Djur/natur07/09 03:30

Jag ligger inte direkt åt det husliga hållet, trots att jag har gått på lanthushållskola en gång i min ungdom. Det är dock inte så mycket inte kunna som inte vilja. Men då och då tar jag fram husligheten. Ikväll blev det lingonsylt på de två hinkar lingon vi plockade på eftermiddagarna igår och i förrgår och som jag rensade under eftermiddagen idag. Det var 22 liter orensat, 20 liter rensat och blev 13 liter sylt i slutänden.

fyrklöver

Sylten hälls på krukor och ställs ner i stenkällaren i morgon och räcker sen förhoppningsvis i två år. De gamle sade alltid att man skulle laga lingonsylt så att det räckte så länge, och det gjorde mitt förra kok för just två år sen. Förra året var ett dåligt lingonår nämligen, så då blev det inga lingon.

Sommaren lider ju mot sitt slut nu. Den försvann fort men det har blivit en del gjort på stället även om jag hade tänkt göra mycket mer. Bland annat målade jag verandan i år. Nytt tak fick den förra året. Dessutom kan vi fortfarande njuta av lite blomsterprakt i trädgården, som liljorna nedan och rudbeckiorna (bilden under liljorna) som blommar just nu, liksom höstfloxen och malvorna som inte blommat ut än.

liljor

Tillagd kl 14.25: Så här ser några av de andra liljorna ut just nu.
liljor

långsidan

Så väntar jag bara på att höstastern, som står i förgrunden ovan och som jag fick av en snäll granne i våras, ska slå ut också. Jag vet inte om man kan köpa sådana idag. Det är ju en gammaldags blomma som tål frost och som kan stå och blomma till sent i november ibland. Jag hade en stor sådan på vårt förra ställe och var väldigt glad i den. Det var en fröjd att kunna ta in färska blommor från trädgården så sent på året och när höstmörkret började bli dystert. Nu gläds jag förstås över att äntligen ha fått en höstaster även här. De första knopparna börjar öppna sig just nu.

Några av gladiolerna har också slagit ut – äntligen men jag undrar om alla knoppar hinner göra det innan frosten tar dem.

gladiolus

Vi har hittills förskonats från mördarsniglarna så jag är väldigt noga med att inte ta in växter från människor som har sådana i sin trädgård. Får väl börja dra upp perenner själv nästa år, nu då vi  har ”hangaren”, växthuset alltså. Jag vill ha tåliga, frodiga blommor i  trädgården, som kommer med riklig bladmassa tidigt på våren och täcker över det ogräs jag inte har lust att rensa. Mitt trädgårdsintresse sträcker sig egentligen inte längre än att jag vill kunna njuta av blommorna. Arbetet med trädgården är jag inte så frälst på och gräsklippningen är hemsk. Den är morgondagens tretimmarssyssla. Hoppas det blir sista gången i år.

Slutligen vill jag ha en lite vackrare brittsommar än sommaren varit.

/Kerstin

Tillägg kl 19.20:
Gräsmattan är klippt och på det blev det en fredagsmiddag. Kom på att den förstås ska beskrivas sålunda (så att jag låter mycket husligare än jag är):
– Fransk omelett med chilikryddade stekta pumpaskivor på en bädd av smörstekta kantareller i grädde. Därtill en sallad med hemodlade pastatomater på en botten av finskuren isbergssallad med vinägerdressing.

Slut på husligheten.
/DS

Djur/natur22/06 13:20

EN RIKTIGT FIN MIDSOMMAR 

aklejor

önskas alla besökare av
Kerstin och Dan

Djur/natur28/05 01:45

Jag har ju lovat lite sommarrapporter från vårt lilla torp i skogen. Det är nödvändigt att tänka på och njuta av trevligheter ibland också. Så här kommer den första rapporten.

