Mina storfavoriter  bland bloggarna just nu och inför valet, som jag varmt rekommenderar läsning av, är:

1: Utredarna, som ger för alla löntagare mycket viktig information

2: Storstad, med mängder av statistik om hur Sverige ser ut efter fyra år med Alliansen, många gånger till skillnad från de intryck borgerliga media ger

3: Ett Hjärta Rött, som beskriver hur sjuka och arbetslösa behandlas i dagens Sverige och på grund av de lagändringar och förändringa i våra offentliga försäkringssystem som Alliansen har vidtagit

4) Ekonomikommentarer har också flera intressanta diagram

Jag sätter inte ut länkar till enskilda inlägg här, eftersom alla fyra har skrivit en hel rad viktiga inlägg de senaste veckorna, som alla bör läsas.

/Kerstin

Stellan Skarsgård på rödgrön dag i Kungsträdgården

/Kerstin

Det är väl underligt, Alliansregeringen och dess supporters klankar alltid ner på allt som är kollektivt, kollektivt ägande, kollektivt agerande inom fackföreningarna, kollektiv solidaritet mellan löntagarna. Det är kommunism och förkastligt varför man agerat kraftfullt för att slå sönder fackföreningarna och lyckats ganska bra med den saken, och för att sälja ut gemensam egendom. Men kollektivt agerande och solidaritet mellan dem i den rika eliten, inom Svenskt Näringsliv ex, det är helt OK. (Förmodligen för att det är därifrån man får sina partibidrag, de där man inte vill redovisa offentligt och att det är därifrån man räknar med att få en god personlig belöning efter sin politiska gärning, en välavlönad anställning utan betungande arbetsuppgifter.)

Dessutom är kollektiv bestraffning av vanliga människor helt OK enligt Alliansregeringen, som när man bestraffar alla sjuka för att några få fuskar med de kollektiva försäkringarna. Kollektiv bestraffning har annars alltid ansetts förkastligt och vara något som inte hör hemma i en demokrati. Men vi vet ju redan vad Moderaterna anser om demokratin, att den aldrig borde ha införts.

Läs Jenny Fjells, disputerad läkare och initiativtagare till nätverket Resurs, öppna brev till Fredrik Reinfeldt.

Tack Ilse-Marie, på bloggen Ett hjärta Rött, för länken.

Man kan inte låta bli att undra över hur de människor är funtade som anser att sänkta skatter, några hundralappar mer i plånboken för just dem själva, är det viktigaste i världen. Tycker de verkligen att cancersjuka människor gärna kan dö utan att de omhändertagits på bästa sätt under sina sista levnadsdagar eller att allvarligt sjuka bör kastas ner i total fattigdom om de inte kan arbeta?  Är de så totalt egofixerade att de anser att ”bara just JAG får mer i plånboken – just nu, så tycker jag allting är bra”. Är de så totalt fantasilösa att de inte inser att vilken minut som helst kan de själva tillhöra de hjälpbehövande och sjuka eller att de allra flesta av dem kommer att tillhöra den gruppen – förr eller senare om de får leva?

Ja, jag talar förstås inte om dem i den superrika eliten, för de behöver ju inte tänka på vad som händer om de blir sjuka, ja behöver inte tänka överhuvudtaget vad det verkar. Men alla de andra som röstar på något av Allianspartierna- hur tänker de? Jag förstår det faktiskt inte.

/Kerstin

Rekommenderad läsning:
- Facit: Detta har hänt med a-kassan, Storstad
- Perversa effekter och anekdotisk bevisföring, Stardust Blogg

Moderaterna vill absolut inte ha en lag som tvingar de politiska partierna att redogöra för varifrån deras bidrag kommer. Detta trots att EU rekommenderar en sådan lag.

Europarådet drog slutsatsen att det behövs regler för att inte Sveriges rykte som ett land utan korruption inom det politiska systemet skulle skadas. På den hårda kritiken svarar regeringen att det ”finns inga planer att ändra dagens system”. (DN)

Moderaterna borde nog snarare välkomna en sådan lag för annars är det ju lätt hänt att väljare tror att partiet agerar i stora bidragsgivares intressen istället för i svenska folkets, att de är lika korrumperade som sina idoler, de amerikanska partierna alltså, som i stort sett ägs av storföretagen och de gigantiska finansintressena. Men tom i USA är partierna enligt lag skyldiga att öppet redovisa varifrån de får bidrag över en viss storlek.

Moderaterna skulle ju, tycker man, vilja undvika misstankar om att man fått stora pengar från exempelvis det läkemedelsindustriella komplexet, som klart tjänat på Alliansens/Moderaternas politik. För dessa är det för det första en stor hjälp att Alliansen drog in alla bidrag till Kilen, nästan direkt efter förra valet, organisationen som stöttade och hjälpte läkemedelsberoende människor (att komma ur beroendet), de mest lönsamma personer som de s.k. läkemedelsbolagen kan ha. Likaså tjänar läkemedelsbolagen stora summor på att regeringen slagit sönder det statliga Apoteket och nu tillåter viss läkemedelsförsäljning i diverse andra affärer. Alla vet att det säljs mer läkemedel när sådana kan säljas lite varstans. Privatiseringar av vårdcentraler och sjukhus leder också till större vinster för läkemedelsbolagen och de stora vårdkonglomeraten.

Alla vet också att vården är ofantligt mycket dyrare – och sämre i USA, där de privata profitintressena styr allt, än den varit i det Sverige som hade gemensamt och solidariskt finansierad, ägd och styrd vård.

Vad väljarna tycker om hemliga partibidrag? Jo så här enligt DN;

Även inom de partier som av integritetsskäl inte redovisar sina större bidragsgivare finns en majoritet bland de egna väljarna för att man ska redovisa sina privata partibidrag. Det visar en ny mätning som Sifo gjort på uppdrag av Miljöpartiet där 1.125 svenskar intervjuats mellan den 31 augusti och 2 september.

