Nu är det igång igen: Vi måste jobba längre för att ha råd med pensionärer, hävdas det senast idag på radion (i samma andetag som man talar om för oss att vi får våra pensioner sänkta med 500 kronor/månad nästa år). Om det inte vore så vanvettigt allting skulle man skratta sig fördärvad över dylika påståenden. Vem tror politiker och ekonomer att de lurar med detta dårsnack?

Visst, många av oss är friskare långt upp i åldrarna idag och en del av oss vill gärna fortsätta arbeta längre, om det nu funnes någon som ville anställa oss eller om vi kunde tillverka något som någon ville köpa.
Andra är utslitna vid 55, eller är så sjuka redan då att de inte orkar eller klarar av att jobba längre. Själv blev jag i praktiken bortrationaliserad redan för 10 år sedan (inte till 100% men bra nära) och vem hade lust att anställda en arbetslös 55-årig kvinnlig vetenskapsteoretiker? Nästan ingen. Alltså har jag varit nästan förtidspensionär i nära 10 år – utan pension vill säga.

Men vad säger man egentligen när man hävdar att ”vi måste jobba längre”, jo att nu tänker politikerna döma en massa människor till fattigdom. De som blir arbetslösa i fyrtiofem till femtioårsåldern och inte får nya arbeten ska tvingas sälja allt de äger och har och leva på socialbidrag tills de får sin fattigpension, vid sådär en 70-75 års ålder, om de lever fortfarande då. Säg detta i klartext, eftersom det är detta det handlar om, istället för att låtsas att verkligheten är en annan än den är.

Pensionärer gör massor av samhällsnyttigt arbete
Dessutom är det en vanföreställning att pensionärer bara lever sötebrödsdagar eller lever loppan i årtionden. De allra flesta göra massor av samhällsnyttiga insatser, utan speciellt hög lön för det och utan att det räknas som arbetsinsatser.
Alla mina bekanta som avgått med pension är fullt upptagna med att serva sina barn, ta hand om sina barnbarn, hämta dem från dagis, passa dem på kvällar när mamma och/eller båda jobbar, sitta hos sjuka sådana när föräldrarna jobbar och när de inte har barnbarn att ta hand om eller hjälpa till med längre så börjar det bli dags för ett stort antal av dem att vårda sjuka anhöriga i hemmet.
Utan pensionärer skulle samhället tvingas ställa upp med mycket mer samhällsservice, dels till unga föräldrar, barnen, för att dessa ska orka eller kunna arbeta dels till vård av de gamla. Det skulle kosta samhället stora pengar att ta hand om alla dem som vårdas hemma av sin make/maka, de som drabbats av stroke, Alzheimers eller av någon annan allvarligt handikappande sjukdom. Så man kunde kanske börja med att slopa vanföreställningen att pensionärerna inte gör några samhällsnyttiga insatser till en början. Men sedan kommer de allvarliga frågeställningarna.

Vad ska alla överflödiga göra? Ta livet av sig, med läkarhjälp?
Företagen kommer att rationalisera allt mer, behöva allt färre för att producera. Offentlig sektor kommer att bantas, inte minst nu med den chockterapi vi just står inför. Vart ska man sedan göra av alla dem som inte behövs i samhället längre, för att man skulle skära ner på allas arbetstid och låta alla delta i samhället kommer förstås inte på tal. Sådant liknar solidaritet och nu är det en gång så i vår sköna nya värld att det inte är samhället som är till för människorna längre utan människorna som är till för kapitalisterna, att suga ut och att nyttja så länge det passar dem. Ska de överflödiga erbjudas frivilligt självmord rätt och slätt?