Nu har tornsvalorna, OK då, tornseglarna, kommit. Då är det högsommar. Jag har tyvärr bara sett att två par har flyttat in. Den tredje holken, som också var bebodd förra året, vill ingen bo i i år vad det verkar. Istället har det tidvis verkat som om två par slåss om en holk. Jag undrar lite smått om det bor någon annan fågel i den tredje holken. Roligt att det i alla fall finns två par tornsvalor i huset. Det är härligt och sitta och lyssna till deras sriii-sriii över huset. Det fina med de här fåglarna, dessutom och till skillnad från exempelvis hussvalor eller ladusvalor, är att de inte smutsar ner nedanför boet.

I trädgården har det börjat blomma så smått. Smörbollen är stor och grann och har blommat en dryg vecka nu. Den är alltid först ut. Sen har det gått fort. Just nu håller aklejorna på att slå ut och även prästkragarna. En av nävorna, brunnävan, blommar också sedan några dagar och en del av de vita pingstliljorna har slagit ut. Jag har väl 7 större ruggar samt en del mindre och självsådda ute i ängen. Flera ruggar är betydligt större än den på bilden nedan, där alla blommorna inte slagit ut än dock. De doftar fantastiskt.

Mina liljor, som jag satte fler av förra hösten, har kommit upp fint och det ska bli trevligt när de börjar blomma. Flera av dem doftar också intensivt. Löjtnantshjärtana vid köksfarstun blommar också. Den vita rikligt, den röda väldigt sparsamt. Halva busken är mycket mindre än den andra halvan. Vår lilla colliedam grävde där den står i våras, när hon hade för sig att hon skulle valpa (vilket hon inte skulle). Jag misstänker att hon rev av halva plantan med dess knoppanlag. Men några hjärtan är det i alla fall på den.

I Skogen runt huset börjar liljekonvaljerna slå ut. När man kommer ut i trädgården slår liljekonvaljdoften emot en med sådan intensitet att man nästan storknar. Vi  har mängder runt hela stället, säkert många tusen. De täcker nog en yta på någon hektar, kanske mer. Jag har i aldrig sett så mycket liljekonvaljer innan vi flyttade hit. Jag tycker om dem för de påminner mig om min lilla mamma, som fyllde år 1:a juni. När jag var liten kom alltid mormor hem till oss och gratulerade mamma med en bukett liljekonvaljer. Men min mormor dog redan när jag var 7 år.

Vi har förresten också nattviol på tomten och i år har en kommit upp i gräsmattan till och med. Men de blommar först kring midsommar. Även de har en fantastisk doft – nattetid.

trädgården

Så står eländet på plats då, plastväxthuset alltså, till Dans förtjusning och till bedrövelse för mitt estetiska sinne. Det första man ser när man går ut i trädgården är den där hemska hangaren. Jag får väl trösta mig med att det förhoppningsvis blir massor med tomater och annat gott vad det lider. Dessutom har jag själv lite plantor står där för tillväxt, bl.a. flera dubbla stockrosor, som jag har fått av dottern men som dock inte blommar förrän nästa år.

Har väl tänkt mig att försöka dra upp lite egna perenner framöver eftersom jag inte vill ta in några nya utifrån.Vi har nämligen inte några mördarsniglar i trädgården, eller i närtrakten, och jag är livrädd att få in dem. De kommer säkert med tiden men jag tänker göra vad jag kan för att hålla dem borta så länge som möjligt. Dock hämtade  jag en höstaster från en granne lite längre bort, där de där hemska sniglarna inte heller finns, och planterade igår kväll. Den har sett lite hängig ut under dagen men nu under kvällen har den rest sig. Det ska bli roligt att få en sådan igen. Jag hade en rejäl höstaster på vårt förra ställe och det var så fint att kunna ta in färska blommor långt in i november ibland.

vedhög

Våren har, som synes ovan, ägnats åt vedkapning och vedklyvning. Ska jag vara ärlig så har Dan gjort det mesta och en hel del tillsammans med dottern, som ska ha en del av den här veden. Nu ska vedhögen, som väl är nästan två meter hög, bara bäras in under tak och staplas upp också. Hua.