Inom Moderaterna är 51 procent av de tillfrågade för och 42 emot. Inom KD är 44 för och 39 procent emot. Totalt är 60 procent av de tillfrågade i undersökningen för en redovisning av privata partibidrag över 20 .000 kronor och 26 emot. Övriga har svarat ”vet ej”. (DN)

Så där ser man, det är inte i  huvudsak det svenska folket, eller ens de egna väljarna Moderaterna bryr sig mest om vad gäller den här saken. Så vilkas intressen tillvaratar man i första hand?

/Kerstin

Länkar:
- S byter sida om hemliga partibidrag, DN
- Fp vill att moderaterna redovisar partibidrag, Arbetaren
- Regeringen vill hålla partibidrag hemliga, Ekot SR
- Man kan få magsår för mindre, Lasses blogg
- Mutor är detsamma som korruption, Lasses blogg
- Moderaterna ljuger, Jinge.se

Om läkemedelsindustrin:
- Tusentals fast i läkemedelsmissbruk, Läkemedelsvärlden 3/9 2010
- Maknaden löser inte recistenshot, Läkemedelsvärlden
- WHO och pandemiexperterna – en sorlig historia, Läkemedelsvärlden

Hör just på radion att Alliansen säger att det ska kunna vara ”frivilligt” att stanna kvar i arbetslivet tills man fyllt 69.

Visst frivillighet låter ju bra, men är det någon som tror att det handlar om frivillighet? Är det någon som inte förstår att detta innebär icke-full pension för dem som avgår med pension tidigare och att detta drabbar framför allt dem med slitsamma arbeten och låga löner? Det handlar inte alls om omtanke om dem som vill jobba högre upp i åldern, utan om att sänka statens utgifter för pensionerna för att kunna sänka skatterna, framför allt för de rikaste. Om det handlade om verklig frivillighet, utan sänkning av pensionen om man avgår tidigare, då skulle det vara en bra reform, men det kan vi  vara säkra på att det inte gör. Det gjorde det inte förra gången man ökade ”frivilligheten” i det här avseendet, från 65 till 67 år.

I verkligheten är detta ytterligare ett förslag som gynnar de rikaste och dem med de minst ansträngande arbetena, journalister och andra med s.k. intellektuella yrken, medan de människor som sliter i de tunga jobben, som oftast också är de sämst betalda, och som är utslitna långt före 69 års ålder, får finna sig i att stampas ut ur förvärvslivet med ytterst låg pension. Många av dem kommer att få så låg pension att den knappt räcker till nödtorften. Somliga kommer i praktiken att tvingas leva på socialbidrag istället för att få gå i pension när deras kroppar inte klarar av att arbeta längre och vad det innebär vet alla som är tillräckligt mogna för att att ha berättigad rösträtt.

Återstår att se hur många som låter sig luras av det förföriska talet om ”frivillighet”, som journalisterna sååå gärna framhåller, det där talet som Reinfeldt använde också vad gäller föräldrars ”rätt” att byta till bättre skolor för sina barn (se det förra inlägget) och som många olyckligt drabbade barn får betala dyrt för, i synnerhet som Alliansen samtidigt skar ner rejält på Komvux, som gav många av dem en andra chans.

Ni som är unga, tänk! Det må vara att det dröjer länge innan ni blir pensionärer, ja egentligen blir ni det nog aldrig. Man brukar inte tro att man ska bli så urgammal när man är under 45. Men era föräldrar kommer dit ganska snart, och om dessa inte får en pension som de kan leva på, inte får adekvat vård när de behöver det, då blir det ni som får ta på er mer av försörjningsansvaret för dem liksom stora delar av vårdansvaret. Det blir garanterat mycket dyrare för dem som har i förtid utslitna föräldrar och arbetssammare, än att betala lite mer i skatt under det yrkesverksamma livet.

För att inte tala om detta eviga politiska tjat om att vi måste åstadkomma tulipanaros: Vi måste alla arbeta mer – men det finns inga arbeten åt oss. Var och en som kan tänka en klar tanke inser att politiker endera är dumma som spån eller ljuger oss rakt upp i ansiktet, lurar oss fullt medvetet. Ekvationen går nämligen omöjligt ihop.

Och fortfarande gäller att Sverige som nation aldrig har varit rikare än den är idag. Var finns alla pengarna? Jo de har inte sipprat utan forsat upp till överklassen de senaste 20 åren. 1% av Sveriges befolkning äger, hörde jag på radion häromdagen, 40% av alla landets tillgångar. Det förklarar det mesta och denna procent vill ha ännu mer av tillgångarna, och får det genom den utlovade ”frivilligheten” om att få arbeta till 69 års ålder.

/Kerstin

Länkar:
- Alliansens valmanifest, Studio Ett
- Sveriges rika rikare än man tidigare trott, Ekot
- Rikaste procenten äger 40%, Ekot
- Få överraskningar i alliansens valmanifest, AB
Övrig rekommenderad läsning:
- Anne-Marie Lindgren om Erlander och Reinfeldt – tänkvärda tankar, Begrundat och plitat

Inom äldrevården i Kalmar har man problem med att några äldre har ”spöken” hemma hos sig så anställda känner obehag att gå hem till vissa av de gamla.

Men kära nån, människor som är eller börjar bli dementa hör och ser allt möjligt som inte finns. Min mamma hade också besök, av min sedan 10 år döda pappa och av avlidna bekanta när hon hade börjat bli dement. Hon hörde konstiga ljud som ingen annan hörde. Hon trodde att figurerna i TV-rutan bodde inuti TV:n och vågade inte stänga av TV:n i rädsla att skada dem som bodde därinne.

Problemet är dock, sägs det, att här känner även hemtjänstpersonalen, inte bara de gamla, att det finns någon i rummet och upplever obehag. Så hur okunnig är personalen inom hemtjänsten i Kalmar, undrar man? Utbildning av densamma kanske vore en förnuftigare åtgärd än att kalla in medier för att skrämma bort spökena, som man tydligen har gjort någon gång tidigare. Det har man dock inte för avsikt att göra den här gången. Har de statliga spökbidragen till kommunerna dragits in månne?

