Regeringen öppnar vägen för en ökad politisering av de allmänna pensionsfonderna och att fonderna blir instrument för att uppnå en styrning som är betingad av politiska bevekelsegrunder, anser Svenskt Näringsliv, så nu vill man inte vara med längre. Det blir inget val av ny styrelseordförande för 4:e AP-fonden från SN så länge direktiven, om att lönerna till styrelsernas ledamöter inte får vara hur höga som helst, inte tas tillbaka.

Så klart, det förstår vi ju alla. Svenska löntagares pensionspengar ska givetvis i första hand användas till att berika de redan superrika. Lägre lön för styrelseledamöter i AP-fonderna är därför en styggelse förstås. För att inte tala om att blotta föreställningen, att politiker skulle kunna börja ha åsikter om hur fonderna ska användas, är rena skräcktanken.

Pengarna ska, förstår vi givetvis också, i första hand ge höga styrelsearvoden till de näringslivsmän som sitter där samt användas för att höja de aktiekurser som SN vill höja. Det blir liksom högre bonusar till SN-gubbarna på det viset.

Man har lite svårt att behålla lunchen när man hör SN:s representant uttala sig.

Länk:
– Svenskt Näringsliv markerar sitt missnöje, Ekot

Såg programmet Dokument utifrån på TV i kväll. Det var inget roligt program och att höra nynazister och fascister tala som de gjorde var riktigt obehagligt, för att uttrycka det milt. I fem länder i Europa, säger man i programmet, finns extremhögern i regeringarna, i 18 har man fler väljare än någonsin.

Nynazister och fascister betecknar sig som höger
Det var intressant dock, att höra samtliga representanter för de nynazistiska och fascistiska rörelserna nere i Europa, som uppträdde i programmet, utan minsta tvekan hävda att de hörde hemma till höger i politiken och att de var konservativa. Ingen enda av dem antydde ens att de skulle ha något gemensamt med socialismen eller kommunismen. Detta åpropå alla de ungliberaler och libertarianer i Sverige som envisas med att hävda att nazism och kommunism är samma sak.

Fascister i EU
Vidare konstaterar jag att de tendenser, som jag tyckte mig se konturerna av redan i början av 90-talet, vilket jag pÃ¥pekat pÃ¥ bloggen Ã¥tskilliga gÃ¥nger, har intensifierats och idag har vi alltsÃ¥ redan ett antal fascister sittande i EU-parlamentet och fascismen fÃ¥r ett allt starkare stöd runtom i Europa. Vi är alltsÃ¥ numer i union med fascister i Europa, ex med Italien med sin tämligen fascistiska regering. Det är väl nÃ¥got att vara stolt över – eller? LÃ¥ngt ifrÃ¥n det socialdemokratiska EU-projekt som vi förespeglades i EU-omröstningen alltsÃ¥.

Jag undrar sååå hur det kommer att gå med det stolta fredsprojektet EU framöver, nu när arbetslösheten ökar dramatiskt och det från en redan rekordhög nivå. Själv har jag alltid ansett att EU inte är ett fredsprojekt utan ett krigsprojekt. Frågan för min del är bara hur länge EU kan hålla samman, 5 år till, 25 år till eller 75 år till. Jag är nämligen övertygad om att EU kommer att bryta samman förr eller senare och det obehagliga är att det kan falla samman på ett mycket blodigare sätt än Sovjet gjorde.

Ã…ter till 20-30-talen, i alla avseenden
Det fattades egentligen bara en värlsomspännande ekonomisk krasch också, för att landet skulle vara helt och totalt upplöjt för nazism och fascism, för att vi skulle befinna oss i nästan exakt samma situation som under slutet av 20-talet och början av 30-talet. Krisen garanterar i stort sett att fascismen återkommer på bred front i Europa, inte minst i de tidigare öststaterna.

Vi kan dessutom vara säkra på att storföretagen kommer att föredra att stötta fascimen mot den samtidigt växande vänsterkritiken och mot de tilltagande fackföreningsprotesterna runtom i Europa.