/Kerstin

Djur/natur&Ej kategoriserad&Massmedia21/05 00:12

Saxat ur DN På nätet:

Utnyttjade silvergruva i 20 år

Togs på bar gärning. Norsk polis misstänker att mannen har utvunnit silver och andra mineraler ur den k-märkta gruvan från 1623.

_____

Tänk att ingen noterat detta under nära 400 år, och så fantastiskt att bli så gammal.

Sen är det bråda dagar i trädgården just nu. Äntligen står hangaren färdig, ett plastväxthus som ser ut just som en sådan – i miniformat och då måste det ju fyllas, med plantor och förkultuveringsprojekt, samtidigt som ogräset växer som – ja just det ogräs, i rabatterna som måste rensas och gräset gör sammalunda och måste klippas oftare än man byter skjorta – nästan.

Konstaterar också att mitt krig mot maskrosorna har gett resultat. De  har numer lämnat plats för revsmörblommorna :-(.

/Kerstin

Djur/natur03/05 22:10

När jag påtade i rabatterna idag sprang vår tik, Syrran, fram och tillbaka utmed staketet och skällde ilsket. Till slut ledsnade jag på skällandet och frågade henne:

– Men lilla gumman, vad skäller du på?
Hon tittat förebrående på mig och svarade surt:
– MUF!

Det förklarade ju saken. Dem vill hon förstås inte ha smygande i buskarna runt huset :-).

/Kerstin

Djur/natur04/01 01:10

Uppdaterat 4/1 2012 kl.19.15:
Nu  är elavbrottet, som varade drygt 12 timmar, avhjälpt. Hoppas det inte återkommer.
/Kerstin

Nyss blinkade ljuset så snart sitter jag här utan el, misstänker jag, och ute har det börjat dåna i skogen. Om det är dött på bloggen några dagar så vet ni som tittar in här vad det beror på.

Dagen har ägnats åt att förbereda oss för det värsta, några dagars strömlöshet. Var inne i byn på eftermiddagen. Precis som jag satte mig i bilen övergick regnet i ett ymnigt snöfall med flingor stora som hus. Det var inte kul. Sikten framåt var c:a 8-10 meter så jag fick krypa i 15 km/tim så där en fem kilometer för jag såg inte nästa snöstolpe förrän jag hade passerat en och kommit halvvägs fram till nästa. Inte kul alls för jag hade ibland ingen aning om var vägkanten fanns i allt det vita.

I byn inhandlade jag nödmat, sådan där mat som går snabbt och lätt att laga i en enda kastrull, för att slippa stå med komplicerad matlagning vid vedspisen. Så har vi tappat upp en massa vattenhinkar och tagit in rejält med ved. Men jag hoppas förstås på det bästa, att det inte bli strömavbrott.

/Kerstin

Alliansfusk/lögner&Djur/natur&Miljövård07/11 21:03

I november förra året skrev vi om hur regeringen och jordbruksverket hotade att stoppa odlingen av ovanliga men värdefulla sorter av grönsaker genom att lägga nya avgifter på de små företag som säljer fröerna till dessa köksväxter (1).

Nu gör Landsbygdsdepartementet, med landsbygdsminister Eskil Erlandsson, och Jordbruksverket ett nytt försök att kväva handeln med de köksväxtsorter som inte ägs av de stora multinationella utsädes- och kemiföretagen. Den här gången använder Reinfeldt och hans regering en annan, men lika ”smart”, metod att få stopp på odling som inte storbolagen kan tjäna pengar på. Precis som förra året har man försökt genomföra förändringen under största möjliga tystnad och med minsta möjliga tillfälle för sakkunniga personer att få inflytande på besluten.