/Kerstin

Länkar:
- Spöken skrämmer hemstjänsten i Kalmar, Kvällsposten
-  Läskiga spöken får hemtjänsten att  backa, AB

This is the most alarming book I’ve read in years. The approach is neither polemical nor ideologically slanted. Relying on medical evidence and historical documentation, Whitaker builds his case like a prosecuting attorney / Carl Elliot, MD, PhD, Professor, Center for Bioethics University of Minnesota, and author of BETTER THEN WELL.(min översättning: Detta är den mest alarmerande bok jag har läst på åratal. Angreppssättet är varken polemiskt eller ideologiskt. Med utgångspunkt i medicinsk evidens och historisk dokumentation bygger Whitaker under sin sak likt en åklagare.)

Så här lyder en av baksidestexterna på boken Anatomy of an Epidemic. Magic Bullets, Psychiatric Drugs, and the Astonishing Rise of Mental Illness in America, av vetenskapsjournalisten Robert Whitaker (2010), boken som ramlade ner i min brevlåda för någon vecka sedan, efter beställning. Och det må jag säga, det var en läsresa som visserligen i sak sade vad jag redan delvis visste men som också gav ytterligare hårresande och saklig information om psykiatrins och läkemedelsföretagens gigantiska bluffbygge.

Om du ska ljuga, skrev Goebbels på sin tid, ljug så ordentligt att folk tror dig för att de själva aldrig skulle komma på idén att ljuga så kraftigt, småljugande genomskådar många människor däremot (fritt ur minnet). Det psykiatriska samfundet och dess viktigaste allierade, tillika finansiärer, de stora läkemedelsbolagen, har under många år serverat världen en lögn som är så enorm att man inte riktigt vill tro det man läser, trots att alla data och allt förnuft säger att det är korrekt. Eftersom jag visste en del av det här redan, hade misstänkt annat och dessutom kan konstatera att författaren går noggrant tillväga och redovisar grunderna för det han påstår, så ja – jag tror honom. Likadant gör läkaren och professorn Carl Elliot och flera andra läkare och psykiatriker, som tydligen varit lika upplurade av läkemedelsföretagen och somliga av sina kollegor inom det psykiatriska etablissemanget i USA. Vi har sett en del av dessa även i Sverige, läkare och psykiatriker som stått på Eli Lilly’s och de andra läkemedelsjättarnas lönelistor och som ägnat sig åt att göra reklam för de produkter som Whitaker diskuterar i sin bok.

Hela bilden av den ”fantastiska psykiatrin”, att den numer är lika vetenskaplig som den vanliga läkekonsten, visar sig vara en ren myt. Är man intresserad av psykiatrin, dess utveckling och av utvecklandet av de lugnande och antidepressiva preparaten, då ska man absolut läsa den här boken. Den är närmast gastkramande, som en bra deckare, för den intresserade. Jag kunde inte sluta läsa den förrän jag kommit till den sista av de 360 sidor som boken omfattar.

Man får först läsa om psykiatrins utveckling från slutet av 1800-talet fram till våra dagar. Därefter får läsaren en genomgång av vad vetenskapen egentligen har haft att säga om de preparat som läkare och psykiatriker numer skriver ut i mängder och för minsta lilla livsoro. Ovanpå detta går författaren igenom hur psykiatrikersällskapen i USA och läkemedelsindustrin samarbetade i en enorm kampanj för att dels ge psykiatrin en högre status och ett sken av vetenskaplighet, dels ge läkemedelsföretagen större marknader, högre försäljning av sina produkter.

Någonstans mellan åren 1950 och 1975 övergick med andra ord psykiatrin från att ha varit en specialitet inriktad på att hjälpa mentalt sjuka och deprimerade människor till att närmast bli en ren försäljningsorganisation som med lögner och skönmålningar förespeglade människor bot som den inte kunde leverera.

Folk blir inte bra av psykiatrins moderna preparat
Den första stora lögnen består i påståenden att dagens psykiatri är så mycket bättre på grund av de moderna medicinerna som kom på 1950-talet, att man botar så många fler psykiskt sjuka nu än tidigare. Författaren går bl.a. igenom gamla journaler och konstaterar att:

Given this great advance in care we should expect that the number of disabled mentally ill in United States, on a per capita basis, would have declined over the past fifty years. We should also expect that the number of disabled mentally ill, on a per-capita basis, would have declined since the arrival in 1988 of Prozac and the other second- generation psychiatric drugs……instead, as the psychopharmacology revolution has unfolded, the number of disabled mentally ill in the United States has skyrocketed. Morover, the increase in the number of disabled mentally ill has accelerated further since the introduction of Prozac…….Most disturbing of all, this modern-day plague has now spread to the nations’s children (sid. 5)

(Min översättning: Med tanke på dessa framsteg inom vården skulle man förvänta sig att mentalt sjuka med funktionshinder i USA, per capita, skulle ha minskat över de sista femtio åren. Vi skulle också förvänta oss att antalet mentalt sjuka med funktionshinder, per-capita, skulle ha minskat ännu mer sedan Prozac och andra generationens psykiatriska preparaten introducerades…..istället , alltmedan den psykiatriska farmakologin utvecklades, har antalet mentalt sjuka med funktionshinder exploderat i USA. Och ännu värre, ökningen av antalet mentalt sjuka med funktionshinder har accelererat sedan introduktionen av Prozac…….. Det mest oroande av allt, den här moderna landsplågan (eg.” pest”) har nu spridit sig till nationens barn.)

1955, skriver Whitaker, vårdades psykiskt sjuka på institutioner. Idag lever de flesta på sjukbidrag (sjukpension/sjukbidrag) ute i samhället eller på speciella hem för mentalt sjuka. 1955 fanns det 355.000 personer med psykiatriska diagnoser på mentalsjukhusen. Det innebar att 1 person av 468 var mentalt sjuk 1987  uppbar 1 på 184 personer sjukbidrag/sjukpension på grund av mental ohälsa och 2007 var det 1 på 76 som befann sig i den situationen. Antalet mentalt sjuka har mer än dubblerats bara sedan 1987.

