessa hotades till livet.  Ovanpå detta medicinerades de oftast med preparat som gör inlärning svårare eftersom de här preparaten ”stänger av hjärnan” hos många av dem som äter dem. Minns speciellt en kvinna som grät när hon berättade att hon pluggade och pluggade, men ”det fastnade bara inte”. Personer med hennes problem pekas nu ut som lata och studieovilliga, enligt känt borgerligt mönster. Istället för att sätta in rätt åtgärder för dessa personer ska de som inte drabbats på det här sättet belönas med pengar. Okunnig och vidrigt omänsklig är en sådan politik

För det tredje belönar man med denna åtgärd förstås i första hand dem som har med sig en god utbildning, kan flera andra språk redan och är vana att studera. Återigen en åtgärd som avspeglar förakt för de mindre lyckligt lottade i samhället och i världen.

/Kerstin

Länk:
- SFI-bonusen kritiseras från flera håll, Ekot