Så här har man gått till väga: Enligt den Avgiftsförordning som regeringen infört ska de avgifter som företag betalar till en myndighet för t.ex. tillsyn ”täcka verksamhetens omkostnader fullt ut”. Den första april (!) i år infördes en förändring i förordningen, som går ut på att regeringen kan ge myndigheten tillstånd att höja avgifterna för att kompensera att verksamheten tidigare har gått med förlust. Under åren 2007 – 2010 gick Jordbruksverkets frökontrollverksamhet verkligen med förlust, bl.a. beroende på kostnader för omorganisation i samband med nedläggningen av Statens Utsädeskontroll. Under sommaren bestämde regeringen och jordbruksverket, utan att tala med de företag som berördes, att småföretagen i fröbranschen retroaktivt skulle betala jordbruksverkets underskott.

Det praktiska resultatet blir att de små fröföretagen måste betala cirka tre gånger mer för tillsynen än tidigare. T.ex. Runåbergs fröer, minst 110 000 per år i kontrollavgift. Lindbloms frö, minst 140 000 (2). Men det stora fröföretaget Nelson Garden, med en omsättning på 275 miljoner, behöver inte betala något alls. De har nämligen flyttat sin verksamhet med fröförpackning till Lettland, där myndigheterna vill stödja jordbruket, även det småskaliga (3).

Hur gick det då med de höjda avgifterna för registrering av frösorter, som vi skrev om för ett år sedan? Jo, efter en mängd protester från olika håll, och en del publicitet i media, så backade jordbruksverket och sänkte avgifterna. Landsbygdsdepartementet reagerade också, om än med en viss fördröjning. I juli i år undertecknade nämligen Eskil Erlandsson ett brev till EU-kommissionen där departementet ber att ”ovanliga sorter” av köksväxter ska vara undantagna från registreringskravet (4). Alltså precis det krav som vi odlare och de små fröfirmorna framförde i november 2010.

Men under tiden har registreringskravet trätt i kraft, vilket gjort att det finns färre sorter att välja bland, för oss som letar efter någon speciell sort som ska fungera under de särskilda odlingsbetingelser som vi har i våra egna trädgårdar (5). Och i augusti utfärdade Jordbruksverket denna nya föreskrift om kraftigt höjda avgifter för frökontrollen.

Vi tror inte att landsbygdsminister Eskil Erlandsson menar allvar när han talar om vikten av biologisk mångfald och ”att understödja intresset för odling”(4). Om man ser till vad regeringen gör så är det bara de multinationella kemi- och utsädeskoncernerna som ska understödjas.

/Dan Gmark

Länkar:

1) Jordbruksverket vill inte ha någon mångfald – eller konsten att utrota gamla och uppskattade köksväxtsorter, Motvallsbloggen 7/11 2010
2) Jordbruksverket agerar mot den självständiga svenska fröhandeln
Leif Lindblom, Lindbloms Frö

3) Regimen trefaldigar avgifterna för ovanliga köksfröer, Cornucopia
4) Eskil Erlandsson kräver undantag för fröer, Pressmeddelande  från Regeringskansliet 15/7 2011
5) EU:s sortlistor för köksväxtfröer, Runåberg om hur regelsystemet ser ut efter den 1 januari 2011
- Jordbruksverket klantar till det igen, Flute-tankar 2011-11-07
- Supermiljöbloggen 2011-11-05
- Går solen ner över Svenska fröföretag? Lena Israelsson i Allt om Trädgård 2011-10-18
- Nya kontrollavgifter hotar den ekologiska odlingen, pressmeddelande från FOBO, Förbundet för organisk-biologisk odling 2011-10-18

Djur/natur&Politik/ekonomi18/06 18:44

Här har vi ett par imponerande snabbtänkta chimpanser med superuppfattningsförmåga (tack Marcin för länken). Det skulle kanske bli ordning på världens finanser om de fick sköta Wall Street istället för de tröga och korttänkta människor som sköter finanssektorerna idag.

Chimpanzee Cognition: Beats humans at memory task

(Gör du om chimpansens sista prestation? Jag gör det inte.)