I själva verket är företagen så effektiva idag att de producerar mycket mer per anställd än de gjorde för bara 30-40 år sedan, och om denna produktion fördelades rättvisare skulle de flesta kunna arbeta mindre och pensionerna inte vara något problem. Den generation som går i pension nu har dels försörjt sina gamla föräldrar dels försörjt de sjuka och dessutom bekostat barnens omvårdnad och skolgång, trots att den producerade avsevärt mindre/person (på grund av den lägre mekaniseringsgraden i industrin), det är bara ynkedom när man nu hävdar att de yngre inte kommer att orka med att ta hand de sjuka och om pensionärerna! Det handlar inte alls om att de inte kan göra det. Det handlar om något annat – nämligen om att omfördelningen av samhällets resurser från de sämre ställda till de allra rikaste, ska fortsätta.

Det handlar kort sagt om slopandet av all solidaritet och all medmänsklighet, det handlar om stöld av försörjningsmöjligheter för massor av människor – det handlar om de rika eliternas megalomana psykopati!

Tillägg 9/2 2009
Länk:
– Motion till riksdagen 2008/09:So422 (om frivillig dödshjälp), Eva Flyborg (fp)

Det kan ju vara av intresse att notera att tendensen att införa tvångsmässiga och/eller frivilliga befolkningsbegränsningsåtgäder riktade mot människor som anses olönsamma, tycks sammanfalla med ekonomisk liberalism och framför allt med problem som uppkommer på grund av denna ekonomi. Så accepterades exempelvis inte sterilisering av mindervärdiga av riksdagen förrän 30-talskrisen inträffade (första lagen kom 1934-35, dessvärre under socialdemokratisk regering, dock var alla partier, med undantag för en del kommunister, överens om att åtgärder mot degenerationen måste vidtagas).

Länk:
– Rashygien i Sverige, VoF
– Tvångssterilisering, Wikipedia

Eftersom jag inte orkar skriva själv just nu, så rekommenderar jag istället läsning av ett inlägg på bloggen Magnus Berg, Burgsvik.

Rättstaten är död, demokratin är död, galenskapen är total.

Osorterat om dödandet, förödelsen , tortyren i Gaza, på bloggen ”Den onödiga samtiden”.

Och i världens mäktigaste demokrati ser det ut så här:

Finkelstein announces study findings on Gaza massacre

Professor Finkelstein är ett mycket beundransvärt exempel på en människa med civilkurage och med en imponerande moralisk resning.

Norman Finkelstein on the atrocities Israel commited in Gaza

Läs även Motbilder: “Hade jag varit i IDF:s sits hade jag definitivt skjutit pucko-bruden också”

Det blev tyvärr fel video tidigare. Det skulle vara den här:

Norman Finkelstein speaks in Edmunton

Norman Finkelstein, som bor i USA, är son till ett par överlevande. Hans far överlevde Auschwitz och hans mor levde först i ghettot i Warsawa och satt sedan i Maidanek. Han är professor i statsvetenskap (political sciences) och doktorerade på sionismen.

För att anknyta till mitt förra inlägg. Så här säger Norman Finkelstein bl.a. om Förintelsedagarna i en intervju för skotska radion:

iW: Since 2001, Britain has held a Holocaust Memorial Day every January, which the Muslim Council of Britain – the country’s largest umbrella body of Muslim organisations – have consistently boycotted. They have called for a broader Genocide Memorial Day, but have faced increasing government and media pressure to attend. What do you make of the MCB’s stance?

Finkelstein: I think nobody should participate in those circuses. These Holocaust Memorial Days are an insult to the memory of the people who perished during the Nazi holocaust, and no decent, honourable person would participate in them. They have nothing whatsoever to do with memorialising the Nazi holocaust. They are simply political circuses designed to mobilise support for Israel and its latest killings and murders. So on principle I would not participate in those sorts of events.

Leaving that aside, I think the British have many genocides of their own that they can commemorate; they do not have to commemorate the one that was committed by the Germans. I mean, if the Germans set aside a date for commemorating the Indians who perished in the famines of the late 19th century due to British policy, but did not commemorate the Nazi holocaust, people would laugh. Well, it is exactly the same principle here. Britain has committed crimes aplenty, and under the repellent, repugnant and disgusting Tony Blair, it has added a couple of other crimes to the long list. Let them use a day to commemorate the crimes committed by Britain, and let Germany worry about commemorating the crimes committed by the Nazis. This kind of hypocrisy has gotten out of hand.

iW: How do you connect this activity with support for Israel?