Vidare, skriver Whitaker, var endast 50.937 personer på mentalsjukhusen  diagnostiserade som deprimerade eller schizofrena 1955, men:

In 1955, major depression and bipolar illness didn’t disable many people. …But during th 1990s, people struggling with depression and bipolar illness began showing up on the SSI and SSDI rolls in an ever-increasing numbers, and today there are an estimated 1.4 million people eighteen to sixty-four  years old recieving a federal payment because they are disabled by an affective disorder. (sid. 7)

(min översättning: 1955 blev inte många människor funktionshindrade på grund av depression eller bipolär sjukdom….. Men under 90-talet började människor som kämpade med depression och bipolär sjukdom dyka upp i sjukersättningsstatistiken i ett ständigt ökande antal och idag uppbär omkring 1.4 miljoner människor mellan arton och sextifyra år någon form av statlig ersättning för att de är funktionshindrade pga någon känslomässig störning.)

Whitaker konstaterar så att 1987 fanns det 16,700 barn under arton år som uppbar ekonomisk ersättning på grund av mental sjukdom, men från 90-talet börjar antalet öka lavinartat och i slutet av 2007 fanns det 561.569 sådana barn. Inom bara två decennier hade mentalsjukdom bland barn trettiofaldigats. De antidepressiva medlen kom omkring 1990.

Vi får också veta att den största delen av både de deprimerade och av dem som diagnostiserades som schizofrena blev bra alldeles av sig själva för 100 år sedan. Idag däremot, blir en mycket mindre andel av de insjuknade bra igen trots de ”utmärkta” mediciner de får numer. Detta får Whitaker att ställa frågan om det kan var så illa att de moderna medicinerna i själva verket gör människor inte bara sjukare utan gör dem livslångt sjuka.

Over the past twentyfive years pychiatry has profoundly reshaped our society. Through its Diganostic Manual, psychiatry draws a line between what is ”normal” and what is not………

Indeed the story told by psychiatry about ”chemical imbalances” in the brain have reshaped our understanding of how the mind works and chalanged our conception of free will…………

But today, children diagnosed with mental disorders – most notably, ADHD, depression, and bipolar illness – help populate the schoolyard. These children have been told that they have something wrong with their brains and that they may have to take psychiatric medications the rest of their lives, just like a ”diabetic takes insulin”. (sid 10)

(min övesättning: De senaste tjugofem åren har psykiatrin förändrat vårt samhälle i grunden. Genom sin Diagnostiska Manual, drar psykiatrin upp en gräns mellan vad som är normalt och vad som inte är det………..

Faktiskt har psykiatrikernas berättelse om kemiska obalanser i hjärnan förändrat vår uppfattning om hur det mentala fungerar och förändrat vår uppfattning om begreppet ”fri vilja”.

………  Men idag hjälper barn som diagnostiserats med mental sjukdom, huvudsakligen ADHD, depression och bipolär sjukdom, till att befolka skolgården. Dessa barn har fått höra/veta att de har något fel på sina hjärnor och att de kan behöva psykiatrisk medicin resten av sina liv, precis som ”diabetiker måste ta insulin”.)

Intressant i sammanhanget är också att alltmer av vad som tidigare betraktats som normalt beteende nu av psykiatrin klassas som mentalt defekt. Det är detta jag på bloggen har kallat för ”biologism”, och för ”den biologiska ingenjörskonsten”.

Medicinernas vetenskapliga grund
Efter att vi fått lära känna några personer som diagnostiserats och efter att vi har fått en utförlig genomgång av de här preparatens historia, kommer Whitaker till det vetenskapliga underlaget för dagens rent enorma medicinering med SSRI och neuroleptika och här berättar han en rent chockerande historia.

För det första började alltså psykiatrikerorganisationerna i USA samarbeta med läkemedelsindustrin under senare delen av 1900-talet i en förhoppning att forskningen skulle kunna hjälpa upp det tämligen dåliga anseende som psykiatrin åtnjöt under 60- och 70-talen. Psykiatrikerna ville få igenom en föreställning hos allmänheten om att psykiatrin var lika vetenskaplig och vilade på samma tillförlitliga biokemiska grund som traditionell medicin. För detta syfte initierade psykiatrikernas organisationer en ren propagandakampanj, tillsammans med, och till största delen betald av läkemedelsindustrin. Berättelsen om hur detta gick till är som att läsa en berättelse om hur de politiska kampanjerna har utvecklats de senaste 30 åren.  Jag ska försöka återkomma till detta i ett senare inlägg.

För det andra producerade de ”teorin” om hur de här medicinerna verkade på hjärnan enligt samma princip som insulin gör för den diabetessjuke, rättar till en kemisk obalans i hjärnan alltså. Jag har återkommande uttryckt mitt starka tvivel på den här liknelsen här på bloggen, och varit mycket kritisk till att man sprider den, men här blir tom jag chockerad.

Forskarnas intresse riktades tidigt mot serotonin, skriver Whitaker, en substans som medverkar i överföring av nervimpulser mellan nervellerna. Systemet är mycket komplicerat men:

Yet the chemical imbalance theory of mental disorder boiled this complexity down to a simple disease mechanism, one easy to grasp. In depression, the problem was that the serotonergic neuron relased too little serotonin into the synaptic gap,…(sid 70)

(Min översättning: Trots detta kokades denna komplexitet, i teorin om kemisk obalans som orsak till mental sjukdom, ner till en enkel sjukdomsmekanism, en som var lätt att förstå. Vid depression var problemet att serotonerga neuroner släppte för lite serotonin i det synaptiska gapet.)

Vi har hört den här teorin till leda, alla vi som intresserat oss för området. Det är fortfarande den teori som vi vanliga dödliga matas med. Och här kommer det verkligt uppseendeväckande: Redan omkring 1969 hade forskare på olika universitet, i USA och runtom i världen, konstaterat att de inte kunde finna några sådana samband hos deprimerade människor, att teorin var felaktig alltså. Därefter följde en period under vilken somliga forskare försökte rädda teorin med hjälp av rena ad hoc-hypoteser (= räddande hypoteser). Efter många års forskning inom området, där man inte funnit något samband mellan låga serotoninhalter och mental sjukdom, säger David Healy,  en irländsk psykiatriker som ägnat många år åt denna forskning, 2005 att:

..this story needed to be put into the medical dustbin, where other discredited theories can be found. ”The serotonin theory of depression,” he wrote, with evident exasperation, ”is comparable to the masturbatory theory of insanity. (sid 75)

(Min översättning: den här historien borde slängas i den medicinska soptunna där andra teorier som förlorat sitt anseende hamnat. ”Serotoninteorin som förklaring till depression”, skrev han, med tydligt förtvivlan, ”är jämförbar med teorin om att onani förorsakar sinnessjukdom”.)