Och hur ser det ut i Sverige?
Vi har en regering som för en alltmer invandrarfientlig politik. Dessutom kan vi nog utgå ifrån att regeringen kommer att vandra samma väg som Danmarks partier gjort, där i huvudsak muslimer kommer att användas som målgrupp för missnöjet. Framför allt har ju Folkpartiet redan visat mycket klara tendenser i den riktningen.

Vi har redan, och sedan många år, sett hur den borgerligt monolitiska pressen i praktiken stödjer nynazisterna när den alltid framställer vänsterinriktade motdemonstranter som de värsta gangsters. Dessa beter sig onekligen otroligt dumt när de tar till våld, men de är liksom inte ensamma om att begå våldsbrott. Det är dock framför allt vänsterns våld som vi serveras i media och som vi ska bli upprörda över. Detta är just kapitalets stöd till nynazister och fascister.

Vi kan också vara säkra på att alliansen, härhemma i Sverige, inte kommer att ta totalt avstånd från SD, liksom vi kan vara säkra på att den kommer att ta tillfället, krisen, i akt för att både försvaga facken ännu mer och för att montera ner den offentliga sektorn (vilket är vad den gör just nu, när den vägrar att ge kommunerna mer stöd). Vi har alltså en regering som gör allt den kan för att förvärra den ekonomiska krisen i Sverige och därmed också för att försämra de kommunala skolorna, vilket gör det lättare för nynazister att värva unga människor.

På grund av regeringens politik kan vi vara säkra på att arbetslösheten stiger mycket de kommande åren, och att alltfler människor kommer att slås ut totalt pga försämringarna i trygghetssystemen. Vi vet att detta ger bästa tänkbara grogrund för nazismen och fascismen. I synnerhet är det fallet som ungdomar idag är mycket välindoktrinerade i borgerlig ideologi och har lärt sig att socialdemokrater är lika goda kålsupare som de övriga borgerliga partierna.

Jag blir alltså inte förvånad om vi har ett invandrarfientligt, nazistiskt/fascistiskt parti i Sverige som tar 15-30% av rösterna vid valet 2014. Samtliga partier i riksdagen har arbetat som ivriga bävrar på den saken de senaste 19 åren. Det gör man nämligen när man försöker föra en liberal-ekonomisk politik, som automatiskt får ökad ojämlikhet och hög arbetslöshet och återkommande ekonomiska krascher som konsekvens och som också gör föraktet för svaghet till en hederssak.

Länkar:
РDet v̴ras f̦r extremh̦gern. Dokument utifr̴n, TV2 Har du inte sett programmet? G̦r det.

Tidigare inlägg om saken på Motvallsbloggen:
– ReprisfrÃ¥ga: Liberalismen – ett förstadium till fascism? 4/2 2008
– Fler ser likheterna mellan nyliberalism och nazism/fascism, 16/11 2007
– Liberalismen – ett förstadium till fascism? 9/5 2006

Idag kom den första tornsvalan (tornseglaren). Den cirklade tre varv runt huset på låg höjd, en ensam sådan. Vi fick bråttom att dra fram stegen och riva bort silvertejpen, som vi klistrade för öppningarna i våra tornsvaleholkar med i höstas, för att inte talgoxarna skulle flytta in i holkarna, som hänt tidigare år.

Blir spännande att se om vi ser fler tornsvalor i morgon. Hur som helst så är den första tornsvalan ett tecken på att högsommaren är här. Det finns glädjeämnen trots allt, även om man inte kan leva på dem.

Fast den här sommaren är inte vad de tidigare varit i vårt hål i skogen, det sörjer jag lite över.

De senaste fyra somrarna har vi haft ett koltrastpar boende i vår delvis nerrasade lagudgård. De båda koltrastarna har skuttat runt på gräsmattan och samlat ätbart och blivit ganska orädda för oss. Hanen har suttit på en av de döda grenarna i vår gamla halvdöda ek och kvintilerat hela våren och sommaren, både morgnar och kvällar och på dagarna stundvis.

I år är ingenting sig likt på koltrastfronten, till min stora sorg. Det sitter ingen koltrast och sjunger i eken längre. Det bor inget par i ladugården i år. Istället har vi tre koltrasthanar som inte kommer överens om var revirgränserna går. De har fullt upp under dagarna att jaga bort varandra och sjunger väldigt sparsamt både på morgnar och kvällar. På dagarna sjunger ingen av dem alls. Jag saknar min gamla koltrasthane så ofantligt. Han och jag var liksom kompisar. Han satt där i eken och sjöng, jag visslade korta stumpar som han försökte härma och lyckades riktigt bra ibland.

