De som brukar titta in här ibland har säkert noterat att bloggen varit nerstängd med jämna mellanrum de senaste veckorna. Man har tydligen haft allvarliga problem med servern men har nu lovat att göra något radikalt åt saken. Jag hade just bestämt mig för att flytta över bloggen till en pålitligare server men nu avvaktar jag lite till och ser om det fungerar i fortsättningen och hoppas att besökare har tålamod ett tag till om det skulle strula ytterligare en liten tid innan servern fungerar ordentligt igen.

Jag brukar lägga in information om situationen på Gamla Motvallsbloggen när det trasslar här och hoppas att mina regelbundna besökare går dit om det är nerstängt här.

Jaha ja, vad tycker nu Kerstin om TV-programmet om Göran Perssons innersta tankar? Jo, så här tycker hon:

– När Göran Persson säger att Carl Bild är dålig, så håller hon med honom.

– När Göran Persson 1997 tycker att Mona Sahlin inte kan tänka men att hon är en bra kommunikatör, så håller hon också med honom, åtminstone om man med ”en god kommunikatör” menar en person som rapar vad männen vid makten, och därmed också Göran Persson, säger att man ska kommunicera.

– När Göran Persson säger att han själv är bra på strategiskt tänkande och att se framåt, då skrattar hon så tårarna rinner.

Apropå något jag hör på radion just nu, troligen om humor i radio under 100 år eller liknande, där en kvinna under 40-talet, låter det som, förklarar att pojkar skrattar medan flickor kniper ihop läpparna och fnittrar (så härmar hon flickornas fnittrande: hihihihihi) erinrar jag mig en eftermiddag för omkring 35 år sedan, då dottern kom hem från skolan (andra klassen) och var mäkta upprörd:

– När pojkarna fnittrar och larvar sig säger fröken till dem att de låter precis som flickor, för det är bara flickor som fnittar.

Så drog hon ett djupt andetag och fortsatte, djupt indignerad:

– Det är inte sant, för vi flickor fnittrar aldrig. Det är bara pojkarna som gör det.

Att pojkarna (också – kanske) fnittrade borde ju även fröken ha insett, för annars hade hon ju inte behövt säga till pojkarna när de fnittrade.

Det dystra med de nya svammelprogrammen i P1 är att jag glömmer att sätta på radion när de är slut, och därför missar en hel del av de bra programmen. Både den där pratkvarnen som man plågar oss med fyra eftermiddagar i veckan och programmet Stil är program som jag inte orkar med mer än några minuter sedan stängs radion saklöst av. Pratkvarnen får man dessutom nog av redan i reklamsnuttarna för hennes program.

PS kl. 23.30: Glömde skriva att det finns en manlig pratkvarn i P1 också, hans program är inte ett dugg bättre.

Ingvar Karlsson har skrivit en ny bok, tillsammans med Anne-Marie Lindgren (utredningschef på Arbetarrörelsens tankesmedja). Och tänk Ingvar Karlsson tycker, enligt DN, precis som jag – i en, nå kanske två frågor, nämligen att socialdemokraterna behöver en bättre ideologisk skolning och dessutom att:

Det är en något märklig tendens i dagens debatt att se marknaden som ett bättre instrument för medborgerligt inflytande än demokratin och politiken” skriver de. ”Men det marknaden kan tillgodose är kund- och konsumentintressen. Medborgarintressen handlar om mer än produkter som kan köpas och säljas.” De varnar för ökade konflikter om fördelningspolitiken.

Jag kunde nästan inte sagt det bättre själv. Men sedan tycks våra åsikter gå isär, fast jag får väl vänta med det slutliga omdömet om Ingvar Karlssons idéer tills jag läst boken.

Enligt DN anser emellertid Ingvar Karlsson att det nu sker ett nytt systemskifte. Var då, undrar jag? I Sverige i och med den borgerliga regeringen eller inom socialdemokratin? Om han menar det senare så måste Mona Sahlin ha gjort en rejäl kovändning de senaste månaderna. I slutet av 80-talet framträdde hon envetet i massmedia och upprepade, felaktigt, mantrat att vi hade levt över våra tillgångar, det mantra som lades till grund för nedskärningarna inom offentlig sektor, nedskärningar inom vård och omsorg och på barn och ungdomar, skattereduktioner för framför allt de rikare och som ledde till en arbetslöshet vi inte sett maken till sedan 30-talet, den arbetslöshet som fortfarande består, trots de goda tiderna, och som Göran Persson inte ville tala om inför valet, en utslagningspolitik som inte alls hade med svenska folkets slösaktighet att göra, och som dessutom ledde till gallopperande ökning av klasskillnaderna.