Alltså, man visste i princip redan omkring 1970 att serotoninteorin var felaktig. Ändå pumpar psykiatriker ut denna förklaring ännu idag, och låtsas som om den vore en redan bevisad vetenskaplig sanning. I princip gäller samma sak för sjukdomen schizofreni, där medicinerna inte heller fungerar som påstås från psykiatriskt håll, fast där handlar det om en teori om dopaminmängden i hjärnan.

Om ADHD kan vi läsa att:

Parents were told that children diagnosed with  attention deficit hyperactivity disorder suffered from low dopamine levels, but the only reason they were told that was because Ritalin stirred neurons to release extra dopamine. (sid 77)

(Min översättning: Föräldrar fick veta att barn som diagnostiserades med ADHD (kort för ” attention deficit hyperactivity disorder”) led av för låga dopaminnivåer, men enda orsaken till att man sade detta till dem var att Ritalin utlöste mer dopamin.)

Vad var det, undrar man nu som svensk, som avslöjades i Christoffer Gillbergs samlade forskningrapporter, och som förstördes då några andra, och till teorin om ADHD:s orsak kritiska forskare, ville ta del av hans forskningsresultat?

Vi får så, i Whitakers bok ta del av en alternativ hypotes om vad de moderna lugnande och s.k. stämningshöjande preparaten i själva verket gör.

Det är väl känt att de som börjar äta SSRI-preparat ofta mår väldigt dåligt i början av medicineringen och att de börjar känna sig bättre först efter flera veckor. Det är också väl känt att många drabbas av hemska ”utsättningsproblem” när de slutar äta de här preparaten. Detta, menar nu somliga forskare tyder snarare på att när kroppen matas med serotoninåterupptagshämmare (SSRI; de moderna antidepressiva preparaten), och får mer serotonin mellan synapserna, så mår människorna dåligt. Då börjar kroppens reglersystem minska den egna produktionen av serotonin och när nivåerna åter är ungefär normala, mår patienterna bättre. När preparaten sedan sätts ut, uppstår brist på serotonin varvid kroppens reglersystem slår till igen och börjar producera mer av ämnet, och först då mer normala nivåer uppnåtts igen, kommer patienten att må bättre igen. (sid 79-85). Min egen reflektion här är att om man mått riktigt illa en period, så känner man sig förmodligen riktigt bra när det värsta illamåendet har gått över. Kanske en av orsakerna till att somliga hävdar att de mår så bra på de här preparaten, en slags superplaceboeffekt alltså.

Whitaker skriver om detta att:

And what science has revealed was this: Prior to treatment, patients diagnosed with schizophrenia, depression, and other psychiatric disorders do not suffer from any known ”chemical imbalance”. However, once a person is put on a psychiatric medication, which , in one manner or another, throws a wrench into the usual mechanics of a neuronal pathway, his or her brain begins to function, as Hyman observed, abnormally. (sid 84)

(min översättning: Och vad vetenskapen har klarlagt är detta: Före behandling lider patienter som diagnostiserats med schizofreni, depression och andra psykiska problem, inte av någon känd ”kemisk obalans”. Så fort en person ställs på ett psykiatriskt preparat emellertid, som, på ett eller annat sätt, kastar grus i det neurologiska maskineriet, börjar hans eller hennes hjärna att fungera, som Hyman observerade, på ett abnormt sätt.)

Fortsättning följer i senare inlägg. Här konstaterar jag bara att man undrar hur det kan komma sig att så många anser sig räddade till livet av de här preparaten, när forskare faktiskt inte har hittat något vetenskapligt belägg för serotoninbristteorin, utan tvärtom kunnat konstatera att den är rätt upp och ner felaktig – och detta redan i början av 70-talet.

Som sista information, eftersom många brukar reagera med ryggmärgen och förkasta all kritik av psykiatrin av det här slaget med att det bara handlar om en scientologsammansvärjning. Det gör inte det, och Whitaker konstaterar att sicientologerna gjorde psykiatrin en stor och viktig tjänst, med sina angrepp. En organisation som hade fått ett genuint dåligt rykte kunde med fördel användas för att tillbakavisa all kritik. Ungefär som när varje kritik av Israels politik omedelbart klassas som antisemitism av Israels försvarare.

/Kerstin

Länkar:
- A Conversation with Robert Whitaker. The Astonishing Rise of Mental Illness in America. counterpunch.org.
- Flera inlägg på Motvallsbloggen om mental hälsa,  läkemedelsföretagen och SSRI-preparaten
- Snedvridna resultat i industrisponsrade studier, Läkemedelsvärlden
- The Drug Industry Hopes so. Do you Have ”Shift Work Sleep Disorder”?, MRosenberg, counterpunch.org

Alla som satt sig in i området vet idag att det läkemedelsindustriella komplexet inte drar sig för något för att öka sina profiter. Man mutar läkare, man använder dem som försäljare av sina preparat. Man skriver fejkade forskningsrapporter. Man lurar läkare att tro att de deltar i  s.k.. ”klinisk forskning” när de förskriver olika preparat till sina patienter, förser dem med färdiga formulär som dessutom tycks vara delvis ifyllda, som läkarna ska fylla i för varje patient som de ställer på ett visst preparat.

Många läkare tror säkert att de faktiskt deltar i verklig forskning och ser sig därmed som forskare och som människor som hjälper till att ge mänskligheten bättre liv. I själva verket har man avslöjat att den här s.k. kliniska forskningen som de kan betalas tiotusentals kronor/patient för att de deltar i (1), bokförs under rubriken ”reklam” hos läkemedelsföretagen.

Det är också allmänt bekant att läkemedelsföretagens försäljare också har till uppgift att inspirera läkare att förskriva preparaten på alltfler och olika indikationer, s.k. ”off- label-förskrivning”, förskrivning av preparat för åkommor som de inte är godkända att användas för. Det är dock inte förbjudet för läkare att förskriva vad som helst för vad som helst. Men preparaten är i det här fallet inte testade mot de åkommor de förskrivs för.