Inte nog med att de klarar sådana här komplexa operationer, de har, har man visat, ett klart sinne för rättvisa, vilket man inte kan beskylla banksters och finansvalpar för att ha. Så jag röstar på chimpanserna vid nästa val, bara några av dem ställer upp.

/Kerstin

Djur/natur17/06 02:04

Det är högsommar och då får jag väl vara lite personlig, som jag brukar vara på somrarna ibland. En del bloggläsare menar ju dessutom att man blir trevligare som bloggare om man är det. Så nu ska jag berätta om hur sommaren är i vårt hål i skogen. Eftersom några har klagat på att jag har för få foton, så kommer här några sådana också, från vårt lilla sommar- och vinterparadis.

torpet

Först lite om det praktiska
Det har hittills varit en lite hektisk sommar. Började med att taket lades om i maj. Den här gången, till skillnad från när vi var unga, energiska och köpte vårt förra ställe, som det också regnade in i när vi flyttade in, hyrde vi snickare att lägga om taket. Det blev lite rörigt med alla byggnadsställningar runt huset och det gick inte att koppla av riktigt medan arbetet pågick. Det tog några veckor och lastbilen som kom med takpannorna avsatte djupa och irriterande spår i gräsmattan, som vi nu sliter med, bit för bit, för att få det klippbart igen. Men resultatet på taket är fint. Det skinande nya taket med den nymålade skorstenen blev ett verkligt lyft för torpet. För att inte tala om hur skönt det kommer att bli i höst när höstregnen sätter in och taket – förhoppningsvis – håller helt tätt oavsett vilken riktning regnet piskar mot taket från.

torpet

Så till djurlivet, som är en viktig del av vårt liv
Vi var lite ängsliga att tornseglarna (tornsvalorna), som beräknades komma innan byggnadsställningarna var rivna, skulle välja att inte flytta in i sina holkar i år. Men det gjorde de. De brydde sig inte ett dugg om byggnadsställningarna. Vi flyttade ett bo från andra sidan verandan, som inget par velat bo i tidigare, veckan innan de kom, och satte det bredvid den gamla holken på samma sida. Och tänk, det flyttade genast in ett par även i den holken. Så nu har vi tre par som häckar i huset (jag har ringat in det tredje så att det ska synas  var det sitter).

holkar

Jag kommer just in efter att ha suttit en stund och iakttagit dem när de gör sina hisnande flyguppvisningar ovanför huset. Det blir antagligen fina uppvindar från trädgården så här på kvällskvisten så de får sannolikt goda fångster. Det är lite mäktigt när sex tornseglare svischar fram några meter över ens huvud och skriar samtidigt. Det går fort.

Sädesärlorna hade däremot problem med takläggarna när de skulle bygga bo och flyttade ett par gånger innan de bestämde sig för tornseglarholken på gaveln av huset (sitter vid andra hörnet på samma gavel som den inringade holken), som det förresten aldrig har bott några tornseglare i.

Tornseglarna kommer ju sent, sista veckan i maj eller första i juni, lite beroende på vädret, och börjar därför häcka senare än småfåglarna. Normalt brukar vi klistra för holköppningarna med silvertejp tidigt på våren och ta bort tejpen så fort vi ser de första tornseglarna, annars flyttar småfåglar in i holkarna.

Sädesärlorna har tidigare byggt under nockpannorna, men det här nya taket är så vist ordnat (fast jag tycker det är lite trist) att det har en tätande vågig plastribba under pannorna så att det är nära nog heltätt och ger inga krypinmöjligheter för fåglarna. Alltså blev det den fjärde tornseglarholken för dem till slut.

Lite om våra sädesärlor
Hur som helst, årets ärlor är väldigt trevliga. De kan vara ganska olika så det verkar inte vara samma par som kommer flera år i rad, fast det är det kanske ibland (förra sommaren hade vi inga som häckade hos oss). De här har varit helt orädda, både hanen och honan, och kunnat skutta runt och samla insekter så nära oss som 70 cm.