Finkelstein: The two are intimately connected. The whole Holocaust Industry started up in the late 1960s after Israel’s victory in the June 1967 war. At that point, Israel became the United States’ strategic asset in the Middle East, and that is when the Holocaust Industry started. Its purpose was to protect and immunise Israel from criticism due to its policies in the Occupied Territories.The fact of the matter is that before the June 1967 war, the Nazi holocaust was barely mentioned in American life. There is a lot of documentary evidence, but just to give a typical example: in the 1960s, there were exactly two books in the English language – two scholarly studies – about the Nazi holocaust. Nobody was interested in it. The interest in it surged when Israel and its apologists began to use the Nazi holocaust as a weapon to crush dissent regarding Israeli policy.

Så kan man alltså också se på Förintelsedagen, och även om man är jude och son till ett par överlevare. Frågan är således: När ska vi minnas de där människorna som dödades i alla de andra folkmorden som förekommit, och förekommer – för att folkmord i allmänhet inte ska upprepas?

Finkelstein, och andra, om ersättningarna till Förintelsens offer
I ett antal av artiklarna på Finkelsteins hemsida kan man också läsa om hur judiska organisationer sliter hårt för att få ut mer pengar från europeiska regeringar som kompensation för det som offren för Förintelsen förlorade. Man vill bl.a. ha ersättning för fastigheter som judar förlorade när nazisterna övertog deras ägodelar i Tyskland och Polen. När man läser dessa artiklar kan man inte låta bli att undra hur mycket staten Israel betalar palestinierna för egendom som man stulit från dem eller demolerat för dem, eller hur mycket man betalar till släktingar som plåster på såren för de mord man begått på deras anhöriga.

Om man inte tror att dessa mord ägt rum och inte orkar läsa hela böcker om saken (ex dem som jag rekommenderat här), kanske man orkar läsa artikeln Israel Lies, av Henry Siegman i London Review of Books. Där får vi läsa att Benny Morris, som är historiker och bor och verkar i Israel, säger:

He also documents atrocities committed during the 1948-49 war by the IDF, admitting in a 2004 interview, published in Ha’aretz, that material released by Israel’s Ministry of Defence showed that ‘there were far more Israeli acts of massacre than I had previously thought . . .
In the months of April-May 1948, units of the Haganah (en sionistisk terrorgrupp: min anm.) were given operational orders that stated explicitly that they were to uproot the villagers, expel them, and destroy the villages themselves.’ In a number of Palestinian villages and towns the IDF carried out organised executions of civilians. Asked by Ha’aretz whether he condemned the ethnic cleansing, Morris replied that he did not:

”A Jewish state would not have come into being without the uprooting of 700,000 Palestinians. Therefore it was necessary to uproot them. There was no choice but to expel that population. It was necessary to cleanse the hinterland and cleanse the border areas and cleanse the main roads. It was necessary to cleanse the villages from which our convoys and our settlements were fired on.”

In other words, when Jews target and kill innocent civilians to advance their national struggle, they are patriots. When their adversaries do so, they are terrorists.

Vad Benny Morris inte säger eller låtsas om dock, är att de allra flesta av palestinierna som mördades kallblodigt, inte hotade judar på något sätt. Inte heller säger han något om det faktum att de judisk-sionistiska terrorgrupperna startade ”kriget” redan då, det som aldrig var något krig utan rena räder mot fredliga palestinier för att driva bort dem från området och lägga beslag på deras land. (Se text i tidigare inlägg)

Länkar:
– Norman Finkelsteins hemsida
– Israeliska soldater: “Krig, inte kärlek”, Motbilder (Tack för spåret.)
– Klas Sandbergs utmärkta blogginlägg om Israels propagandakampanj inför och under attacken på Gaza.