Så ingenting i världen varar för evigt, inte ens koltrastens sång- och levnadsvanor är desamma år ut och år in.

Ordet ”demokrati” har bytt innebörd de senaste tio Ã¥ren, nÃ¥gon annan som märkt den saken?
Tidigare användes ordet för att beteckna stater med allmän och lika rösträtt, yttrandefrihet och ett någotsånär pålitligt rättsystem. Idag betyder ordet något helt annat, nämligen stater som låter USA:s multinationella företag lägga beslag på deras resurser. Följaktligen är Venezuela en hemsk diktatur, enligt tämligen samstämmiga svenska och västerländska media, eftersom USA:s oljebolag inte fått lägga beslag på landets olja. Att Chavez valts gång på gång och obestridligen har majoriteten av befolkningen bakom sig, det spelar ingen roll uppenbarligen. Landet är likafullt en diktatur enligt våra media.

PÃ¥ samma sätt var Ryssland för en tid en demokrati, sÃ¥ länge USA:s multinationella företag förväntades kunna lägga vantarna pÃ¥ det stora landets alla naturresurser, olja och gas framför allt. Sedan kom Putin och satte P för en ohejdad utplundring av landet – och vips var Ryssland inte nÃ¥gon demokrati längre.

Irak, där USA lyckats lägga beslag på i alla fall stora delar av oljan, är numer en demokrati, medan Iran, vars olja man inte har kunnat roffa åt sig, är en diktatur. Saudi Arabien, tja den staten talar man bara tyst om.

Venezuela alltsÃ¥, tycks nu sÃ¥ sakta erkännas som ett mönsterland av flera av de ”utsugna länderna” (= av mig föreslagen ny betydelse av ordet ”U-land”) vad gäller att skapa bättre levnadsförhÃ¥llanden för sin befolkning, inte bara för den rika och korrumperad överklassen.

Peter Phillips skriver, i Project censored, att;

Before the election of Hugo Chavez as president in 1998, college attendance was primarily for the rich in Venezuela. Today over one million, eight hundred thousand students attend college, three times the rate ten years ago.
(länk till artikeln i Project Censored)

Vidare, skriver han:

Democratic socialism means healthcare, jobs, food, and security, in neighborhoods where in many cases nothing but absolute poverty existed ten years ago. With unemployment down to a US level, sharing the wealth has taken real meaning in Venezuela.
(länk till artikeln i Project Censored)

Och för den som anser att ett villkor för ”demokrati” (i den normala betydelsen) är att det finns fri press:

In Venezuela the corporate media are still owned by the elites. The five major TV networks, and nine of ten of the major newspapers maintain a continuing media effort to undermine Chavez and the socialist revolution. But despite the corporate media and continuing US taxpayer financial support to the anti-Chavez opposition institutions from USAID and National Endowment for Democracy ($20 million annually) two-thirds of the people in Venezuela continue to support President Hugo Chavez and the United Socialist Party of Venezuela. The democracies of South America are realizing that the neo-liberal formulas for capitalism are not working for the people and that new forms of resource allocation are necessary for human betterment. It is a learning process for all involved and certainly a democratic effort from the bottom up.
(länk till artikeln i Project Censored)

Bara att konstatera att just dÃ¥ fler och fler sydamerikanska stater inser att de mÃ¥ste frigöra sig frÃ¥n USA:s och IMF:s inflytande och kolonialism, är det kanske vÃ¥r tur, i Europa, att halka ner till nivÃ¥er som tidigare bara setts just i U-länder sÃ¥dana som Brasilien och USA. Vad som exempelvis hÃ¥ller pÃ¥ att hända med Island kan vi ta del av här. Skrolla ner lite till de tvÃ¥filmerna: Michael Hudson – með íslenskum texta, och John Perkins – með íslenskum texta, där bÃ¥de Wall Street-mannen Michael Hudson och John Perkins varnar Island för IMF och för vad som kommer att krävas av dem om de sätter sig i knät pÃ¥ IMF.