Flera som varit anställda inom de stora läkemedelsbolagen har skrivit böcker i vilka de avslöjar alla fula metoder som dessa bolag använder sig av för att öka förskrivningen av sådana här preparat. Andra, klarsynta läkare och forskare, har beklagat sig över att läkemedelsföretagen idag inte är speciellt intresserade av att ta fram mediciner som verkligen botar sjukdomar, såsom nya antibiotika exempelvis, eftersom sådana inte ger samma goda inkomster som preparat som man kan få människor att äta hela livet, som kolesterolsänkare, SSRI-preparat, hormonpreparat mm.

Nu ser vi hur läkemedelsföretagen börjar bearbeta veterinärer här i Sverige på samma sätt.

På Ekot har man de senaste dagarna hört om hur veterinärer numer börjar sätta in pace-makers på hundar och hur de börjar använda cellgifter på sådana för att ”bota” cancer, eller för att ge hunden en längre period med sin cancer. Det här har varit vanligt i USA länge, och vi svenskar har ansett detta fullkomligt vanvettiget men nu ser vi alltså samma sak hända i Sverige – och somliga veterinärer ställer upp direkt – sannolikt för goda och finurligt konstruerade dusörer i somliga fall.

På Ekots hemsida säger Henrik von Euler, expert på tumörsjukdomar hos husdjur följande:

Även om man inte kan bota ett djur kan det med moderna metoder leva längre med sin sjukdom.

Under tiden kan forskarna lära sig mer om sjukdomen och behöver inte använda försöksdjur, säger Henrik von Euler.

Jag är helt övertygad om att användningen av försöksdjur kan minska på det här viset. Det är också väldigt dyrt i dag att inducera tumörsjukdomar på försöksdjur. (2)

Vi känner igen tongångarna. Nu ska alltså våra hundar tvingas genomgå plågsamma cellgiftbehandlingar för att få sina liv lite förlängda och därmed fungera som gratis försöksdjur, ja egentligen som försöksdjur som deras ägare betalar för att de ska användas som sådana. Bortsett från det oetiska, i flera avseenden, i detta förfarande så kan vi vara säkra på att det här handlar mer om veterinärers inkomster och läkemedelsföretagens profiter än om omtanke om våra hundar och katter.

Jag har tom hört att man numer börjar tala om att våra hundar kan vara ”deprimerade” och att de kan bli hjälpta av SSRI. Skäller din hund när den är ensam så kan det bero ”separationsångest” och då kan hunden bli hjälpt av ett antidepressivt medel!

Vi känner här dessutom väl igen det vi sett inom humanmedicinen, hur en erkänd forskare träder fram och gör reklam för en ny behandlingsmetod/ett nytt preparat. Inom humanmedicinen har vi också sett många exempel på hur forskare anställs för att gå till  media och först varna för en ny och okänd sjukdom. Efter en kort tid får vi så, genom media, veta att det finns en alldeles ny bot mot sjukdomen ifråga, också denna information ofta given av en erkänd forskare. Vi har fått läsa om hur forskare lånar sina namn till vetenskapliga rapporter som läkemedelsföretagen har skrivit.

Mängder av människor drabbas av allvarliga biverkningar av sina mediciner, som de sedan måste ta fler medikamenter mot (suveränt för läkemedelsbolagen). SSRI kan ge nedsatt sexlust och även impotensproblem för somliga användare – och vips har läkemedelsföretagen så en avsättning för potenspreparat! Det beräknas att många människor dör på grund av felaktig eller överdriven medicinering.

Så länge de preparat som luras på människorna inte resulterar i förlust av armar och ben hos de barn de föder, som i fallet med Neurosedyn för snart 50 år sedan, så är det nästan omöjligt att påvisa faror med de preparat som läkemedelsföretagen kränger som om det handlade om att sälja sylt eller pappersmuggar. Det är ett faktum att människor reagerar helt olika på mediciner och därmed blir det svårt att hävda att man reagerar negativt på dem. Det som är biverkningar skylls istället på annat, och hur kan man bevisa att de åkommor och besvär som följer med de preparat en läkare förskrivit, verkligen är biverkningar? Det går inte med mindre än det görs omfattande statistiska undersökningar. Läkemedelsföretagen har givetvis inget intresse av att företa sig sådana undersökningar och staten har i hög grad retirerat från forskningen på det här området.(2) i I fallet Neurosedyn var det också så, som vi som var med minns, att läkemedelsföretagen gjorde allt de kunde för att tysta ner katastrofen och de som började misstänka samband mellan preparatet och de kända fosterskadorna fick kämpa mycket hårt för att få fram en objektiv undersökning av sambandet, och sedan för att få läkemedelsbolagen att erkänna att katastrofen berodde på deras preparat. De är beredda att gå över lik för att öka sina profiter helt enkelt.

Nu är husdjursägare alltså nästa målgrupp i Sverige för det här geschäftet. Varje hundägare älskar sin hund, varje kattägare älskar sin katt och man vet att de flesta är beredda att betala ganska mycket, så mycket de har råd med, för att hjälpa sina älskade husdjur. Ingen grupp kan vara tacksammare att skinna på pengar alltså och så får vi samma situation för husdjuren i Sverige som man haft och fortfarande tydligen har i USA vad gäller människor, att försäkringsbolagen får betala varvid djurförsäkringarna blir allt dyrare av det skälet. Sällskapsdjurens sjukvård subventioneras ju inte av staten, som fallet är med humanvården.

Även företagen som tillverkar hundfoder har kommit på den här metoden att  utnyttja veterinärerna för att kränga sina dyrare produkter. Alltså säljer de somliga foder enbart genom veterinärer. Dessa foder kostar skjortan i jämförelse med andra fullfoder och jag kan inte tänka mig att de är dubbelt så dyra att producera. Men veterinärer börjar idag försöka övertala sina ”kunder”, husdjursägarna, att byta till deras dyrare ”specialfoder”, i somliga fall trots att hundarnas besvär inte har  något alls med deras foder att göra och trots att de inte haft minsta magproblem. Jag träffade ett sådant fall för bara några dagar sedan. I det fallet var matte mycket förnuftig och vägrade låta sig övertalas av veterinären.

