Vilka har de beryktade mejlen om Reinfeldt skickats till? Svaret på den frågan avgör om det handlar om förtal eller inte, som man också konstaterade på TV i går kväll.

Om mejlaren Mats L bara har skickat mejlen till journalister, eller till tidningsredaktioner, så måste han dels ha litat på meddelarskyddet, dels ha litat på att journalisterna skulle undersöka saken innan de eventuellt publicerade påståendena om svart piga och annan svart arbetskraft. Då är det rent juridiskt inte förtal från hans sida. Då är det ett tips till tidningsredaktioner som aldrig borde ha kommit vidare därifrån om man där konstaterat att tipset inte hade fog för sig.

Om han dessutom, och endast, utöver mejl till redaktioner/journalister, har skickat mejlen till Reinfeldt själv och/eller till M:s partikansli, för chans till yttrande om saken, så får det ju snarare anses som ett ganska juste drag, att han också varit hederlig nog att informera dessa om vad han misstänker och tänker sätta tidningar på att undersöka.

Jag har under dagen försökt hitta uppgifter om hur det verkligen gått till men inte lyckats och det gör mig misstänksam. Dock verkar det som om det ovanbeskrivna scenariot kan vara det riktiga. I så fall undrar jag vilken journalist, eller vilken redaktion, som läckte om de här mejlen. Den redaktionen, eller den tidningen skulle jag inte vilja ha något att göra med. Den kan man ju inte lita på vad gäller meddelarskydd och garantin för anonymitet.

Om å andra sidan, mejlen också har skickats till privatpersoner och/eller till bloggare som inte har skaffat sig status som offentlig publicist och som därför inte har ansvarig utgivare, så handlar det om förtal och då var mejlen värda fördömande. Vi får väl se framöver, om det nu blir polisutredning, hur det går, och hur det var med de här sakerna.
Jag väntar med min bedömning till dess. Men under tiden kan jag inte låta bli att fundera vidare:

Om mejlaren Mats L faktiskt trott att Reinfeldt använt svart arbetskraft så hade han rätt i att det hade varit av intresse för väljarna att få veta den saken, och då har han bara gjort vad han borde göra, försökt påvisa en dubbelmoral hos den person som aspirerar på statsministerposten efter nästa val.
Har vi anledning att tro att mejlaren var medveten om att han for med lögn? Jag tror faktiskt inte det, för då hade han troligen insett att de redaktioner och/eller journalister, som han mejlade till, skulle avslöja lögnen och aldrig publicera hans påståenden och då hade saken stannat vid hans mejl till redaktioner/jurnalister och aldrig blivit något ”förtal”. Vi har alltså viss anledning att tro att mejlaren var i god tro i sakfrågan.

Så har det också kommit upp en nidbild/satirbild på massmediaagendan, gjorda från socialdemokratiskt håll, där en behornad potentat håller upp ett plakat med en bild på Reinfeldt. Denna bild har skickats ut till socialdemokratiska organisationer och det anses vara illa.
Det är förvisso en satirisk bild som inte smickrar Reinfeldt och M, men jag hoppas att jag slipper läsa upprörda inlägg om denna bild från personer som för bara någon vecka sedan, med stor emfas, försvarade Muhammedbilderna. Inte kan väl Reinfeldt eller moderater i allmänhet, demokrater och förespåkare för det fria ordet som de är, ta sååå illa vid sig av denna ”skämtsamma bild”!

*****************************

Tillägg 22/4 2007 angående den i mejlen omtalade barnflickan

– Reinfeldts barnflicka jobbade illegalt, Metro 29/1 2007

Länkar också till senare inlägg på Motvallsbloggen om Reinfeldts barnflicka:
– Reinfeldt i blåsväder – fram med tsunamibanden igen
– Hur var det nu med Reinfeldts serbiska barnflicka?
– Dags igen – för mobbning av Danielsson alltså (2/2 2007) – animerad Motvallssatir om barnflickan

Det har fortfarande inte bringats klarhet i hur det var med den där barnflickan, som Reinfeldt envist förnekade existensen av och som mejlaren anklagades för förtal av honom om. Ingen har behagat pressa Reinfeldt om saken – konstigt nog och trots att barnflickan uppenbarligen existerade, även enligt egen utsago (se länkar i de senare blogginläggen om saken).

Jag har förstås fått för mig att det blivit en vanlig metod, både inom parterna, i de interna maktstriderna, och mellan partierna, att man utnyttjar massmedia och meddelar ofördelaktiga saker om konkurrenter som man vill göra sig av med eller oskadliggöra politiskt.

Första gången jag kände mig säker på att den här metoden utnyttjades, systematiskt också i svensk politik (i amerikansk politik har den ju varit vanlig mycket länge), var också under våren före ett val, nämligen när någon måste ha tipsat massmedia om Ebbe Karlsson och hans underliga ageranden i samband med utredningen av Palmemordet, där bl.a. Anna-Greta Lejon fick avgå så småningom. Affären pågick i massmedia under lång tid, med nya smaskiga detaljer varje vecka. Någon måste kontinuerligt ha läckt detaljer till massmedia den gången. Så plötsligt dog skandalen med Ebbe Karlsson-affären i massmedia och istället avslöjades storpampars, inom företagarvärlden, skumma boendeformer, hur de fick villor och attraktiva lägenheter billigt och kom undan med skatt. En slump? Vet inte men tror inte det.

Undrar också hur massmedia kom på Mona Sahlins Tobleroneköp just när hon var på väg att bli nästa ordförande i det socialdemokratiska partiet? En slump? Vet inte men tror inte det. Hur fick massamedia reda på Malms famösa uttalande om kvinnor, och just när han var obekväm för socialdemokratiska partiet (rosornas krig)? En slump? Vet inte men tror inte det. Hur får massmedia reda på alla politikers porrbesök? En slump? Vet inte men tror inte det. Anna Sjödin skandaliseras, en sosse som slåss på krogen! Karin Pilsäter kör rattonykter men henne ska man ha medkänsla med. En slump? Vet inte men tror inte det.

Så här kunde man fortsätta att fråga om affär efter affär. Det som skiljer den senaste historien från tidigare sådana är att här är det uppgiftslämnaren/tipsaren och hans parti, som skandaliseras inte den som tipsen handlar om (som kanske är helt oskyldig, uttalar mig inte om den saken här). Det tog dessutom tydligen flera månader innan den här skandalen briserade, och precis lagom tills följetongen med KU-förhören tagit slut? En slump? Jag bara undrar?

Kan det faktum att det bara är socialdemokrater som drabbas av skandaler bero på att nästan alla våra massmedia är borgerliga idag? Vet inte, men tror det.

Vet vi vanliga dödliga, vi inom valboskapen, någonsin vad som utspelar sig bakom kulisserna? Tror inte det.