NÃ¥gon mer än jag som kommer att tänka pÃ¥ Naomi Kleins bok ”Chockdoktrinen” efter att ha sett de här filmerna, hon som hade helt fel, enligt nyliberala idealister, och vars tes nu uppspelas rakt framför vÃ¥ra ögon. Även i Sverige ser vi eländet, men här är det, än sÃ¥ länge, inte IMF som dikterar villkoren (i varje fall inte vad vi vet, men säkra kan vi nog inte vara) utan det är alliansen som förverkligar chockdoktrinen.

Hur som helst, de här tvÃ¥ filmerna, samt Perkins berättelse här och här, om sin bok The Economic Hitman, inte bara bekräftar vad Ã¥tminstone kunniga människor länge vetat om IMF:s och USA:s agerande, utan de mÃ¥lar upp ett världsscenario som är sju reser värre än de allra flesta av oss kunnat föreställa oss, ja sÃ¥ ruskigt att man har svÃ¥rt att tro pÃ¥ det när man hör det – men tänk om det Perkins och Hudson berättar faktiskt är sant? Den tanken fÃ¥r mig att Ã¥ter börja fundera över somligt:

– Hur det kom sig att Ingvar Karlsson tvärvände vad gällde EU-medlemskapet i samband med utbrottet av 90-talskrisen? Jag har grubblat mycket över den saken genom Ã¥ren. Det var väldigt konstigt för sÃ¥ hade socialdemokraterna aldrig betett sig tidigare. Den plötsliga kovändningen den gÃ¥ngen förvÃ¥nade även Sören Wibe, dÃ¥ medlem i partiet, enligt vad han berättade i radion i förra veckan.

– Varför mördades Olof Palme och vem mördade honom? Jag tror nämligen inte för ett ögonblick att det var Christer Pettersson.

– Vad var det som Mona Sahlin tyckte var sÃ¥ hemskt när hon närvarade vid Bilderberggruppens möte och som hon inte kunde/inte ville berätta om?

Om länkarna:
Tack Toxiska Epistlar för tipset om intervjuerna om Islands ekonomiska problem.

PS: Och apropå Alliansens och Björklunds reformering av den svenska skolan, här en artikel om dess förebild i USA

Nu är jag arg som ett bi så nu ska jag bryta mot mina bloggregler och kalla dem som är idioter för just idioter.

Det mÃ¥ste vara rena idioter som skriver dataprogramtexter och manualer till dataprogram, eller kanske är det gubbar lite högre upp i datorvärldens hierarkier som är superidioter, eftersom de anställer idioter att skriva dataprogramtexter (fast om jag skulle lyda min dator skulle jag förstÃ¥s skriva ”data program texter”) och manualer.

Här har Telia just förklarat för mig, via ett mail, att för att jag ska kunna skicka mail framöver måste jag ändra en del inställningar i mitt mailkonto. För hjälp kan man gå in på Telias hemsida och se hur man ska skriva in dessa nya inställningar. Då gör man det, för man vill ju gärna kunna skicka mail. Men där finns ingen anvisning för hur man beter sig om man använder en i Mac med system OS9, för så gamla datorer har ingen människa (utom jag, även om jag har en nyare också). Så exempeldialogrutorna ser förstås inte ut som dialogrutorna i min Mac och företeelserna kallas inte samma saker, mer än i undantagsfall, i exempeldialogrutorna på Teliasidan och i dialogrutorna i min dator. Men med lite fantasi och trial and error så lyckas vi, maken och jag, lista ut var vi ska ändra och så ändrar vi.