Ibland har man undrat om de velat säga något. För en tid sen satt jag i en stol utanför köksfarstun och dottern stod på kökstrappan. Framför mig på marken skuttade en bofinkhona omkring, orädd också hon, och samlade upp hundhår till sitt bo. Då kom Fru Sädesärla flygande, landade en bit från bofinken, hoppade beslutsamt fram mot fru Bofink och jag trodde ett ögonblick att hon tänkte försöka köra bort bofinkhonan. Men hon hejdade sig några decimeter från bofinken, som nonchalerade henne totalt. Då vände sig Fru Sädesärla mot oss, skuttade beslutsamt rakt fram mot farstutrappen, upp på översta trappsteget och satte sig där och kvittrade samtidigt som hon tittade omväxlande på mig och på dottern, som stod bara en halvmeter ifrån henne. Det var förstås bara ett infall, men nog är det lätt i en sådan situation att inbilla sig att hon ville säga något. Kan ju inte påstå att jag förstår vad det skulle ha varit i så fall, missnöje med Fru Bofinks närvaro?

I vilket fall som helst har det här sädesärleparet pratat lite med mig varje dag, medan de samlat insekter till sina ungar. Däremot har de varit noga med att vi inte skulle se var de hade ungarna – men vi har ju lite större hjärnor än småfåglar så vi klurade förstås ut det i alla fall.

Kan sädesärlor försöka påverka oss människor?
För några somrar sedan, då det var väldigt torrt en längre tid, ställde jag ut en vattenskål till hundarna att dricka ur när de var ute på gården. Det visade sig att sädesärlorna drack ur skålen också. En dag var det torrt i skålen varpå honan skuttade upp på kanten, tjattrade och kikade samtidigt på mig, som satt i en stol några meter därifrån. Jag tog skålen med mig in. Hon flög förstås iväg några meter då. Så fyllde jag skålen med vatten, ställde ut den igen och satte mig på stolen varpå sädesärlan omedelbart hoppade upp på kanten och drack, och hon drack en god stund. I en sådana situation får man ju för sig att fågeln signalerade medvetet, ”du jag vill ha vatten”. Men man vet ju aldrig vad som kan röra sig i huvudet på en sädesärla. Totalkorkade är de dock inte för de förmår lära sig en del. Det har jag kunnat konstatera, liksom att olika individer lär sig olika saker och har lite olika ”personlighet”.

Dags för det farliga livet utanför holken
För ett par dagar sedan flög i alla fall årets ungar ur boet. Jag begriper inte hur mamma och pappa kan hålla reda på dem. Den här kullen sprider ut sig över hela området och sitter minsann inte där föräldrarna har lämnat dem. Förrförra årets ärleungar höll däremot ihop i en liten flock flera dagar efter att de lämnat boet. De tillbringade mesta tiden pipande och tiggande på laduggårdstaket. De här piper och tjatar från alla hörn i trädgården och flyger runt som yra höns mellan träden och de olika taken. Jag har därmed inte lyckats lista ut hur många de är, vet bara att de är minst tre. Här sitter en och piper.

digitalis

(Ber om ursäkt för att bilden är suddig. Bilden är tagen på långt håll och kameran är inget underverk – inte fotografen heller för den delen.)

Nu blir det spännande att se om paret lägger en kull ägg till. Bofinkhonan är på gång med sin andra kull. Hon samlar just nu hundhår som besatt igen.

Koltrastar sjunger vid huset nu
I våras gnällde jag ju här på bloggen över att jag inte hade någon sjungande koltrast i närheten av huset. Det har vi nu, flera stycken. De sjunger inte alls lika mycket och ofta som min saknade Kålle Trast, men de sjungar i alla fall någon liten trudilutt i gryningen och på kvällskvisten. En viss tröst i saknaden efter Kålle.