/Kerstin

Länkar:
1) Må bra till varje pris, Ingrid Carlberg, DN
2) Ny forskning ökar husdjurens livslängd, Ekot
- Känd smärtforskare i USA avslöjad som bluffmakare, Dagens Medicin
- Fusk i studier på läkemedel, Kostdoktorn.se (fler länkar finner man här)
- Novartis skyldiga till olaglig marknadsföring, Läkemedelsvärlden
- Läkemedelsföretag redovisar ekonomiska relationer – i USA, Läkartidningen
- Läkemedelsföretag satsar mer på reklam än på forskning, Vetenskapsradion
- Miljarder satsas för att påverka svenska läkare, SvD (minst 60-70.000 kr/läkare/år)
- Spökskrivare bakom vetenskapliga rapporter, SvD
- Skärpta regler för samarbete med industrin, Forskning o& Medicin
- Sjuka Pengar, Peter Rost
- Piller & profiter, John Virapen
- Pfizer utbildar vårdcentral, Kostdoktorn.se

I tidningen Kommunalarbetaren kan vi läsa om hur försäkringskassan fuskar – medvetet.

En av försäkringskassans jurister förfalskade ett expertutlåtande för att förhindra att städerskan Anita Hagström fick sjukpenning.

………

Claes Jansson, chef för LO–TCO:s enhet förförsäkringsfrågor, tycker att det är mycket allvarligt att en jurist vid Försäkringskassan medvetet försöker föra Kammarrätten bakom ljuset. Och det är enligt honom inte första gången.

Läs mer här

/Kerstin

Länkar:
- Här finns flera artiklar om sjukförsäkringen i Kommunalarbetaren.
- Varför talar ingen om hur mycket Försäkringskassan tjänar på sitt fuskande? Motvallsbloggen 10/3 2010
- Jag är inte längre stol över att arbeta på Försäkringskassan, AB 5/3 2008
- Fler artiklar om Försäkringskassan, Nyhetsdatabasen
- Denna läsning på Ett Hjärta Rött är ett måste idag dessutom.

-

Nu träder ordförande i Europarådets hälsokommitté, Wolfgang Wodarg, immunolog från Tyskland, fram och talar – om svininfluensan. Han skräder inte orden. Borde, om han hade varit svensk varit en given kandidat för VoF som nästa års förvillare. Nu är han inte svensk emellertid, och får han som han vill, och det tycks han få, så kommer Europarådet att inleda en särskild granskning av FN:s massvaccineringskampanj och vad jag förstår även av hur det läkemedelsindustriella komplexet är sammanflätat med WHO.(1)  Så här sammanfattas Wodargs kritik i Nyheter 24:

Och Wolfgang Wodargs kritik är svidande. Han menar att läkemedelsindustrin för att kunna sälja sina patenterade mediciner påverkat vetenskapsmän och myndigheter samt regeringar över hela världen. (2)

Wodarg berättar att han blev misstänksam mot läkemedelsjättarna redan i början av kampanjen. Så här säger han till Bruno Odent, som intervjuat honom:(3)

Wolfgang Wodarg. We are facing a major failure of national institutions responsible for warning about risks and responding in case a pandemic occurs. In April when the first alarm came from Mexico I was very surprised at the figures furnished by the World Health Organization (WHO) to justify the declaration of a pandemic. I was immediately suspicious: the numbers were very low and the alarm level very high. There were not even into a thousand patients when there was already talk of the pandemic of the century. (2)

(Min övesättning: Wolfgang Wodarg. Vi ser här en allvarlig försummelse vad gäller nationella institutioners ansvar och agerande vad gäller att varna för risker i det fallet en pandemi utbryter. I april, när det första larmet gick från Mexico, blev jag förvånad över de siffror som lades till grund för World Health Orgnisation (WHO) för att grunda beslutet om att utlysa pandemivarning. Jag blev genast misstänksam: antalet var mycket lågt och graden av varning mycket hög. Det fanns inte ens tusen patienter då man började tala om århundradets pandemi.)

Wodarg, immunologen, tycks ha delat Annika Dahlkvists misstänksamhet alltså, ja och övriga läkare och forskare som sagt samma sak förstås. Hon ansåg inte heller att det förelåg behov av massvaccinering, ett av skälen för VoF att ge henne Förvillarpriset.

Wodarg fortsätter med att säga att det faktum att man i maj ändrade definitionen av pandemi ger ytterligare skäl att förhålla sig kritisk. Efter fågelinfluensan hade många regeringar skrivit på avtal med läkemedelsföretag om doser av vacciner till hela befolkningar i det fall WHO utfärdade pandemivarning. Nu gjorde WHO just detta, efter ändringen av pandemidefinitionen, varvid ett antal regeringar världen över tvingades köpa vacciner och betala för massvaccinering av sina befolkningar.

This was only possible because in early May the WHO changed its definition of a pandemic. Before that date there had to be not only a disease which had broke out in several countries at once but also one that had very serious consequences with the number of deaths above the usual average. This aspect was removed from the new definition, to retain the rate of spread of disease as the only criteria.

(Min översättning: Detta var bara möjligt för att WHO tidigt i maj förändrade definitionen av vad som ska anses vara en pandemi- Före detta datum måste det inte bara finnas en sjukdom som plötsligt hade brutit ut i flera länder utan också att denna hade mycket allvarliga konsekvenser med dödstal utöver genomsnittet. Denna aspekt togs bort i den  nya definitionen, så att den har spridningsghastigheten av en sjukdom som enda kriterium.)

Detta innebär i praktiken att våra regeringar skulle vara skyldiga att köpa in vacciner även mot helt ofarliga men smittsamma sjukdomar, om man står fast vid de kontrakt man skrev med läkemedelsbolagen i spåren av hysterin kring fågelinfluensan.

”Nu är svinfluensan en ovanligt mild form av influensa, som tagit färre liv än säsongsinfluensorna brukar göra”, säger Wodarg, dessutom har det visat sig att människor över 60 redan har antikroppar mot influensan ifråga vilket visar att de varit i kontakt med viruset tidigare.