Gott sÃ¥, tror jag, bara för att nÃ¥gra dagar senare finna att jag inte längre kan skicka nÃ¥gra mail, alltsÃ¥ det som Telia hotade att utsätta mig för om jag inte vidtog de Ã¥tgärder som man rekommenderat. Jag kan ta emot mail, men kan inte skicka nÃ¥gra. DÃ¥ lÃ¥ter jag undslippa mig nÃ¥gra väl valda ord som ”ack huru världen sammansvärjer sig mot mig” och liknande kraftuttryck. Det hjälper förstÃ¥s inte. SÃ¥ dÃ¥ bestämmer jag mig för att Telia kanske inte accepterar mitt gamla OS9-system och att jag nu mÃ¥ste gÃ¥ över till att ta emot och skicka mina mail frÃ¥n min nyare Mac, som har system OSX. Vad finner jag? Jo förstÃ¥s att allting ser annorlunda ut i den nya datorn (vilket var skälet till att jag inte har iddats gÃ¥ över till den tidigare, vad gällde mailen) och dessutom att det inte finns nÃ¥gon bra hjälp att fÃ¥ för den heller pÃ¥ Telias hemsida. Men vi försöker i alla fall, och ändrar det som vi tror ska ändras.

Tror fortfarande alltså, för nu är datorvärlden så ovist ordnad att de som jobbar i denna värld struntar i språket totalt. Det vet inte ens vad ett språk är och än mindre vad det ska användas till. Datorvärlden måste dessutom vara universums mest kundovänliga, för att inte säga kundfientliga bransch.
Det där att mänskligheten, till skillnad från andra djurarter, har utvecklat ett verbalt kommunikationssystem för att kunna utbyta tankar och överföra information och kunskaper, det har gått datorvärldens invånare totalt förbi. I den världen tycker man inte att det är så noga vad man kallar saker och ting. Än kan man kalla något för det ena än för det andra. Bara att tänka sig hur det skulle fungera om vi även till vardags hade denna slarviga och nonchalanta inställning till språk.

Värdinnan säger till gästerna:
– VarsÃ¥goda och sätt er under skorstenen.
Gästerna tittar sig omkring och ser ingen skorsten i köket, men ett par stolar. De undrar om värdinnan inte menar stolarna, varvid hon påpekar, lite nonchalant, att det kan man ju också kalla dem om man vill.
– Men vi ska väl inte sätta oss under stolarna utan pÃ¥ stolarna?
– Under eller pÃ¥, det är väl inte sÃ¥ noga.

– Nej vi säljer allt, bara det inte kostar pengar.
-????
РJa allts̴, det g̴r ju att inte spola radion utan att f̦rst skriva adressen.

Tänk er situationen där en säkring till bilen kallas ”säkring” pÃ¥ Ã¥rsmodell 2004, ”inslutare” pÃ¥ Ã¥rsmodell 2005 och ”felhindrare” pÃ¥ Ã¥rsmodell 2006.
Tänk er tÃ¥gbiljettförsäljaren som ger er en biljett till Korpilombolo när ni beställt en till Stockholm – för det är väl inte sÃ¥ noga. Han fÃ¥r ju betalt för att sälja biljetter, inte för att kunden ska komma dit han vill.

AlltsÃ¥, sprÃ¥ket ska underlätta kommunikation och informationsöverföring mellan människor, inte försvÃ¥ra eller omöjliggöra sÃ¥dant. Om vi beslutar oss för att inte längre agera i enlighet med denna mycket förnuftiga pricinp, ja just den princip som möjliggjort utvecklingen av vÃ¥r teknologi ex. kan vi lika gärna börja grymta till varandra som grisar istället för att tala med varandra. Det är väl det man gör i datorvärlden förresten. Varför kalla nÃ¥got som handlar om att bekräfta identitet för att ”bekräfta identitet” när man kan kalla det ”autentisera” eller ännu värre ”autentisitera”.

Om man skulle räkna samman all den tid människor jorden runt lägger ner för att förstå och komma tillrätta med datorer vars manualspråk är hopplösa mishmash och satte en timkostnad på tiden så skulle man inse hur ofantligt dyra, alltså ineffektiva, datorerna är, i jämförelse med vad man tror att det är. All denna onödiga tisspillan måste vara den moderna världens största slöseri.

RenhÃ¥llningsbolaget i BorÃ¥s hängde en tid skyltar i bussarna i staden där man förklarade att ”Vi jobbar mot en bättre miljö”. Min generation, som förstÃ¥tt att sprÃ¥ket ska förenkla kommunikation har alltid jobbat ”för” sÃ¥dant vi vill uppnÃ¥ eller gillar och ”mot” sÃ¥dant vi inte vill ha eller ogillar. Det har varit sÃ¥ lätt att förstÃ¥ vad som är det ena och det andra om man använt olika prepositioner (fast ”prepositioner” finns, betecknande nog, inte i datorvärlden, för ordet dekoreras omedelbart med ett rött understreck av datorn) i dessa klart olika fall. SÃ¥ jag undrar fortfarande vad renhÃ¥llningsbolaget i BorÃ¥s sysslade med.