Naturen är också grym ibland
Men det händer också små tragedier i vårt lilla hål i skogen. I förrgår satt jag på huk vid rabatten vid ena gaveln och rensade ogräs då det plötsligt small till mot fönstret ovanför mig och ner trillade en hackspett, bara en och halv meter ifrån mig. Den fladdrade till med vingarna ett par gånger och sedan var den stilla. Den hade flugit mot sovrumsfönstret och bröt förmodligen nacken direkt. Sådant gör mig alltid lite ledsen. Det är ju små liv det där också. Jag hoppas att det var en ungfågel så att den inte hade beroende ungar. Men den var fullt färdig i fjäderskruden.

Mina paddor är framme förstås och söker insekter runt kökstrappen varje kväll. Det här fotot tog jag för en stund sen. Jag har ljusat upp det en del, så i verkligheten är paddan mörkare. Den har en rent otroligt effektiv skyddsfärg, så jag får se mig för mycket noga när jag går ut på trappen i mörker, så att jag inte trampar på en. Läste någonstans att paddor kan bli uppåt 40 år gamla. Kan det var riktigt? Jag har under alla omständigheter ingen lust att korta deras liv, hur kort eller långt det än är normalt.

padda

Sommarplågorna
Men vi har sommareländena också, de där jag försöker tänka på när snöskottningen är som jobbigast mitt i vintern och trösta mig med att de i alla fall inte fördystrar livet för mig just då, fästingarna och knotten alltså. I år har det varit en torr vår så båda blodsugarna har varit sparsamt förkommande. Men så kom regnen för någon dryg vecka sen och nu kan man inte längre vara ute i skymningen för man blir helt uppäten av knotten. Och som de som besökt bloggen tidigare vet, så har jag blivit borreliasmittad i vår vilket jag märkte för ett par veckor sen.

Blommor och annat trevligt
Förutom allt pyssel med att få ordning på gräsmattan igen så att man kan klippa den, och att vi håller på att göra i ordning magasinet till en användbar och praktisk snickarbod, med ny skåpinredning, ny arbetsbänk (nåja. inköpt begagnat) och nymålade väggar och tak, så njuter vi av blomsterprakten och av att det är ganska soligt och fint väder – och väldigt tyst och fridfullt i vårt hål i skogen, bortsett från olika ljud från de vilda djuren, och från hundarna ibland.

Tranorna trumpetar ibland från ängen en bit bort och morkullorna sträcker över huset vid samma tider varenda kväll.

blommor

digitalis

Och över alltihop lyser vår gamle Banjo, nu tio år gammal, den äldste av våra tre hundar (ättling i rätt nedstigande led från min första collie, som kom till oss 1979). Han njuter fortfarande av livet och sommaren och ger ännu inte intryck av att vara urgammal även om det märks att han inte är  en unghund längre.

Banjo

Önskar så alla besökare en lika skön sommar som vi har just nu.

/Kerstin

Djur/natur&Teknik/teknologi26/05 19:14

Jag förstår att så många människor finner det  hemskt med susandet från vindkraftsnurrorna. Så nu föreslår jag att man hugger ner alla Sveriges skogar. Det brusar och susar förfärligt i trädkronorna när det blåser, för att inte tala om när det stormar. Då dånar skogen på ett väldigt skrämmande sätt.

Så skogssuset måste ju vara mycket störande  för många av dem som bor i närheten av en skog. Gör om Sverige till ett gigantiskt och rofyllt hygge alltså.

Tacka vet vi kärnkraften således. Det är väldigt tyst och lugnt runt Tjernobyl numer, och det kommer det att vara runt Fukushima också, under lång tid. Stora områden runt dessa kärnkraftverk påverkas idag inte speciellt mycket av mänsklig miljöförstörande verksamheter. Här får naturen en chans att utvecklas precis som den vill. Inga störande vindsnurror där inte.

/Kerstin

« Föregående sidaNästa sida »


Motvallsbloggen
lades ut 10/2 2005

Webmaster