Dessutom har jag för mig att Mona Sahlin för inte så länge sedan mumlade något om att det nog var en god idé att subventionera pigor och att socialdemokraterna också glunkade om att avskaffa förmögenhetsskatten (ovanpå avvskaffandet av arvs- och gåvoskatten, som de genomförde) och troligen också hade gjort så om de vunnit valet.

Så nej, jag tror inte på något systemskifte inom socialdemokratin och Mona Sahlin kommer aldrig att få min röst, i synnerhet inte som hon, av somliga inom partiet, uppskattas högt för att hon tagit på sig den otacksamma uppgiften att tala om obekväma sanningar för folk. Personer som tar på sig uppgiften att sprida dimridåer över verkligheten, på order från dem som sitter på makten, kanske kan kallas solidariska – med ledargarnityret, men jag brukar kalla dem för något helt annat. Därför undrar jag nu vems trådar det är tänkt att hon ska sprattla i framöver? I Per Nuders?

Jag trodde faktiskt inte att man verkligen skulle välja Mona Sahlin, men nu tyder allting på att det blir så, och att man har organiserat en välregisserad kongress för att ombesörja den saken. Kan då bara hoppas att hon lärde sig något om ekonomi, såväl som om nationalekonomi, av Agneta Stark.

Länkar:
– Ideologi ska ge s en nystart, DN
– ”Vi saknar en politik för skola och bostad”. Carin Jämtin i DN
– Peter Gustavssons bloggning om Monas linjeval

Via Milton Frihetssons blogg kom jag att läsa en artikel i Washington Post om hur de rationaliseringar och utflyttningar av arbetstillfällen, som tidigare ledde till arbetslöshet bland fabriksarbetare, nu i allt högre grad drabbar även den i USA tidigare någotsånär välbärgade medelklassen.

I USA erfar nu den relativt välavlönade medelklassen att de ersätts med maskiner och med billigare arbetskraft från andra länder. Många har tvingats sälja sina hem, skuldsätta sig och därmed rutschat rejält utför på den sociala stegen de senaste tio åren. Det är denna utveckling som Barbara Ehrenreich beskriver i sin bok Körd och som jag skrev om före valet. En del konsekvenser syns redan tydligt, skriver Washington Post vidare: ”Antalet oförsäkrade, utblottade och långtidsarbetslösa har krupit uppåt på inkomstskalan”. År 2001, får vi veta, rakade för första gången de 20 procenten bäst avlönade in mer än hälften av samtliga utbetalade löner medan medelklassens andel av lönekakan nu var den lägsta på 50 år. Det handlar alltså inte ens längre om 2/3-samhället, snarare om ett 1/5-samhälle.

Detta, ska man ha klart för sig, är också målet för vår alliansregering, ett mål som den kommer att förverkliga så snabbt den bara kan och ingenting, utom möjligen inre oenighet, kan eller kommer att kunna hindra den. Många av dem som röstade på alliansen bara för att de trodde att det så där i allmänhet är bra med skifte vid makten, som massemedias journalister hamrade in före valet (vid sidan om smutskastningen av socialdemokratin,) kommer att vakna till en bister verklighet, liksom många av dem som röstade på något av de små uppstickarpartierna, som var de som kom att fälla utslaget till alliansens fördel (för minns att alliansen inte har majoriteten av samtliga röstande bakom sig).

En av de redan drabbade är arbetskamrat till en god vän till oss, en 30-årig civilekonom som, för någon månad sedan, fick sparken från det stora företaget där den gode vännen arbetar. Nej, han hade inte gått med i något fack för han trodde aldrig att detta skulle hända honom. Han hade förstås gått på och köpt moderaternas och Timbros propaganda.

Många fler, även unga människor, och sådana med goda utbildningar, kommer att göra den obehagliga upptäckten att de inte är så oumbärliga eller eftertraktade på arbetsmarknaden som de gärna vill tro och att deras politiska naivitet kommit att kosta dem väldigt mycket för, som Milton Frihetsson skriver:

Poängen är ju att de som är rikare ska bli rikare och alla andra på jorden är ju bara kanonföda och billig arbetskraft utan rättigheter och med kinesiska löner – det är ju därför facket måste krossas!