Ja alltså, jag kan numer ta emot mail på min nyare Mac, men inte skicka några mail på den heller.

Och till råga på allt har vi, som Ludvig Rasmusson påpekade i en trailer på TV, Europas barnsligaste regering, den där som bestämt att den ska göra om svenska språket.

Och alla vi som hoppades på Obama och en anständigare utrikespolitik från USA:s sida, vi kan låta hoppet fara!

Ett instick mellan historieinläggen:
Kapitalet är viktigare än någonting. Frihandel är bra för kapitalet. Alltså ska allting få färdas fritt mellan länderna och jorden runt. Det faktum att människan skapat en hel del ekologiska katastrofer genom att föra med sig och sprida växter, djur, insekter och sjukdomar, bryr man sig inte om i dessa frihandelns gyllene tider. Vad spelar det de stora kapitalägarna för roll om man skapar svält och elände i spåren av hejdlöst kringfraktande av växer och djur som inte bör komma in i biotoper de inte är anpassade till och där de saknar naturliga fienden som kan hålla dem i schack.
Visst, förr eller senare inställer sig en ny ekologisk balans, frågan är bara om människan alltid har en plats i denna nya balans, eller kan överleva tills den nya balansen har inträtt. Vad ska människor exempelvis göra om de en dag inte längre kan odla växter för försörjningen?

Artioposthia triangulata
Senaste hotet, efter att vi importerade mördarsniglarna och med den allt vidrigare fästingplågan, som också till stor del är skapad av människan, är en nematod, en plattmask som heter Artioposthia triangulata. Den importerades från Nya Zeeland till England på 50-talet, troligen med importerade plantor. Den lever på vår vanliga daggmask och hotar helt enkelt att utrota daggmasken där den får fäste. Daggmasken gör ovärderlig nytta i våra jordar och för vårt odlande. Nu har vi uppenbarligen fått in den här plattmasken/nematoden på vissa platser i Sverige också.
Den här illbattingen omfattas av den lagstiftning som handlar om bekämpning av skadedjur men det är liksom lite sent att göra något åt dem när de redan etablerat sig, som vi sett på mördarsniglarna. Det handlar om att förebygga, inte bekämpa i efterskott. Det här handlar inte om tryckfrihet utan om frihet från allvarliga biologiska problem och om hot både mot folkhälsan och landets försörjning.

Ska det vara så svårt att fatta att man inte ska frakta runt växter och djur hur som helst, att man ska ha gränskontroller och förbud mot införsel av farliga växter och djur, totalförbud eller karantän i båda fallen alltså, som vi haft tidigare i Sverige.

Ska det vara så svårt att lära från historien? Är verkligen kapitalisternas profitintressen överordnade alla mänskliga möjligheter till försörjning? Bör det vara så? Varför gör man ingenting åt eländet, utom att bädda för ännu värre ekologiska katastrofer genom att tillåta alltmer av detta ur många aspekter vanvettiga kringfraktande.

PS: Börjar man inte tom misstänka att den nya influensan uppstått på grund av fraktande av grisar jorden runt?

Länkar:
РPlattmaskar kan bli lika stort problem som m̦rdarsniglar
– Plattmasken Artioposthia triangulata – ett hot mot daggmasken?

Arbetarna organiserar sig
Det var en gång ett samhälle där de fattigaste tvingades stå med mössan i hand och bocka och buga för patron. De hade inte en chans att förbättra sina levnadsomständigheter utan kunde i stort sett användas som slavar, om de ville ha något i magen.