Ytterligare en faktor som förvånade och gjorde Wodarg misstänksam var det faktum att man nu plötsligt rekommenderade två vaccinationstillfällen/person:

Such as, for example, the recommendation by WHO to carry out two injections for vaccines. That had never been done before. There was no scientific justification for this. There was also the recommendation to use only special patented vaccines. There was however no reason for not adding, as it is done every year, specific antiviral particles of this new H1N1 virus, ”completing” the vaccine used for seasonal influenza.

(Min översättning: Som exempelvis rekommendation från WHO att vaccinera med två injektioner. Det hade aldrig gjorts tidigare. Det fanns ingen vetenskaplig grund för detta. Det var också rekommendation att bara använda ett speciellt patenterat vaccin. Det fanns ingen anledning att inte istället addera, som man gjort tidigare år, speciella antivirala partiklar från detta nya H1N1-virus och därmed ha kompletterat det vaccin som använts för vanlig säsongsinfluensa.)

Woaw, det blev pengar det där, för Big Pharma (det läkemedelsindustriella komplexet, som jag brukar säga) som man kallar läkemedelsindustrin för i USA, där kritiken mot densamma blir allt häftigare, något vi inte hör mycket av i Sverige emellertid. Här börjar istället vår Alliansregering sin period med att dra in alla bidrag till Kilen, organisationen som hjälpt läkemedelsberoende under många år. Det torde ha förnöjt läkemedelsindustrin som tjänar stora pengar på dem som blir beroende av deras droger. Om regeringens åtgärd var en tillfällighet eller inte det överlåter jag till läsaren att bedöma.

Hur kan man rättfärdiga vad som hänt, undrar intervjuaren Bruno Odent? Jo, efter fågelinfluensan utarbetades planer vid fall av pandemier, där regeringar gjorde överenskommelser med Big Pharma, så här säger Wodarg vidare om saken:

On the one hand the labs committed themselves to keep ready to develop the preparations, on the other hand, states assured them they would buy them all. After this strange deal the pharmaceutical industry took no economic risk by engaging in new fabrications. And it was sure to touch the jack pot in the case of a pandemic outbreak.

(Min översättning: Å ena sidan förband sig laboratorierna att vara beredda att utveckla förberedelser (?), å andra sidan, lovade stater att de skulle köpa dem (vaccinerna). Efter denna underliga överenskommelse tog läkemedelsföretagen inga risker när de började tillverkningen. Och man var säker på en jackpot om en pandemi skulle bryta ut.)

Så kommer Wodargs verkliga anklagelse:

….it’s just a normal kind of flu. It does not cause a tenth of deaths caused by the classic seasonal flu. All that mattered and that led to the great campaign of panic which we have seen was that it was a golden opportunity for representatives from labs who knew they would hit the jackpot in the case of a pandemic being declared.

(Min översättning och min fetstilning:.. ja det här är bara en vanlig influensa. Den förorsakar inte ens en tiondel av det antal dödsfall vi ser vid den klassiska säsongsinfluensan. Det enda som spelade  någon roll och som ledde till den omfattande panikkampanjen som vi har sett, var att det här var ett gyllene tillfälle för laboratoriernas (läkemedelsbolagen) representanter som visste  att nu skulle de få en jackpot om  en pandemi förklarades.)

Hur, undrar intervjuaren, kunde en sådan process komma tillstånd inom WHO? Jo, förklarar Wodarg, det beror på personalunionen mellan WHO och läkemedelsindustrin.

Vi får i artikeln också veta att bara i Tyskland tjänade Big Pharma 700 miljoner Euros, (somligt har kanske sålts vidare). Så slutklämmen (och apropå indragningen av alla medel till Kilen):

Has the tremendous global operation of disinformation also been possible because the pharmaceutical industry had ”representatives” even within the governments of the most powerful countries?

Wolfgang Wodarg. As regards the ministries, that seems to me to be obvious. I can not explain how specialists, very smart people who know the problems of the influenza disease by heart, did not notice what was happening.

Min översättning: Har denna enorma globala operation av desinformation också möjliggjorts genom att läkemedelsindustrin har ”representanter” till och med inom de mest inflytelserika ländernas regeringar?

Wolfgang Wodarg: Vad gäller regeringarna så verkar det ganska uppenbart. Jag kan inte förklara hur specialister, mycket intelligent folk som känner väl till problemen med influensor, inte observerade/reagerade på vad som hände.

Den som håller sig informerad har kunnat ta del av ovanstående på nätet under flera dagar och även om man skymtat lite om det här i svenska media (4) så har det varit nästan bedövande tyst om saken hittills, fast det här borde vara ren massmediadynamit. På eftermiddagen idag kunde vi emellertid höra ett kort inslag om saken på Ekot, (5) inte särskilt utförligt dock. Här gäller det kanske att vara försiktig så att regeringen inte säljer ut SR innan den eventuellt tvingas avgå.

Läs artikeln med intervjun med Wodarg, den innehåller mer information än den jag refererar här. Jag tillhör också dem som varit skeptiska hela tiden förresten och som inte har vaccinerat sig. (6-9)

/Kerstin

Länkar:
1) Faked Pandemics – a threat for health, av EU ännu icke accepterat krav från Wodarg m.fl.
2) Expert: H1N1-vaccinet är en bluff, Nyheter 24, Wolfgang Wodarg i Nyheter 24
3) Influenza A: ”They Organized a Psychosis”
4) Dan Jönsson: Var svinet en anka? FN blev snuvat av läkemedelsindustrin, DN
5 ) WHO granskar sin hantering av influensan, Ekot  15.45
6) Flunsahysterisk – inte jag
7 ) Apropå flunsahysteri, Motvallsbloggen 28/7 2009
8.) Förslag om anmälningsplikt vid “nya influensan”, Motvallsbloggen 06/05 2009
9) Alliansen, läkemedelsgiganternas drömregering, Motvallsbloggen 30/1 2008
10)Alliansen, läkemedelsgiganternas drömregering, Motvallsbloggen 30/1 2008
11) Desinformation om biverkningsriskerna för barn och foster med tiomersal i vaccin, Mats Berlin, prof. em. miljömedicin, Läkartidningen