Kriget mot löntagarna och facken är redan i full gång, det krig som Thatcher förde i England för 25 år sedan, det krig som den ekonomiska eliten i USA fortlöpande fört mot facken sedan 1920-talet.

Länkar:
– Washington Post/artikel om den sjunkande medelklassen
– Motvallsbloggen om en del av den här problematiken Körd
Hittade även denna länk under eftermiddagen:
– ”Medelklassen förlorar mest på globaliseringen”, DN

Dessutom rekommenderar jag ännu en gång lyssnande på:
OBS 7/3, professor Arvidsson.

Klicka på bilden!

Ibland känner man inte för att blogga själv, detta har drabbat mig de senaste dagarna, inte för att det inte finns ämnen att blogga (läs gnälla och klaga) om utan för att det mesta är så eländigt att man inte vet var man ska börja. Därför nöjer jag mig idag med att citera en annan bloggare som jag gärna läser numer. På Milton Frihetssons blogg (länk finns till höger på denna blogg) hittar jag nämligen detta guldkorn:

Man vet att världen är upp och ned när liberaler vill införa övervakning värd en totalitär diktatur, införa globala skatter, hyllar kommunistdiktaturer och vill bomba u-länder.

Bättre kan det inte sammanfattas.

Lyssnade just på God Morgon Världen (P1) där panelen diskuterade avlyssning och bland annat det faktum att så få oroar sig eller anser att deras integritet kränks av att de kan bli, eller faktiskt blir avlyssnade. Det där förundrar även mig.

Någon framförde, på någon blogg, minns inte vilken, att det ju kan gå an att bli avlyssnad så länge vi har en anständig regim i landet, men hur blir det om vi får en betydligt otrevligare, en rent fascistisk, eller halvfascistisk sådan – en bra fråga. På denna fråga svarade emellertid någon annan att det där var en ganska dum fråga för den dagen vi har, eller får en fascistisk regering så kommer den att avlyssna oss vare sig vi redan har lagar som tillåter detta eller inte.

Det är givetvis riktigt att en sådan regering skulle avlyssna oss även om den tidigare regimen inte gjort det, och även om nuvarande lag förbjöd sådan. Men det finns ett argument i det här sammanhanget som jag inte har sett (vilket givetvis inte hindrar att någon redan kan ha fört fram det på någon blogg eller i något sammanhang):
Det är nämligen en stor skillnad, i det fallet det skulle gå så illa att vi får en fascistisk regim, om det redan finns en massa information lagrad om oss, om vad vi sagt och gjort medan vi känt oss trygga och trott på rättssamhället och yttrandefriheten, mot om sådan information inte finns lagrad vid det tillfället och den tänkta nya och odemokratiska regimen måste börja från början med avlyssning och registrering av oss.

När en viss tysk potentat ockuperade Holland visade det sig att hans hejdukar hade stor hjälp av Hollands, då sedan länge, noggrant förda folkbokföring genom vilket man kunde plocka fram en hel del människor som hade judar långt bak i släkten, så långt bak att de inte själva hade en aning om dem, och skicka dessa människor till utrotningslägren.

Det vill säga, om en sådan regim skulle komma till makten vet vi alla att från och med nu gäller det att hålla tand för tunga om vi inte vill råka illa ut, vilket innebär att det bli svårare för en sådan regim att plocka fram nytt ”komprometterande” material om oss medan den skulle ha en ren drömsituation när det mesta redan finns lagrat om oss, och som lagrats under hela andra förutsättningar.

Denna situation kanske vi hoppas slippa i framtiden, likafullt är det ett viktigt argument mot avlyssning av icke-misstänka och alla och envar. Och så fort avlyssningen blir mer allmän, kommer misstag oundvikligen att begås och helt oskyldiga människor kommer att råka illa ut av det skälet, även om vi har en demokratisk regering. Det kan vi vara helt säkra på, det har redan skett med den avlyssning man ägnat sig åt tidigare, och det är orsak nog att protestera ordentligt mot att våra regeringar blir alltmer intresserade av att kartlägga oss ända in under underkläderna.

Protestera mot den tilltagande övervakningen av oss.
Skriv på på listan här!

På Syrrans blogg läser jag ett väsentligt inlägg om utvisningen av Hassan Assad, läs det och skriv även på protestlistan mot denna rättsvidriga utvisning.

Båda dessa regeringsageranden handlar om samma sak, om hur rättssamhället nu avskaffas i rasande fart.