Det resulterade i att de fattiga arbetarna slog sig samman och bildade dels ett socialistiskt parti, dels fackföreningar för att tillsammans kämpa sig till bättre levnadsförhållanden och för att slippa att totalt underordna sig en mycket girig, egoistisk och ogin över- och kapitalistklass. (Socialdemokratiska partiet bildades 1889, kommunistiska utbrytarpartier grundades, något förenklat, då och då mellan åren 1921 och 1967)

Dessutom började man kämpa för allmän och lika rösträtt i slutet av 1800-talet. På den tiden hade man rösträtt i relation till sina inkomster. Ju högre inkomster desto fler röster till riksdagen. I början av 1900-talet hade mindre än var tionde svensk rösträtt. Män fick i princip rösträtt 1909 och kvinnor fick sin rösträtt 1921. Allmän och totalt lika rösträtt i Sverige tillkom först 1945, då även människor på fattigvården fick rösta. Så här står det i Wikipedia om diskussionen om den allmänna rösträtten

I allmänhet förhöll det sig så att socialdemokrater och liberaler ville utöka rösträtten till samtliga myndiga män, medan högern ville göra långsammare förändringar, och begränsa rösträtten på olika sätt, för att undvika att den framväxande arbetarklassens numerär skulle permanenta ett socialdemokratiskt maktinnehav.

Kooperationens, Konsums, framväxande
Eftersom säljare av livsnödvändiga varor gjorde sig enorma förtjänster, inte minst i tider då det rådde missväxt eller uppstod brister av andra skäl, slöt sig människor samman och bildade kooperationer, inköps- och försäljningsföreningar som startade affärer, framför allt mataffärer. De här kooperativa affärerna, gemensamt ägda alltså, hade som målsättning att sälja varor till vanligt folk utan de överpriser som de rika producenterna och affärsägaren tog ut och att tillhandahålla nödvändiga livsmedel även i kristider. Det blev Konsum. Kooperativa Förbundet grundades 4 september 1899.

Saltsjöbadsandan
Så småningom, men först efter första världskriget och efter revolutionen i Ryssland, där en stor del av överklassen miste både sina rikedomar och sina huvuden, lyckades man skapa bättre förhållanden för flertalet människor, i Sverige och i många andra länder i Europa.
Högern (nuvarande moderata samlingspartiet) röstade förstås emot dessa förbättringar och demokratiseringarna av landets styrelseskick.

Nu ingick fackföreningarna avtal med företagarna och perioden med den s.k. Saltsjöbadsandan tog vid (Förbundet mellan Landsorganisationen i Sverige och Svenska Arbetsgivareföreningen grundades 4 september 1938 i Saltsjöbaden). Företagarna var nu beredda att betala de anställda anständigare löner (mot att dessa inte bråkade,) hellre än att gå samma öde tillmötes som överklassen och borgarklassen i det som numer var Sovjetunionen. Sovjet, hur illa det än blev där i många avseenden, fungerade alltså så att Västvärldens befolkningar fick det avsevärt mycket bättre efter andra världskriget, då man var orolig att Sovjetexemplet, revolutionen, skulle sprida sig till resten av Europa. Man hade sett hungeruppror i Sverige under första världskriget ex. och revolutioner hade varit nära att bryta ut på flera ställen i Europa efter kriget.

Socialdemokratins betydelse för Sverige
Nu kom också socialdemokraterna mer varaktigt till makten, en makt som de skulle behålla många år (fram till 1976, då vi fick en borgerlig regering igen som regerade till 1982), även om de sällan hade total majoritet i riksdagen och dessutom regerade i koalition med Bondeförbundet (nuvarande Centerpartiet) någon period under femtiotalet. Men även Folkpartiet, som på den tiden var ett sant socialliberalt parti stöttade ibland socialdemokraternas reformer.

Svenska folket får det mycket bättre
Den här perioden utmärktes av ett stort antal förbättringar för vanliga löntagare. De fick lagstadgad semester och så småningom allt längre sådan, allmän pension, 9-årig skola för alla infördes och skolan förstatligades för att bli likvärdig hela landet, många fler ungdomar kunde gå i gymnasieskola och så småningom (fram på 60-talet) studera vid universitet och högskolor.
Lönerna steg och man byggde ut sjukvården och äldrevården. Dessutom började man bygga moderna bostäder för att ersätta de omoderna och bedrövliga bostäder människor bodde i på den tiden (det s.k. miljonprogrammet, som kultureliten så gärna skäller på idag), vilket innebar att massor av människor fick moderna och fina bostäder. För många av oss som var barn och ungdomar då var dessa bostäder rena himmelriket i jämförelse med hur vi hade bott tidigare.

De flesta av de här förbättringarna för löntagarna röstade högern (nuvarande moderata samlingspartiet) emot (se nedan).

Socialdemokraternas mÃ¥lsättning pÃ¥ den tiden var att skapa bättre levnadsförhÃ¥llanden och högre materiell standard för alla svenskar och att utveckla hela Sverige till ett modernt land. Detta kallas idag, med ett föraktfullt uttryck för ”den sociala ingenjörskonsten”.

Utbyggnaden av infrastrukturen och den allmänna välfärden
Man byggde ut infrastrukturen, järnvägar, postsystemet, telekommunikationssystemet och elsystemet. Dessa system byggdes oftast i offentlig regi och kom att ägas av staten, det vill säga av oss alla eftersom staten är just vi alla. Skattebetalarna betalade alltså men det var privata företag, inte minst Wallenbergs, som utförde arbetena och som tjänade bra på utbyggnaderna. Alla våra stora svenska företag har alltså byggts upp med hjälp av våra skattepengar, de där som betalade deras produktioner och rationaliseringar.

Då ansåg man att det fanns ett antal naturliga statliga monopol, just sådana som var nödvändiga för att ett modernt samhälle skulle fungera, som kommunikationssystem (järnvägar, postsystem och telesystem) och elsystem. Alltså byggdes och ägdes dessa, i huvudsak, av staten, av Svenska folket. Tanken var att de här verksamheterna inte skulle ge vinst utan producera sina produkter så billigt som möjligt så att alla människor skulle kunna få del av nyttigheterna.

Början på egoismens tidevarv
Men fram emot 60-70-talen inträffade en mängd förändringar, som jag ska fortsätta med i ett kommande blogginlägg, liksom jag ska skriva lite om hur människosynen förändrades under de senaste 125 åren.

Lista över vilka reformer högerpartiet/moderaterna röstade emot under den här tiden:
1904–1918: Nej till allmän rösträtt.

1916: Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet.

1919: Nej till åtta timmars arbetsdag.

1919: Nej till kvinnlig rösträtt.

1921: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.

1923: Nej till åtta timmars arbetsdag.

1923: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.

1927: Nej till folkskolereform.

1931: Nej till sjukkassan.

1933: Nej till beredskapsarbete.

1934: Nej till a–kassa.

1935: Nej till höjda folkpensioner.

1938: Nej till två veckors semester.

1941: Nej till sänkt rösträttsålder.

1946: Nej till fria skolmåltider.

1946: Nej till allmän sjukvårdsförsäkring.

1947: Nej till allmänna barnbidrag.

1951: Nej till tre veckors semester.

1953: Nej till fri sjukvård.

1959: Nej till ATP.

1960–talet: Ja till apartheid. Moderaterna tog avstånd från alla sanktioner mot apartheidregimen i Sydafrika och var emot det svenska stödet till ANC.

1963: Nej till fyra veckors semester.

1970: Nej till 40–timmars arbetsvecka.

1973: Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63.

1974: Nej till fri abort. Den 29 maj 1974 röstade riksdagen ja till fri abort, vilket resulterade i den svenska abortlagen som låter kvinnan själv besluta om abort upp till den 18 graviditetsveckan. Moderaterna röstade nej.

1976: Nej till femte semesterveckan.

Det var inte underligt att socialdemokraterna kunde sitta vid makten så länge och så relativt ohotade, men det tog slut så småningom och varför det hände återkommer jag till.

Länkar:
– allmän rösträtt, Wikipedia
– Socialdemokraterna(Sverige), Wikipedia
– Rösträttens utveckling i Sverige, Wikipedia
РSaltsj̦badsavtalet

Ytterligare en bit av den galna världen kan vi läsa om på Klas Sanbergs blogg, Vindskupan.

Vill man läsa om mer elände kan man exempelvis läsa bloggen Approximation, bloggposten om EU.

Vill man må bra ska man kratta i rabatterna, eller skaffa sig krukväxter och bara läsa Barnen i Bullerbyn.